nord

Se även Nord, nörd och nørd.

Svenska

Substantiv

nord

• uttal: no:rdnuːrd

1. (endast i obestämd form singular) ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden: mot Nordpolen

   Synonymer: norr

   Antonymer: syd

   Besläktade ord: nordan, nordlig, norra; Norden

   Sammansättningar: nordost, nordpol, nordväst, nordöst

   Se även: öst, ost, öster; syd, söder; väst, väster

Översättningar

Översättningar

• bokmål: nord ^(no)
• danska: nord ^(da)
• engelska: north ^(en)
• finska: pohjoinen ^(fi)
• franska: nord ^(fr) m
• grekiska: βορράς ^(el) m (vorrás)
• hebreiska: צָפוֹן ^(he) m (tsafón)
• italienska: nord ^(it) m
• jiddisch: צפֿון m (tsofn)
• katalanska: nord ^(ca) m
• nederländska: noorden ^(nl) n
• polska: północ ^(pl) f
• portugisiska: norte ^(pt) m
• spanska: norte ^(es) m
• tjeckiska: sever ^(cs) m
• turkiska: kuzey ^(tr)
• tyska: Nord ^(de)

Franska

Substantiv

Böjningar av nord	Singular	Plural
Maskulinum	nord	nords

nord m

• uttal: nɔʁ

1. nord, norr

   Sammansättningar: nord-est, nord-ouest, Nord-Coréen

   Besläktade ord: nordique

Adjektiv

Böjningar av nord	Singular	Plural
Maskulinum	nord	nord
Femininum	nord	nord
Kompareras med plus resp. le/la/les plus.

nord

1. nordlig

Katalanska

Substantiv

nord m

1. nord, norr

   Sammansättningar: nord-est, nord-oest