Hoppa till innehållet

rang

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av rang  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ rang rangen
Genitiv rangs rangens

rang

  1. plats eller ställning som någon eller något har i förhållande till andra (av samma art) på grund av sin betydelse, sitt värde, sina förtjänster eller dylikt
    Fraser: göra någon rangen stridig, taxonomisk rang
    Sammansättningar: förstarangskonst, förstarangskonstnär, förstarangsställning, rangordning, rangplats, rangskala, rangställning

Översättningar

[redigera]

Verb

[redigera]

rang

  1. böjningsform av ringa

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]

rang

  1. böjningsform av ringen; (sv: brottas)