sörpa

Svenska

Substantiv

Böjningar av sörpa	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sörpa	sörpan
Genitiv	sörpas	sörpans

sörpa u

1. djurfoder utblandat med vatten (och gröpe, grovt malen säd)

   1840: Ladugårds-arrendet, Carl Jonas Love Almqvist:

   När en rör ihop agnar och vatten, så bör en åtminstone strö tre nävar gott gröpe därpå, annars blir sörpan svag.

2. sörja av is i vattendrag

   1943: Bildning av bottenis och sörpa i ett rinnande vattendrag i Teknisk Tidskrift, Gunnar Nybrant:

   På detta sätt kan bildningen av sörpa och bottenis få sin förklaring.

Varianter: sorp n, sorpe n, sorpa, sörp n, sörpe n

Verb

Böjningar av sörpa	Aktiv	Passiv
Infinitiv	sörpa	sörpas
Presens	sörpar	sörpas
Preteritum	sörpade	sörpades
Supinum	sörpat	sörpats
Imperativ	sörpa	–
Particip
Presens	sörpande, sörpandes
Perfekt	sörpad

sörpa

1. blanda sörpa som foder åt husdjur

   1901: Svinaherden och greven med det goda ölsinnet, Erik Axel Karlfeldt:

   Jag repar löv vid alebäck, / jag samkar drav och hästars träck, / jag sörpar kli och agnar / att främja dessa bestars späck.

   1888: I jämtebygd, Johan Lindström Saxon:

   Barken användes åt kreaturen, liksom lövträdsbark, men icke lövet. Detta sörpades åt kalvkor.

   1908: Jordbrukslärans hufvudgrunder , Johan Arrhenius, Johan Fredrik Hallenborg:

   Bovetehalmen skäres och sörpas till boskapen.

2. (om ett vattendrag) bilda issörja

Varianter: sorpa

Besläktade ord: sorpning, sörpning