Hoppa till innehållet

vänja

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Se även Vanja.

Svenska

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av vänja 1-2. Aktiv Passiv
Infinitiv vänja vänjas
Presens vänjer vänjs (vänjes)
Preteritum vande vandes
Supinum vant vants
Imperativ vänj
Particip
Presens vänjande, vänjandes
Perfekt vand

vänja

  1. (reflexivt: vänja sig) bli van vid något
    Vanliga konstruktioner: vänja sig vid något
  2. (transitivt) få (någon) att vänja sig
    Vanliga konstruktioner: vänja någon vid något
    Vi har börjat vänja vår son vid att äta fast mat nu.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska vænia,[1] av fornnordiska venja, av urgermanska *wanjaną.
Sammansättningar: avvänja
Besläktade ord: invand

Översättningar

[redigera]

Källor

[redigera]
  1. Svensk ordbok: "vänja"