kremering
Svenska
[redigera]Substantiv
[redigera]| Böjningar av kremering | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | kremering | kremeringen | kremeringar | kremeringarna |
| Genitiv | kremerings | kremeringens | kremeringars | kremeringarnas |
kremering u
- form av begravning, där döda kroppar förbränns till aska
- Varianter: kremation
- Jämför: likbränning
- Besläktade ord: kremation, krematorium, kremulator
- Sammansättningar: kremationsugn
Etymologi
[redigera]Begreppet kremering finns i franska språket som crémation i betydelsen stuvad/gräddkokt, dvs att bränna ett lik. Oxford Dictionary redovisar ordet som cramer (äldre provensalska cramar, bränna, från latinets cremare, bränna), men det verkar svårt att använda de varianterna i dag då termen förbränning (av latinets substantiv cinis, cineris som betyder aska) användes företrädesvis till eldbegängelse fram till artonhundratalet, men vår moderna civilisation skiljer mer på förbränning och avfall. Crémer är en befintlig term i det franska språket på 1300- och 1400-talet. Men efter det används det sällan förrän på artonhundratalet. Det finns i olika dokument termer som crématoriser, crématiser och crématiste, men de förblir marginella och är för närvarande neologismer. Däremot kan vi se att, med tanke på den gemensamma användningen av termen men felaktiga, incinérer un corps incinera en kropp, införandet av dessa termer i det franska språket skulle vara en tydlig skillnad mellan incinération des ordures, förbränning av en kropp och kremering. I Sverige sa man frivillig likbränning mellan 1880 till 1920 då istället eldbegängelse blev en mer etablerad term. Först 1883 infördes ordet kremering i Sverige som en nybildning efter latinets cremare. Ordet krematorium kom 1936.[1]
Översättningar
[redigera]Källor
[redigera]- ↑ Nationalencyclopedins ordbok. Språkdata, Göteborg, och bokförlaget Bra böcker AB. 1996. ISBN 91-7119-968-3.
Danska
[redigera]Substantiv
[redigera]kremering u