no.1

3.2K 119 16
                                    

O S C A R

Jag hade känt mig väldigt välkommen till studentkorridoren. Alla var jättetrevliga.

Det roligaste måste nog ha varit då alla hade suttit som i en klump runt omkring mig och bett att jag skulle berättat om mig själv. Alla tjejerna hade sett ut som hungriga hundar, och när jag berättade att jag var gay försvann alla deras leenden. Då hade jag börjat gapskratta, då hade deras förhoppningar gått upp igen.

"Är du gay på riktigt?" hade de frågat då.

"Jag är jättegay, 110%", hade jag skrattat som svar.

Tjejerna hade först blivit ledsna, men sedan hade det kommit på att vi kunde prata killar tillsammans. Killarna hade inte tagit mig på något annorlunda sätt när de fick reda på min läggning, vilket var skönt. Jag hade kommit till ett bra ställe.

Felix – min rumskamrat – dock, han var lite speciell. Han verkade vara väldigt blyg, men bara mot mig. Varje gång jag försökte prata med honom eller lära känna honom bättre svarade han med korta svar eller vek undan med blicken. Hade jag gjort någonting fel? Det kändes så fel att jag hade klickat med alla förutom honom, som var den jag skulle behöva spendera mest tid med eftersom vi bodde tillsammans.

Vi satt båda i vårt gemensamma rum. Eller satt och satt, vi låg båda i varsin säng. Jag låg och läste i en av läroböckerna och Felix låg med ett par stora hörlurar över öronen och lyssnade på musik. Han verkade verkligen älska musik, för han lyssnade alltid på musik.

Jag suckade lätt. Jag förstod ingenting av vad jag läste, och vi skulle ha en redovisning med argumentation på det dagen efter.

"Felix?" mumlade jag.

Inget svar. Jag ropade på honom flera gånger, utan att han ens reagerade. Jag reste mig ur sängen och ställde mig bredvid hans säng. Han tog bort hörlurarna från huvudet och tittade förvirrat på mig.

Jag skrattade lågt och kliade mig i nacken. Jag var verkligen inte den skarpaste kniven i lådan när jag behövde plugga och lära mig saker. Jag tyckte bättre om att stå i rampljuset och ha uppmärksamhet.

"Kan du hjälpa mig lite?" frågade jag. "Med argumentationen för morgondagens redovisning."

"Mm, visst", mumlade han tyst.

"Du är ju smartare än mig", skrattade jag. "Och så är du mer van vid juridik än vad jag är."

Han gav mig ett stelt leende medan han reste sig ur sängen. Han drog upp sin Macbook Air från sin ryggsäck och började snabbt att knappa på den. Han visade mig ett dokument.

"Alltså eh, jag har skrivit det här", började han.

Jag läste snabbt igenom hans text och lyssnade med ett halvt öra medan han försökte förklara för mig. Egentligen så förstod jag inte så mycket vad han sa, han var verkligen smart. Han pekade och började gestikulera. Jag försökte nicka och hm:a, som att jag förstod men det gjorde jag faktiskt inte.

"Förstår du?" frågade han tillslut.

"Alltså", skrattade jag generat och kliade mig i nacken. "Tyvärr inte. Jag kanske är för korkad för det här."

"Jag kan ta det igen, lite långsammare", sa han lugnt.

-

Ugh. Jag är inte redo för denna dag. För idag har jag Nationellt Prov i svenska :-) Wish me good luck.
Så måste jag ju ha det på torsdag också, kul.

Tänk vad lätt det var med Nationellt Prov i trean och sexan, det var tider det.

Aja, hoppas att ni får en fin dag! Ni är bäst och finast av alla. Och jag älskar er väldigt mycket!! ❤

Förresten, jag har tänkt på en sak. Vad skulle jag göra utan Wattpad? Vad fan skulle jag göra på min fritid? Jag gör inget annat än att skriva på min fritid??
Men jag är glad för att Wattpad tar över mitt liv, för jag får nå ut med mina texter till er!

Det är ganska roligt hur mycket tid jag lägger ner på att googla saker till Wattpad, liksom jag har lagt ner väldigt många googlingar på vad man läser när man går på universitetet till denna haha.

Nu ska jag sluta babbla! Nu tar vi oss igenom denna dag!

Puss och kram ❤

Roommates » foscarWhere stories live. Discover now