svedja

Svenska

Substantiv

Böjningar av svedja	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	svedja	svedjan	svedjor	svedjorna
Genitiv	svedjas	svedjans	svedjors	svedjornas

svedja

1. om handlingen att svedja (se nedan), svedjande; även dels konkretare, om enskild omgång av svedjande
2. svedjad mark, svedjat markområde, svedjeland

   Användning: Särskilt om sådan mark nyttjad till svedjeodling; även dels om mark med nedhuggen skog, hugget ris o. d. som skall (torkas och) brännas, dels om svedjad mark som lämnats att växa igen, dels om skog o. d. som huggs ned eller fälls för anläggande av svedja (särskilt i förbindelse med fälla eller hugga); förr ävven använt såsom vedmått.

Etymologi: Av fornsvenska svidhia.

Översättningar

om handlingen att svedja (se nedan), svedjande

• tyska: Brandrodung ^(de) f

svedjad mark, svedjat markområde, svedjeland

• tyska: Brandrodung ^(de) f

Verb

Böjningar av svedja	Aktiv	Passiv
Infinitiv	svedja	svedjas
Presens	sveder	sveds (svedes)
Preteritum	svedde	sveddes
Supinum	svett	svetts
Imperativ	sved	–
Particip
Presens	svedjande, svedjandes
Perfekt	svedd

svedja

1. bränna något i kanten eller på ytan

   Jämför: svea, sveda

2. bränna skog för att så i askan

   Sammansättningar: svedjebruk

Översättningar

bränna något i kanten eller på ytan

• polska: opalać ^(pl), przypalać ^(pl)

bränna skog för att så i askan

• polska: wypalać ^(pl)
• tyska: schwenden ^(de)