stottern

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Stottern.

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för stottern 

Hjälpverb: haben

Infinitiv stottern
Presensparticip stotternd
Perfektparticip gestottert
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich stottle, stotter, stottere  du stotterst  er, sie, es stottert 
Plural wir stottern  ihr stottert  sie stottern 
Preteritum Singular ich stotterte  du stottertest  er, sie, es stotterte 
Plural wir stotterten  ihr stottertet  sie stotterten 
Imperativ
Singular - stottle !, stotter !, stottere ! -
Plural - stottert ! stottern Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich stottere  du stotterest  er, sie, es stottere 
Plural wir stottern  ihr stotteret  sie stottern 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich stotterte  du stottertest  er, sie, es stotterte 
Plural wir stotterten  ihr stottertet  sie stotterten 

stottern

  1. stamma
    Synonymer: stammeln
    Besläktade ord: Stotterei, Stotterer, Stotterin, Stottern