skam

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även skäm.

Wikipedia har en artikel om:
skam

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av skam  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ skam skammen
Genitiv skams skammens

skam

  1. djupt rotad känsla av att bli utsatt för allmän missaktning eller allmänt förakt (ofta med åtföljande känslor av mindervärdighet och blygsel); känsla av blygsel (och mindervärdighet) över att inte duga till eller förkastlig handling
    Vore jag du så skulle jag nu dö av skam.
    Synonymer: vanära, vanheder, nesa, smälek, skymf
    Antonymer: heder, ära
    Besläktade ord: skamlig, skamlighet, skamlös, skamlöshet, skamsen, skämmas, skämmig
    Vanliga konstruktioner: skam (över) att ngt skett; skam att göra ngt
    Fraser: (konkreta) känna skam; lida skam av ngt; stå med skammen; ingen/stor skam att göra ngt; dra skam över ngn
    Fraser: (idiom) bita huvudet av skammen, för skams skull, ha inte någon skam i kroppen, komma på skam, nu går skam på torra land, skam den som ger sig, skam och nesa, synd och skam, skam och skada
    Sammansättningar: skambud, skamfläck, skamkudde, skampåle, skamstraff, skamvrå
  2. (mytologi) personifiering av djävulen
    Synonymer: fan, satan

Översättningar

[redigera]

Bokmål

[redigera]

Substantiv

[redigera]

skam

  1. skam
    Fraser: gjøre til skamme
    Besläktade ord: skamme

Danska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av skam  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ skam skammen
Genitiv skams skammens

skam

  1. skam
    Fraser: gøre til skamme
    Besläktade ord: skamme