Hoppa till innehållet

obehörighet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av obehörighet  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ obehörighet obehörigheten
Genitiv obehörighets obehörighetens

obehörighet u

  1. det att vara obehörig