indicium

Svenska

Substantiv

Böjningar av indicium	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	indicium	indiciet	indicier, (indica)	indicierna, (indica)
Genitiv	indiciums	indiciets	indiciers, (indicas)	indiciernas, (indicas)

indicium

1. (juridik) sakförhållande som utan bevis styrker en misstanke eller anmodan, svagare än ett faktum

   Synonymer: indikation, tecken

   1963: Svensk juristtidning, Volym 48:

   Dock menar departementschefen, att uppbärandet av lön under sjukskrivningstiden kan vara ett indicium på att arbetsoförmåga ej föreligger.

   Det finns en del kringhändelser som onekligen ger indicier och för mina egna tankar i en viss riktning.

   Etymologi: Av latinska indicium (”bevis, märke, tecken”), avledning av latinska index (”angivare, pekfinger; katalog, register”).

   Besläktade ord: indikator, indikera

Översättningar

indikation, tecken

• engelska: circumstantial evidence ^(en)
• polska: poszlaka ^(pl) f, oznaka ^(pl) f
• tyska: Indiz ^(de) n

Danska

Substantiv

indicium n

1. indicium, tecken, indikation

   1930: Salmonsens konversationsleksikon:

   Den kunde i denne ikke finde Plads som et egl. Bevismiddel, men højst som et Indicium, der berettigede til Anvendelse af Tortur.