terräng

Svenska

Substantiv

Böjningar av terräng	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	terräng	terrängen	terränger	terrängerna
Genitiv	terrängs	terrängens	terrängers	terrängernas

terräng

1. (naturgeografi) oexploaterad natur ofta med avseende på marken och topografin

   Sammansättningar: terrängavsnitt, terrängbana, terrängbil, terrängcykel, terrängcykling, terrängfordon, terrängform, terrängförlust, terränggående, terrängkörning, terränglopp, terränglöpare, terränglöpning, terrängridning, terrängskida, terrängskoter, terrängvagn, terrängvinst

   Fraser: sondera terrängen

   Etymologi: Av franska terrain.

Översättningar

Översättningar

• bokmål: terreng
• finska: maasto ^(fi)
• franska: terrain ^(fr) m
• italienska: terreno ^(it) m
• kvänska: maasto
• nederländska: terrein ^(nl)
• spanska: terreno ^(es)
• tyska: Gelände ^(de) n, Terrain ^(de) n