knöl

Se även knol, Knol och knøl.

Svenska

Substantiv

Böjningar av knöl	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	knöl	knölen	knölar	knölarna
Genitiv	knöls	knölens	knölars	knölarnas

rotknölar från sockerbetan

knöl

1. konvext (utåtbuktande) område på en annars (lokalt) plan yta

   Det blev en liten knöl på väggen under tapeten.

2. uppsvälld jordstam hos vissa växter (potatis, krokus m.fl.)

   Potatisen är vår godaste knöl.

3. (vardagligt) (cancer)svulst

   Hon upptäckte en knöl i ena bröstet.

4. (vardagligt) ohyfsad eller på annat sätt otrevlig person

   Han betedde sig som en riktig knöl.

Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1640, av ett dialektalt ord knole, knul, besläktat med fornsvenska knyle, knula.

Besläktade ord: knölig, knöla

Sammansättningar: fettknöl, fotknöl, knölbegonia, knölbräcka, knölklocka, knölros, knölrot, knölstam, knölsvan, knölval, rotknöl, stamknöl

Översättningar

konvext område

• engelska: lump ^(en)
• franska: bosse ^(fr) f
• polska: guz ^(pl) m, guzek ^(pl) m, gruzeł m
• ryska: ши́шка ^(ru) f, мозо́ль ^(ru) f
• tyska: Beule ^(de) f

uppsvälld jordstam hos vissa växter

• engelska: tuber ^(en)
• finska: mukula ^(fi)
• franska: tubercule ^(fr) m
• polska: bulwa ^(pl) f
• portugisiska: tubérculo ^(pt) m
• spanska: tubérculo ^(es) m
• turkiska: yumru ^(tr)
• tyska: Knolle ^(de) f

cancersvulst

• finska: kyhmy ^(fi)
• franska: tumeur ^(fr) f
• polska: guz ^(pl) m
• tyska: Knoten ^(de) m

ohyfsad eller på annat sätt otrevlig person

• franska: butor ^(fr) m, butorde ^(fr) f
• polska: cham ^(pl) m, chamuś m
• ryska: грубия́н ^(ru) m, подле́ц ^(ru) m
• tyska: Lümmel ^(de) m