krona

Se även króna och kröna.

Svenska

Substantiv

Böjningar av krona 1-5.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	krona	kronan	kronor	kronorna
Genitiv	kronas	kronans	kronors	kronornas

krona

• uttal: ˈkruːna

1. ringformad huvudprydnad i dyrbart material för furstar

   Kronan kungen bar var gjord av renaste guld och diamantförsedd.

   Sammansättningar: brudkrona, drottningkrona, kejsarkrona, kungakrona, luciakrona, ljuskrona, rangkrona, törnekrona

2. (enbart i bestämd form, singular) i överförd betydelse (av 1.) om kungen, kungamakten eller staten

   Kronans skog är statligt ägd skog.

3. den sida av ett mynt som bär regentens bild

   Vad väljer du? Krona eller klave?

   Antonymer: klave

4. modern och historisk benämning på valutan i ett flertal europeiska länder

   Han lade upp några kronor på disken.

5. övre delen av ett träd eller en blomma

   I trädets krona satt ett tiotal fåglar.

   Sammansättningar: kronblad, trädkrona

6. (anatomi) den yttersta delen av en tand som täcks av emalj
7. övre delen av en hatt

Etymologi: Av fornsvenska krona, kruna, av medellågtyska krōne, krūne, av latinska corona, av grekiska κορώνη (”krans, ring, krökning”). En substantivering av κορωνός ("böjd, krökt").

Sammansättningar: murkrona, rangkrona

Översättningar

huvudprydnad

• afrikaans: kroon
• bokmål: krone ^(no) m
• bulgariska: корона ^(bg) f (koróna)
• danska: krone ^(da) u
• engelska: crown ^(en)
• esperanto: krono ^(eo)
• estniska: kroon ^(et)
• finska: kruunu ^(fi)
• franska: couronne ^(fr) f
• grekiska: κορώνα ^(el) f (koróna)
• hebreiska: כֶּתֶר ^(he) m (kéter)
• iriska: coróin
• italienska: corona ^(it) f
• katalanska: corona ^(ca) f
• kroatiska: kruna f
• latin: corona f
• lettiska: kronis m
• litauiska: karūna f
• nederländska: kroon ^(nl) f
• polska: korona ^(pl)
• portugisiska: coroa ^(pt) f
• rumänska: coroană ^(ro) f
• ryska: корона ^(ru) f (koróna)
• serbiska: круна ^(sr) f
• slovakiska: korona f
• slovenska: krona ^(sl) f
• spanska: corona ^(es) f
• tjeckiska: koruna ^(cs) f
• tyska: Krone ^(de) f
• ukrainska: корона ^(uk) f (koróna)
• ungerska: korona ^(hu)

kungen, kungamakten, staten

• engelska: crown ^(en)
• franska: couronne ^(fr) f
• nederländska: kroon ^(nl) f
• portugisiska: coroa ^(pt) f

ena sidan av ett mynt

• afrikaans: kruis ^(af), kop ^(af)
• danska: krone ^(da) u
• engelska: heads ^(en)
• finska: kruuna ^(fi)
• franska: face ^(fr) f
• hebreiska: עֵץ ^(he) m ('etz)
• italienska: testa ^(it) f
• litauiska: aversas m
• nederländska: kruis ^(nl) n, kop ^(nl) m
• polska: orzeł ^(pl) m
• portugisiska: coroa ^(pt)
• ryska: орёл ^(ru) m (orjól)
• spanska: cara ^(es) f, anverso
• tyska: Kopf ^(de) m

myntenhet

• afrikaans: kroon
• danska: krone ^(da) u
• engelska: krona ^(en) om svenska kronor, krone ^(en) om norska eller danska kronor, kroon ^(en) om estniska kronor, króna ^(en) om isländska kronor, crown ^(en)
• estniska: kroon ^(et)
• finska: kruunu ^(fi)
• franska: couronne ^(fr) f
• isländska: króna ^(is) f
• litauiska: krona f
• nederländska: kroon ^(nl) f
• portugisiska: coroa ^(pt) f, coroa sueca f
• spanska: corona ^(es) f
• tyska: Krone ^(de) f

övre del av växt

• danska: krone ^(da) u
• engelska: crown ^(en)
• iriska: coróin
• litauiska: laja f, viršūnė f
• polska: korona drzewa

Bokmål

Substantiv

krona

1. böjningsform av krone

Verb

krona

1. böjningsform av krone

Engelska

Substantiv

Böjningar av krona	Singular	Plural
Nominativ	krona	kronor
Genitiv	krona's	kronor's

krona

1. svensk krona; valutan i Sverige

   Synonymer: Swedish crown

Fornsvenska

Substantiv

krona f

1. krona

   Etymologi: Av medellågtyska krōne, krūne, av latinska corona, av grekiska κορώνη (”krans, ring, krökning”). En substantivering av κορωνός ("böjd, krökt").

   Varianter: kruna

Nynorska

Substantiv

krona

1. böjningsform av krone

Verb

krona

1. kröna

   Varianter: krone