Kapitel 2

                                    

                                          
 Jag kopplar in hörlurarna i mobilen och trycker shuffle på spellistan "ADELINA". Jag rättar till den randiga färgglada magtröjan jag har på mig, till det har jag svarta jeans och mina vanliga Nike skor. Jonna är dock inte med mig idag, eller med och med, det är snarare jag som inte är med henne. Hon ringde mig imorse klockan 08:11 och frågade vart jag var. Notera: Bussen går 08:11. Jag hade somnat igår kväll i soffan när jag facetimeade med Felix. Vi hade snapat hela eftermiddagen och på kvällen hade vi bytt nummer och pratat, och jag somnade väl någon gång under samtalet. Så nu är jag sen, andra dagen. Bra jobbat Adelina bra jobbat. Klockan är nu 08:35 och jag började för fem minuter sen. Bussen var framme vid skolan om cirka 8 minuter och det skulle ta ytterligare 5 minuter att gå till själva skolbyggnaden där jag skulle leta rätt på rätt klassrum. Jag lutar huvudet mot fönstret och suckar för mig själv, jag är fan hopplös. 



                          
 Klockan är nästan 09 när jag stormar in i klassrummet, andfådd och svettig. Jag hade virrat runt nästan tio minuter när jag försökt hitta rätt klassrum.
                          
 "Förlåt jag missade bussen", andas jag andfått och försöker le ursäktande till läraren som står längst fram i klassrummet. 
                          
 "Det är okej, sätt sig så fortsätter vi", svarar läraren jag inte känner igen. Jag stampar in i klassrummet och går mot platsen bredvid Jonna längst bak i klassrummet.
                          
 "Tja", säger hon och flinar när jag kommer och dunsar ner i stolen. Felix och Rasmus vänder sig om och skrattar åt mig. Jag ger dom båda ett sarkastiskt leende och dom vänder sig om och lektionen fortsätter. Bra intryck jag gör på mina nya vänner och klass. 
                          
 När lektionen är slut som jag knappt lärde mig något på, no offence mot läraren. Jag har extrema koncentrations problem. När lektionen är slut ansluter sig jag, Jonna, Felix och Rasmus automatiskt till varandra. 
                          
 " Din entré till lektionen idag är ju bland det bästa jag sett", säger Rasmus och lägger armen om mina axlar. 
                          
 "Ha-ha-ha", säger jag ironiskt och kollar argt på honom. Han skrattar bara åt mig innan han vänder av för att gå mot sitt skåp. Jag och Felix går tillsammans mot våra skåp i andra delen av skolan. 
                          
 "Vet du en sak?", säger han plötsligt och tittar lite busigt på mig.
                          
 "Vadå?", svarar jag och tittar undrade på honom. Jag låser upp mitt skåp och lämnar mina saker från lektionen för att ta det jag behöver till nästa, inte för att vi fått så speciellt mycket material.
                          
 "Ibland, som exempel när du sover, är du ganska gullig", säger han och vänder sin mobilskärm så jag kan se en bild från igår när vi facetimea där han tagit en screenshot när jag somnat. Jag skrattar åt honom och drar ner kepsen han har på huvudet över han ögon. Han skrattar, rättar till kepsen och ler busigt åt mig ännu en gång. Leendet dör dock ut och han kollar frågande på något bakom mig. Jag rynkar ögonbrynen och vänder mig om. Där står mösskillen från igår med det blonda håret. 
                          
 "Jag insåg att jag aldrig presenterade mig igår, Prins August", säger han och bugar sig lite "Och det där med safarin, vi drev bara. Vi är inte douchebags om du trodde det".
                          
 "Ehm", är det ändå jag får fram och tittar på honom med ögonbrynen ihop rynkade. Efter att jag kollat på honom ett tag inser jag att jag borde säga något mer men hinner inte förrän Felix rycker tag i min arm.
                          
 "Adelina lektionen börjar nu", säger han och jag tittar snabbt på honom och nickar vänder sedan tillbaka huvudet mot möss killen... Prins August?
                          
 "Driv inte med människor ni inte känner", säger jag bara och drar sedan med mig Felix till klassrummet. Jonna står och väntar på oss utanför. 
                          
 "Vad har ni gjort då?", säger hon och flinar medan hon vickar lite på ögonbrynen. Jag och Felix tittar snabbt på varandra.
                          
