När jag öppnar dörren hem till mamma ungefär 1h senare, då jag gick hela vägen från skolan. För att försöka samla tankar eller något, det gick inte så bra. När jag öppnare dörren tystas några röster från vardagsrummet. Jag tar av mig mina skor och när jag kommer till öppningen av vardagsrummet ser jag mamma och pappa. Vad gör han här?
"Vad gör du här?", frågar jag och kollar förvirrat på honom.
"Vad gör Du här? Du borde vara i skolan", svarar han och tittar argt på mig.
"Kom inte hit och lek pappa nu", svarar jag argt tillbaka. Då går mamma plötsligt förbi mig in i hallen och sen hörs en dörr som öppnas och stängs igen. Jag ser att pappa också har skor på sig så dom kan inte varit här så länge "Är hon arg?", frågar jag pappa. Han rycker på axlarna.
"Jag vet faktiskt inte, jag tror hon är sårad. Du får prata med henne när hon kommer hem igen", svarar han och går också ut i hallen.
"Jag måste till jobbet men jag sjukanmäla dig för dagen om du inte orkar vara i skolan idag", jag nickar bara och ser när min pappa lämnar mig ensam i lägenheten. Jag låser ytterdörren och går sen raka vägen till mitt rum. Jag lägger mig i sängen och stirrar bara rakt upp i taket.
När jag slår upp ögonen igen har det blivit mörkt ute. Jag måste somnat. Jag kollar på klockan på min mobil, den är snart 21. Jag ser även att jag fått ett sms av mamma.
Mamma, 20:34
Hemma om ca 1h. Jag vill ha dig ute ur lägenheten då. Du kan sova hos din pappa, du verkar ju gilla det stället.
Jag trycker bara bort smset, Jonna har också skrivit. Hon säger att hon inte borde sprungit iväg imorse och att vi kan snacka imorgon men att hon vill lämnas ifred ikväll. Hon skulle tydligen sova hos Nelly eller nåt. Jag reser mig upp från sängen, jag byter snabbt om till ett par rena svarta jeans och en svart jacka men en luva. Sedan går jag ut i hallen, jag tar på mig dom svarta skorna, stövlarna, jag hade på mig i torsdags när jag träffade pappa och åt på restaurangen. Torsdagen mamma trodde det var jag och Noel som skulle äta med varandra. Han hade inte hört av sig, Noel alltså. Pappa hade dock skrivit att jag skulle höra av mig när han skulle hämta mig hos mamma.
Om jag ska vara 100% ärlig. Jag vill inte till pappa. Jag vill till Noel, jag vill förklara för honom hur allt ligger till och jag vill inte att han ska vara arg på mig. Det är det sista jag vill.
Eftersom livet är på min sida idag så regnar det såklart när jag kommer ut, jag tog med mig mitt busskort så busshållplatsen är alltså min nästa destination.
15 minuter senare har jag precis kommit på bussen. När jag inser att jag inte har någon aning om vart han bor utan bara vilken hållplats jag ska av på, han är Noel. Jag vill bara förklara för honom varför allt blev det som det blev, det känns verkligen som att ingen förstår mig. Varför jag gör som jag gör och känner som jag känner.
Jag funderar en sekund att skriva till honom och fråga om hans adress, men då kanske han säger att han inte vill att jag ska komma. Vilket leder till att jag inte har någonstans att ta vägen. Så jag beslutar att istället fråga Ludwig, på snapchat. För att vara idag jag har någorlunda tur, han svarar efter bara någon minut. Han har skickat en adress och en portkod, han frågar även varför jag ska ha Noels adress till men det svarar jag inte på. Jag vet vilken adress och gata det är, jag åkte förbi den varje dag när jag skulle till skolan i högstadiet så när bussen stannat vet jag vart jag ska. Det är inte så långt dit heller från hållplatsen.-
Jag står utanför porten och knappar in koden med ena handen och har min mobil med min och Ludwigs chatt uppe i andra. Koden fungerar och porten öppnas, sekunden efter dör min mobil. Timing. Jag går in i trapphuset och kollar listan med vilka som bor där. Våning 5. Jag blir tvungen att gå uppför trapporna, hissen fungerade inte eller nåt. Jag får även mer tid att tänka på vad jag ska säga till honom.
YOU ARE READING
Lova att älska mig || Hov1
Fanfiction"Det är rätt fint ändå, att känna" "Ja det är det, få det att sluta"
