Kapitel 10 - Noels perspektiv

                                    

                                          
 "Och sen sa hon typ "lycka till" och stack sen", vi sitter i studion och Ludde har precis berättat allt som hände tidigare idag.
                          
 "Ofta? Så hon typ kollade på dig?", Axel är mer förvånad än vad han borde. Jag himlar med ögonen.
                          
 "Ja?", jag skakar lite på huvudet.
                          
 "Jag trodde ni typ inte ens kunde kunde vara under samma tak längre", säger han och höjer lite på ena ögonbrynet "Tänk på den, ni har sovit under samma tak".
                          
 "Okej alltså jag fattar inte vad alla fått det ifrån? Vadå inte kan vara 'under samma tak'?", jag suckar och kollar på Axel.
                          
 Vi kom hit för kanske 10 minuter sen, tydligen skulle inte Dante hämta oss hos Ludde. Hur som helst, Dante är påväg hit nu med resten av gänget som ska med till Norrköping och sen vidare till Helsingborg. Klockan är kanske lunch tid? Det tar ju inte så jätte lång tid att bila ner till Norrköping liksom.
                          
 Axel ser ut att fundera en stund innan han svarar.
                          
 "Nej jag vet faktiskt inte det heller", säger han och kliar sig på hakan.
                          
 "Ni två missar helt poängen", påpekar Ludde och både jag och Axel kollar konstigt på honom.
                          
 "Vadå för poäng?", frågar jag och rynkar ögonbrynen.
                          
 "Okej ett, Nelly var hemma. Vilket betyder att hon måste ha berättat för Adelina att du var där. Är ni med?", jag och Axel utbyter en blick innan vi båda nickar "Två, Adelina skulle av någon anledning ha Nellys mössa. Som ligger högt upp i en låda, varför skulle hon behöva den när hon har en egen?".
                          
 "Ehm... jag vet inte?", Axel kollar konstigt mot Ludde som vänder blicken mot mig.
                          
 "Kan du komma till poängen?", frågar jag lätt irriterat. Ludde är alltid sån här, han ska dra ut på det så långt som möjligt innan han berättar själva grejen.
                          
 "Tre", börjar han och jag nickar "Adelina visste att du var där, ändå så gör hon mycket ljud för att vi skulle komma ut i hallen...?", han kollar på mig som att han vill att jag ska avsluta meningen.
                          
 "Så?", frågar jag och han suckar.
                          
 "Hon ville att du skulle komma ut i hallen!", säger han som om han upptäckt hur man botar en dödlig sjukdom. Jag himlar med ögonen.
                          
 "Ah va?", frågar jag sarkastiskt och skrattar nästan lite åt honom.
                          
 "Kom igen! Tänk på det. Så som alla tror hon skulle ha reagerat, är ju att sekunden hon fick reda på att du är under samma tak skulle hon stuckit direkt", jag kollar förvirrat på honom och försöker åter igen förstå poängen i hans osammanhängande mening. 
                          
 "Hon visste att du var där, hon gjorde massa ljud så att vi skulle gå ut i hallen och då så låtsas hon som ingenting. Det är ju hur lätt som helst!".
                          
 "Okej hur vet vi hundra procent att hon visste att Noel var där?", ifrågasätter Axel och jag nickar och kollar på Ludde.
                          
 "Ehm jaa... Jag kan ha frågat Nelly om det", han kliar sig i nacken och jag suckar irriterat "Men hon sa att Adelina reagerat typ jätte konstigt och skruvat på sig!".
                          
 "'Typ jätte konstigt?'", härmar jag honom och flinar lite.
                          
 "Okej vill ni veta vad min poäng är?", frågar Ludde.
                          
 "Har du inte redan kommit till poängen?", Axel kollar på honom och suckar.
                          
 "Jag tror han inte förstår vad som menas med att 'komma till poängen'", svarar jag åt Ludde som himlar med ögonen när jag och Axel skrattar.
                          
 "Jag tror", börjar han högt "Att hon skulle kolla om hon hade några känslor kvar för dig". Jag slutar direkt att skratta och kollar förvånat på honom.
                          
 "Kolla vadå?".
                          
 "Om hon hade några känslor kvar, du vet. Det är lätt att säga att man är över någon om man inte träffat personen, hört personen röst, rört vid den", fortsätter Ludde och jag börjar hosta.
                          
 "Kolla vadå?", frågar jag igen och Axel börjar skratta.
                          
 "Okej när du väl säger det, det kan vara sant", jag vänder min blick mot honom.
                          
 "Ni är inte seriösa?", ifrågasätter jag, och Ludde och Axel utbyter någon slags blick. Jag fortsätter kolla på dom medan dom verkar kommunicera med varandra med ögonen. Ludde nickar till slut.
                          
 "Du, Noel?", frågar han och kollar frågandes på mig.
                          
 "Vad?", frågar jag irriterat.
                          
 "Det är inte så att du fortfarande har några känslor för Adelina? När du träffade henne igen?", Axel ser nyfiket på mig efter att han ställt frågorna.
                          
 "Okej first of all, jag tror inte man kan säga att jag "träffade" henne. Hon sa typ en mening till och kollade på mig två gånger", säger jag och skrattar lite.
                          
 "På andra sidan så räknade du hur många gånger hon kollade på dig", ifrågasätter Ludde, jag har inte ens reflekterat över att jag räknade. Eller räknade och räknade, det är inte så svårt att komma ihåg siffran två.
                          
 "Nej jag har inte några känslor för... henne", svarar jag och märker hur osäker min röst blir.
                          
 "Är du säker?", frågar Axel och lägger huvudet på sne, precis som Adelina gjort tidigare...
                          
 "Ja jag är säker", svarar jag irriterat och reser mig upp från soffan "Ska vi sticka?".
                          
 "Varför undviker du samtalsämnet?", frågar Ludde och ställer sig upp han med.
                          
 "Det gör jag inte? Jag vill bara att vi ska komma i tid", svarar jag och rycker på axlarna. Axel och Ludde utbyter någon blick igen och jag suckar irriterat "Käften", och med det lämnar jag dom bakom mig och går uppför trappan.
                          
——————————————————-
                          
 Tjoo vad tycker ni om kapitlet och boken hittills? Varnar dock lite att saker kommer gå fort efter ett tag...
 En fråga till, om jag släpper en ny bok skulle ni läsa den isåfall? Fanfiction om Hov1 (och love interest är Noel, såklart?). Fortsätter självklart skriva på denna också!
 Tack för att ni läser btw <3