 "Euw", jag går snabbt förbi henne och in i klassrummet. Felix är min vän och endast min vän. Jag hör hur hon skrattar och följer efter mig.
                          
 När vi satt oss ned och lektionen börjat så viskar hon "Vad var det som tog sån tid då?".
                          
 "Du vet killarna från igår, när du gick och träffa Joline? När du kom tillbaka stod jag med några killar och snacka?".
                          
 "Jo det har jag svaga minnen av, vadå då?".
                          
 "En av killarna kom fram och presenterade sig, ish, som Prins August. Inte för att jag tror han heter det, men det var därför det tog sån tid", förklarar jag så bra jag kan.
                          
 "Okeeej", säger hon och nickar långsamt medan hon drar ut på E:et. Jag ser att hon inte tror mig riktigt men jag kunde verkligen inte bry mig mindre ifall hon tror mig eller inte, om detta iallafall. Efter det så fortsätter lektionen som vanligt, tills Rasmus bestämde sig för att börja kasta pappersflygplan på mig. Så jag bestämde mig för att kasta tillbaka. Efter att läraren hotat oss med hemringning så slutade vi dock. Det sista jag vill är att skolan ska ringa mamma, jag vill inte att hon ska bli besviken. Vad är ens hemringning för hot? Jag trodde gymnasiet skulle vara mer chill än högstadiet, det är vad alla sagt till mig iallafall.



                          
 När vi satt oss ned i matsalen med några andra tjejer i klassen, och med vi menar jag mig och Jonna, börjar diskussionen om den keffa skolmaten.
                          
 "Den är dock bättre än den jag fick i grundskolan", säger Nelly. Nelly kom hit ensam, hon hade inte med sig någon vän från högstadiet. Riktigt modigt om jag får säga det själv, jag skulle aldrig vågat det.
                          
 "Du måste fått riktigt dålig mat i grundskolan", säger jag och några skrattar. Sedan pratar vi om allt möjligt, mycket för att lära känna varandra. Tjejerna i klasen är helt okej faktiskt, dom verkar ha humor iallafall. När vi ätit så börjar de flesta gå emot en soffgrupp i cafeterian. 
                          
 "Vill du hänga med ut en snabbis?", säger Nelly plötsligt och kommer fram så hon går bredvid mig. 
                          
 "Visst", ler jag mot henne och vi börjar gå emot utgången.
                          
 "Hey vart ska ni?", Jonna kommer ikapp oss och stannar oss.
                          
 "Ut en snabbis bara", svarar jag och kollar på henne med en rynka mellan ögonbrynen.
                          
 ""Ut en snabbis"", hon gör citat tecken med fingrarna och kollar på mig som om jag vore dum. Hon tror vi ska ut och röka, jag gjorde det ganska mycket under nian. Något som inte uppskattades av Jonna.
                          
 "Vill du med?", frågar jag.
                          
 "Nej jag litar på dig", svarar hon och klappar mig på axeln innan hon går tillbaka till de andra.
                          
 "Vad var det där om?", frågar Nelly och kollar frågandes på mig.
                          
 "Nej inget", jag skrattar bort det och vi går mot utgångarna. När vi kommer ut sätter hon sig på en bänk sisådär 20 meter från ingången. Jag står upp framför henne.
                          
 "Så vad tycker du om klassen då? Någon som verkar extra intressant?", frågar jag henne i ett försök att starta en konversation, jag vickar lite på ögonbrynen när jag yttrat den andra frågan.
                          
 "Men alltså du", skrattar hon men fortsätter sen "Jo men klassen verkar ju bra, inga dryga människor som det var i min förra".
                          
 "Och andra frågan?", säger jag och ler busigt åt henne.
                          
 "Ehm", säger hon och tittar på något, eller någon, bakom mig. Detta händer igen på samma dag. Jag vänder mig om och hoppas att det inte är denna "Prins August" som stör igen. Det är det inte. Där står istället en annan kille med blå jeans och vit t-shirt. Han har ganska kort hår och hans hud ton påminner om Nellys. Jag känner dock igen honom från killgänget igår, sån tur har jag inte antar jag. När ingen säger något tar jag initiativ att påbörja konversationen åter igen.
                          
 "Hej", säger jag lite frågande och tittar på killen som står framför oss. Han säger fortfarande inget och jag hör hur Nelly suckar.
                          
 "Adelina hälsa på min bror, Ludwig".