Kapitel 33

                                    

                                          
 Jag gäspar och lägger ena handen mot pannan. Jag borde sluta dricka alkohol, ifall jag blir såhär bakis. Jag blir bara bakis när jag dricker mycket och blir full dock. Dom där pannkakorna hotellets restaurang serverar på morgonen skulle sitta fint nu. Om inte det där ljuset väckt mig skulle jag säkert kunna sova fler timmar till... Vänta lite, vilket ljus?
                          
 Jag öppnar sakta ögonen men bländas direkt av solen så jag tvingas stänga dom igen. Jag håller försiktigt handen som skydd för solen och kisar försiktigt med ögonen, och det är som att få en käftsmäll när jag kommer ihåg gårdagen.
                          
 Jag försöker direkt resa mig upp men känner att jag blir stoppad, eller stoppad och stoppad. Snarare att jag inte kan. Jag vänder mig försiktigt och får syn på honom, Noel. Han sover. Jag andas ut lite. Jag lägger mig på rygg med armbågarna som stöd så jag kan hålla mig uppe. Jag tittar på honom lite försiktigt, han håller om min midja. Jag lyfter försiktigt upp hans hand och tar bort den från mig innan jag sätter mig upp. Min blick börjar direkt leta efter min behå, för har jag glömt nämna det? Jag har inga kläder på mig, och även om jag var full igår minns jag varenda sekund av inatt. Blandade känslor.
                          
 Jag tar upp mina underkläder som ligger på golvet och tar så snabbt och ljudlöst jag kan på mig dom, innan jag letar reda på mina jeans, hoodie och skinnjacka. 
                          
 När jag fått på mig jackan känner jag snabbt efter i ena fickan, och känner konturerna av en min mobil. Med en sista blick på Noel vänder jag mig om och öppnar snabbt hans dörr, kanske lite väl snabbt för när jag väl får upp den var jag inte beredd på att det skulle stå någon utanför.
                          
 "Vem är du?", frågar jag, halvt i panik.
                          
 "Vem är du själv?", frågar killen tillbaka, som förresten bara har en handduk runt midjan... såklart. 
                          
 Jag märker att han kollar in lite i Noels rum, och sen på mig lite frågande. Jag stänger snabbt och odiskret dörren och kollar på honom.
                          
 "Jag är hans bror", säger killen och nickar med huvudet mot Noels rum "Felix". Jag nickar innan jag letar reda på mina skor "Hade du tänkt presentera dig?". Jag suckar ljudlöst när jag fått på mig mina skor och tittar på honom, Felix.
                          
 "Adelina", svarar jag.
                          
 "Och vad ska jag säga till Noel när han vaknar?", frågar han och höjer på ena ögonbrynet.
                          
 "Ingenting?", frågar jag tillbaka och ler överdrivet.
                          
 "Okej det är så du ska ha det", säger han och ser ut att tänka på något "Jag lovar att inte säga något, om du lovar att inte säga något om den här jag hittade i Noels rum", han håller upp en hundralapp som låg på en byrå i hallen. Jag skrattar åt honom.
                          
 "Deal".
                          
 "Jag har inte sett dig", säger han och ler mot mig, vilket jag besvarar innan jag öppnar ytterdörren och försvinner ut i trapphuset. 
                          
 Jag joggar nerför trapporna och öppnar sen porten och går ut. Det är fint väder för att vara slutet av september. Vart ska jag nu? Min första instinkt var att jag skulle ifrån Noel när jag vaknade, att jag inte ens hann tänka igenom hur jag skulle göra när jag kom ut. Jonna? Jo kanske, vad gjorde hon ens igår?
                          
 En signal, två signaler, tre...
                          
 "Hallå?".
                          
 "Hej... det är Adelina", säger jag osäkert i telefonen. Osäkert?
                          
 "Heej, vart är du?", jag hör hur hon går iväg och allt blir tystare och jag hör henne lite bättre.
                          
 "Ehm ja, kan jag komma till dig? Typ nu?".