walu

Fornengelska

Substantiv

walu f

hjälmkam (walu) till en vendeltida prakthjälm (samma som beskrivs i Beowulfkvädet)

1. (bildligt, pansar) skyddande hjälmkam (avståndselement mot hugg), eventuellt även kam (utväxt)

   vikingatid: Beowulf (rad: 1029–1034):

   Ymb þæs helmes hrof heafodbeorge wirum bewunden wala utan heold..

   Om dess hjälms ruff huvudborg vajer lindad vall utan höll.. (arkaiserat)
   Över dess hjälms hjässa, hjälmklockan, vajerlindad kam på utsidan höll.. (direktöversatt)
   Över hjässan på dessa hjälmars hjälmklocka gick en vajerlindad kam.. (nusvenska)

   Etymologi: Eventuellt av latinska vallum (”skyddsmur”), besläktat med fornengelska weall (”befästningsvall”), senare engelska wall (”vägg”). Då kognat med svenska vall.

Hawaiiska

Räkneord

walu

1. åtta

Magindanao

Räkneord

walu

1. åtta

Tausug

Räkneord

walu

1. åtta