Kapitel 25

                                    

                                          
 Jag hör avlägsen musik, och skratt. Det är någon som skrattar. Jag känner att jag vaknar, hur länge har jag sovit?
                          
 "Godmorgon", jag tittat upp lite och möter Noels blå ögon. Han ler mot mig.
                          
 "Hur mycket är klockan?", frågar jag honom och sätter mig upp i skräddarställning i den röda soffan. Inte för att jag får så mycket plats med tanke på att Noel ligger avlång i soffan. Det är bara han och jag i deras så kallade studio.
                          
 "12:41", svarar han och lägger bort mobilen han hållit i handen sen jag vaknade. Jag nickar och gäspar.
                          
 "Vart är dom andra?", frågar jag och kollar på honom. Han har tagit av sig sin svarta luvtröja och har nu bara på sig sin svarta kortärmade tröja och svarta jeans.
                          
 "Där uppe", svarar han och nickar lite upp mot övervåningen.
                          
 "Skulle inte ni jobba med... musiken?", frågar jag osäker på vad jag ska säga, kalla det.
                          
 "Vi har det", svarar han och jag ser att han flinar lite "Du sov då", jag ler lite och himlar med ögonen.
                          
 "Får jag höra låten då?", han nickar och tar upp sin mobil igen. Han kopplar in ett par hörlurar innan han räcker den ena mot mig. Jag flyttar mig lite närmare honom och sätter den i örat.
                          
 "Tjo alla gäriz", säger jag högt och kan inte hålla mig för skratt "Inget sten seriöst alltså".
                          
 "Nej nej nej, tro inte det här är något seriöst", säger Noel och stämmer in i mitt skratt. Sedan trycker han på 'spela' knappen. Jag ler för mig själv medan Noel tittar på mig, och försöker läsa av om jag gillar den eller inte. Dom är faktiskt riktigt bra, inte för att jag förväntade mig att dom skulle vara dåliga, men det var över mina förväntningar iallafall.
                          
 "Wow ni fick in lite engelska också", säger jag ironiskt när Noels engelska vers kommer. Han skrattar bara åt mig. Outrot spelas och jag tar sakta ut hörluren från mitt öra.
                          
 "Såå", börjar Noel och ser nyfiket på mig "Vad tycker du?". Jag kollar lite hemlighetsfullt på honom.
                          
 "Det låter jättebra", svarar jag ärligt och ler mot honom, vilket han besvarar. Jag lägger mig ner igen och lutar mig försiktigt mot Noel. Han lägger ena armen om mig.
                          
 "Du", säger han försiktigt och jag nickar "Vilka var det du och Jonna pratade om i bilen förut?". Han tar tag i min hand och börjar leka lite med mina fingrar.
                          
 "Några gamla vänner till mig", svarar jag "Dom hade inte så bra inflytande på mig".
                          
 "Vadå då?".
                          
 "Dom fick mig att börja röka och sånt", svarar jag. Jag visste att jag skulle behöva berätta det här för Noel någon gång, men det hade gärna fått vänta några dagar eller veckor till.
                          
 "Aha", säger han och jag känner att han nickar lite "Vänta jag fick dig att röka med mig också". Jag skrattar åt honom.
                          
 "Det var faktiskt jag som valde att ta kontakt med dig, och bad om cigg", säger jag. Han skrattar lite "Vilka fina minnen".
                          
 "Jätte fina", instämmer han och jag kan föreställa mig hans leende "Vet du vilket mitt favorit minne är?", viskar han efter en liten stund.
                          
 "Vilket är ditt favorit minne?", frågar jag honom och ler fast han inte kan se mitt ansikte.
                          
 "Det som hände imorse", viskar han och jag känner att jag får gåshud och rodnar "På toaletten". Jag sväljer sakta och känner att min andning blir tyngre. Sa han precis det där? Jag tittar upp på hans ansikte och ser att han flinar. Jag känner att jag rodnar igen innan jag kollar åt ett annat håll och lägger mig ner igen.