sjuttio

                                    

                                          
Noel
                          
Tisdag
Jag höjer armen och knackar på Mys dörr. Det tar bara några sekunder innan hon öppnar. 
                          
"Hej" säger hon och släpper in mig.
                          
"Hej, är det bra?" Frågar jag när jag tagit av mig skorna.
                          
"Nu är det bra, själv då?" 
                          
"Det är bra" svarar jag och ler innan jag kysser henne. Hon drar ifrån och låter blicken falla till golvet en kort sekund innan hon går in i sitt sovrum. Jag går efter henne.
                          
"Asså Noel" säger hon och sätter sig på sängkanten.
                          
"Vad är det?" jag sätter mig bredvid henne.
                          
"Du vet det om min mamma" säger hon och bryter vår ögonkontakt.
                          
"Du behöver inte prata om det om du inte vill" 
                          
"Jo jag vill berätta för dig" mumlar hon och kollar ner på sina händer. Jag lägger armen om hennes axel och drar med henne bak i sängen.
                          
"Okej berätta, jag finns här" säger jag och börjar dra handen igenom hennes hår.
                          
"Jag vet inte hur mycket du hörde men jag sa ju till min moster att jag inte träffat mamma sen den dagen" börjar hon och jag nickar lätt.
                          
"Det var en onsdag i november 2016, bara några dagar efter min födelsedag. Jag hade precis köpt denhär lägenheten och skulle flytta" hon tar ett djupt andetag. Mina armar kramar om henne hårdare.
                          
"Vi bråkade väldigt mycket, tillslut blev hon typ helt galen. Hon bad mig dra åt helvete och hon ville aldrig mer se mig. Hon sa att hon skulle.." hennes röst försvinner och ersätts av tårar. Hon sväljer hårt och jag drar tummen över hennes kind för att torka hennes tårar.
                          
"Hon sa att hon skulle ta livet av sig på grund av mig och jag fick panik så jag ringde min moster. När hon kom hem till oss så stack jag till denna lägenheten. Min moster hjälpte min mamma och jag har aldrig hört av henne sen dess" avslutar My och trycker ner sitt ansikte emot mitt bröst. Jag lägger en hand på hennes bakhuvud.
                          
"Gud jag hade ingen aning, wow vad du är stark" säger jag och lutar mitt huvud emot hennes.
                          
"Det är snart ett år sen, det känns så konstigt. Jag vet inte ens om hon lever eller om hon är på psyksjukhus kanske" mumlar My. 
                          
"Oavsett våra bråk så saknar jag henne så mycket. Hon kommer alltid vara min mamma" säger hon och börjar gråta igen. 
                          
"Jag förstår det, och hon gick miste om världens finaste människa" säger jag. My vrider upp sitt huvud och kollar på mig. Hennes ögon är glansiga men hon ler ändå emot mig.
                          
"Jag är så glad att jag har dig älskling" säger hon med ett leende och lägger sig på mage emot mitt bröst. 
                          
"Kallade du mig nyss älskling?" Frågar jag och börjar le samtidigt som jag höjer på ena ögonbrynet.
                          
"Älskling, älskling, älskling" säger hon och börjar skratta. "Ja jag tror nog att jag gjorde det" 
Hennes skratt är det finaste jag nånsin hört. Det är som musik i mina öron.
                          
"Det låter bra när du säger det" svarar jag och lutar mig emot hennes ansikte. Våra läppar kolliderar i en perfekt kyss. Alla fjärilar släpps ut i min mage. Jag börjar le. Känslan att känna hennes närhet, känna hennes läppar, känna henne, det är den finaste känslan jag nånsin känt.
                          
————————————
näst sista kapitlet :/ asså vne är ledsen över att avsluta boken typ, jag vill att den ska fortsätta förevigt även fast skrivandet står still atm men ska försöka mig på en ny bok så snart som möjligt när denna är helt klar med epilog osv 😋