sabel

Fransk örlogsofficerssabel från 1800-talet.

Svenska

Substantiv

Böjningar av sabel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sabel	sabeln	sablar	sablarna
Genitiv	sabels	sabelns	sablars	sablarnas

sabel

1. (vapen) form av svärd med böjd eneggad klinga avsett som huggvapen

   Piraten var mycket duktig på att använda sin sabel.

   Hyperonymer: blankvapen

   Sammansättningar: kroksabel, sabelbent, sabelfäktning, sabelfäste, sabelhugg, sabelklinga, sabellilja, sabelskida, sabelskrammel, sabeltandad, sabeltandad tiger

2. (kampsport) fäktgren med ovanstående vapen

   Pojken hade övat sabel i fem år.

Se även

• sabla
• sabrera
• sabrör

Översättningar

vapen

• afrikaans: sabel
• belarusiska: шабля f, шашка f
• bokmål: sabel m
• danska: sabel u
• engelska: saber ^(en)/sabre ^(en)
• esperanto: sabro
• estniska: saabel ^(et)
• finska: sapeli ^(fi), säilä ^(fi)
• franska: sabre ^(fr) m
• isländska: sverð ^(is) n, höggsverð n, riddarasverð n
• italienska: sciabola ^(it) f
• nederländska: sabel ^(nl) m
• polska: szabla ^(pl)
• portugisiska: sabre ^(pt) m
• ryska: сабля ^(ru) f, шашка ^(ru) f
• spanska: sable ^(es) m
• tyska: Säbel ^(de) m
• ukrainska: шабля ^(uk) f, шашка f

kampsport

• finska: säilä ^(fi)
• turkiska: kılıç ^(tr)
• tyska: Sebelfechten n