Dante börjar köra iväg så fort jag stängt bil dörren efter mig. Adelina står kvar där hon står tills vi kört förbi henne och försvinner från skolans område. Jag undrar fortfarande vart det är hon ska, fast jag på något skruvat sätt accepterar att hon inte vill berätta. För det vill hon inte, annars skulle hon sagt det liksom. Jag vill att hon ska berätta för mig dock, jag vill att hon ska berätta allt för mig. Även fast det kanske är för mycket begärt, vi har känt varandra i strax över en månad bara liksom.
"Noel?", jag vaknar till liv utav Dantes fingrar som knäppts framför mitt ansikte.
"Vad?", frågar jag, lätt irriterat.
"Vart ska du och varför hängde inte Adelina på?", frågar han med blicken på vägen.
"Jag hänger med till Axel, hon skulle göra nåt", svarar jag. Dom hade frågat tidigare om vi skulle hem till Axel idag, som vanligt, vilket jag hade svarat nej på eftersom jag trodde att jag och Adelina skulle hem till mig direkt efter skolan.
"Vad ska hon göra?", frågar Dante. Om jag bara visste.
"Jag vet inte, hon berättade inte. Bara att hon skulle någonstans och att jag inte kunde följa med", svarar jag. Det kommer ut mer frustrerande än vad jag trodde. Dante skrattar lite.
"Men hon sover hos dig... eller?".
"Hon sa inget om att hon inte skulle det", Dante nickar.
"Hon har inte sovit hemma på länge, och hon brukar inte höra av sig vart hon är eller nåt", säger han. Han beter sig som den där överbeskyddande brodern hon har pratat om att hon vill ha. Dante har inte heller några syskon, eller hade, bara Adelina. Han har inte haft det så lätt, så jag är glad över att allt blev som det blev.
"Hon har haft mycket att göra bara, oroa dig inte".
"Jag oroar mig inte jag bara-", jag avbryter honom.
"Oroa dig inte", säger jag och flinar mot honom.
Vi kommer fram till Axels hus och Dante parkerar bilen på gatan. Vi går upp till ytterdörren, och jag böjer mig ner och tar fram hem nyckeln under deras dörrmatta. Fråga inte varför dom börjat ha den där, ingen vet det egentligen.
Jag låser upp dörren och lägger nyckeln under
mattan igen. Sen går jag och Dante in och tar av oss skor och jackor innan vi går ner till Axel, Elias och Max som sitter nere i källaren.
"Tjaa", säger Axel när han får syn på oss. Han sitter vid sin dator.
"Tja", hälsar jag tillbaka och sätter mig i soffan bredvid Max. Dante kommer strax efter mig och sätter sig i en av fåtöljerna.
"Vart är Ludde?", frågar Elias. Han går omkring i rummet nere i källaren. Dante rycker på axlarna och Elias kollar på mig.
"Fan vet jag vart han är", svarar jag honom.
"Chilla jag frågade bara, han är så jävla noggrann med att vi ska vara i tid så är han inte ens det själv", börjar Elias klaga.
Efter det började vi 'jobba' på som vanligt. Axel visar oss några beats, vi går igenom vad jag tror kan vara hundratals papper med låt texter på. Även om vi faktiskt släppte något idag fortsätter vi hålla på som vanligt. Musiken är bland det bästa jag vet. På tal om det bästa jag vet, Adelina. Hur går det för henne? Hon har gjort... vad hon nu gör ett tag nu. 30 minuter, men det är ganska länge ändå. Beroende på hur man ser det. Jag tar upp min mobil och funderar över att ringa henne, tills jag bestämmer mig för att skriva ett sms istället.
Noel, 15:58
När är du klar med vad du nu håller på med?
Adelina, 16:04
Strax. Vart är du?
Noel, 16:05
Hos Axel, sticker härifrån snart dock. Sa du thai mat?
Noel, 16:16
Adelina?
Adelina, 16:19
Det kom en grej i mellan, kan inte sova hos dig:/ en annan dag?
Noel, 16:23
Aha okej, på fredag?
Adelina, 16:28
Kan inte då heller...
Noel, 16:30
Varför inte?
Adelina, 16:31
Ska till mina kusiner
Jag läser igenom smset en gång till. Kusiner? Jo ja, det skulle ju kunna vara sant, om hon inte tidigare sagt att hon knappt har någon kontakt med någon i hennes släkt. Jag hinner inte reflektera över det speciellt länge, för nästa sekund hörs fotsteg i trappen.
"Ludde varför är du så jävla-", Max tystnar och jag tittar konstigt på honom och vänder mig om mot dörren.
"Jonna?", jag kollar förvirrat på henne. Men hon ser mest arg ut, eller snarare förbannad.
"Hur kunde du låta henne sticka?", om något blir jag mer förvirrad. Ludde kommer gående nerför trappen och ställer sig i dörröppningen bredvid Jonna.
"Lät vem sticka?", frågar jag.
"Vem tror du?", frågar hon irriterat "Adelina", säger hon när jag inte svarar på hennes fråga.
"Vart har hon stuckit?", frågar jag.
"Ifrån dig, ifrån skolan idag. Hon skulle ju hem till dig?".
"Ja men hon skulle göra något och fick förhinder eller nåt", det ser ut som att Jonna skulle kunna slå någon just nu.
"Hon ljuger", säger hon bara och sätter sig i ena fåtöljen i rummet.
"Vad ljuger hon om?", frågar jag.
"Hur mycket vet du om hennes tidigare umgänges krets?", frågar hon mig. Jag tänker efter en stund, hon sa något om det till mig för någon dag sen.
"Att dom hade dåligt inflytande på henne, typ", svarar jag och försöker minnas vad hon sa. Jonna nickar.
"Minst sagt dåligt inflytande", säger hon.
"Vad menar du med det?", frågar Dante som sitter i den andra fåtöljen.
"Hon är med dom nu", börjar hon och ger mig en blick "Dom tar droger, dom försökte få Adelina att börja med det också men hon vägrade". Stämningen i rummet blev väldigt spänd när Jonna sagt det. Okej jag förstår, dom var inte speciellt bra för henne. Men jag trodde inte det handlade om såna här seriösa saker.
"Vart är hon?", frågar Dante.
"Jag vet inte, hon sa inte vart dom var bara att det var dom hon var med. Även att jag inte skulle oroa mig", säger Jonna. Dante ger mig någon slags blick, jag hade sagt åt honom att inte oroa sig för Adelina på vägen hit.
"Okej, men hon klarar sig eller hur? Hon sa det till mig", säger jag och försöker göra det hela lite mindre.
"Hon säger alltid att hon klarar sig för att man inte ska oroa sig", säger Jonna och suckar.
"Men hon ljuger inte för mig, hon skulle inte ljuga för mig", säger jag. Jag vet inte om jag försöker övertala dom andra eller mig själv.
"Du skulle bli förvånad över vad hon kan ljuga om för att man inte ska oroa sig", säger Jonna. Vad menar hon med det?
Jag känner att det vibrerar i min ficka, och jag tar upp min mobil för att se ett sms från Adelina. Jag tror jag plötsligt förstår vad Jonna menade...
Adelina, 16:49
Förlåt, behövde lösa en grej med pappa. Sover hos dig på lördag? <3
YOU ARE READING
Lova att älska mig || Hov1
Fanfiction"Det är rätt fint ändå, att känna" "Ja det är det, få det att sluta"
