Kapitel 36

                                    

                                          
 Jag slår upp ögonen och det första jag ser är Axels soffa. Jag vet inte ens om jag sovit eller bara blinkat, men det är ljust ute iallafall. Mina tankar har hållit mig vaken hela natten. Jag och Noel måste prata med varandra, nu direkt helst.
                          
 Jag vänder mig försiktigt om så jag ligger på rygg, och kollar upp på honom. Han sover fortfarande. Jag vänder mig igen så jag ligger på mage och använder armbågarna för att häva upp mig själv. Noels underarm är precis under mina bröst, jag tror vi skedade inatt. Jag trodde aldrig att jag skulle skeda med någon, det verkar så obekvämt men det var liksom inte det. Det var ganska mysigt. Jag bannar mig själv lite för att jag precis tänkt att det är mysigt att skeda med Noel, jag känner inte igen mig själv längre.
                          
 Noel börjar plötsligt jämra och röra på sig. Han öppnar sakta ögonen och dom möter direkt mina, sedan får han ett leende på läpparna.
                          
 "Godmorgon", viskar han och det här är andra gången jag ryser av hans morgonröst.
                          
 "Godmorgon", svarar jag tyst och ler försiktigt mot honom.
                          
 "Har du sovit gott?", frågar han och jag nickar, jag orkar inte diskutera min sömn just nu.
                          
 "Vi måste snacka", viskar jag och avbryter ögonkontakten när jag sagt meningen. Han nickar lite och jag sätter mig upp i skräddarställning "När pratade du med Elina?".
                          
 "Hon la till mig på snapchat", svarar han och sätter sig halvt upp i soffan, jag nickar.
                          
 "Vad sa hon för något?", frågar jag försiktigt, osäker om jag vill höra svaret. Noel kollar på mig en stund innan han svarar.
                          
 "Om din psykiska ohälsa... och att ni snattade i onsdags", han sätter sig också upp.
                          
 "Jag pratade med Elina, på den där festen, och hon sa att du redan visste om det. Varför ljög du för henne?".
                          
 "Det gjorde jag inte", han lägger ena handen på mitt knä och jag ger honom en förvirrad blick.
                          
 "Du visste inte om det?", säger jag förvirrat, jag förstår inte varför jag försöker övertala honom om att han inte visste något.
                          
 "Jo Adelina, det gjorde jag. Kanske inte i detalj men jag visste", han stannar upp lite och kollar på mig, och jag nickar så att han ska fortsätta "Att du varit med om något".
                          
 Jag kan inte kolla honom i ögonen när han säger det. Jag vet inte vad jag ska göra, skratta eller gråta liksom?
                          
 "Hur visste du?", frågar jag försiktigt och sväljer. Jag känner att han kollar på mig.
                          
 "Jag har sett det, jag har sett dina ärr", jag kollar upp på honom.
                          
 "Hur-", börjar jag men blir avbruten.
                          
 "Du har sovit med kortärmade tröjor, Adelina", säger han och ler mot mig. Jag känner hur jag andas ut lite innan jag också ler försiktigt mot honom, sen säger jag något jag kanske borde tänkt igenom först.
                          
 "Du är attraktiv när du säger mitt namn", Noel är tyst i någon sekund innan han börjar skratta och mitt leende blir större.
                          
 "Vet du vad, Adelina. Du är attraktiv när du har på dig mina kläder", okej det där var jag absolut inte beredd på. Jag känner att jag rodnar lite innan jag himlar med ögonen "Eller du är alltid attraktiv. Varesig du har på dig mina, dina eller inga kläder alls", det sista viskar han, och jag ryser. Såklart.
                          
 "Lägg av", jag skrattar lite åt honom men han flinar bara. Jag tittar på honom och höjer lite på ögonbrynen och innan jag vet ordet av det har han lutat sig fram och kysser mig mjukt på läpparna.