hovera
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Svenska
[redigera]Verb
[redigera]| Böjningar av hovera | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | hovera | hoveras |
| Presens | hoverar | hoveras |
| Preteritum | hoverade | hoverades |
| Supinum | hoverat | hoverats |
| Imperativ | hovera | – |
| Particip | ||
| Presens | hoverande, hoverandes | |
| Perfekt | (hoverad)? | |
hovera
- kråma sig, uppträda högfärdigt, åbäka sig, ståta, stoltsera
- 1995 (20 juni): Låt Stockholmarna röst om OS! (Svenska Dagbladet), Sune Sylvén:
- Stockholm är visserligen en större håla än Falun och Östersund, men risken för att lokala pampar vill hovera sig utomlands är likväl påtaglig. Tyvärr är det ingeting som säger att en framgångsrik lokal kraft fungerar lika bra på det internationella planet, där koderna i umgänget är helt annorlunda och svåra att lära in.
- Stockholm är visserligen en större håla än Falun och Östersund, men risken för att lokala pampar vill hovera sig utomlands är likväl påtaglig. Tyvärr är det ingeting som säger att en framgångsrik lokal kraft fungerar lika bra på det internationella planet, där koderna i umgänget är helt annorlunda och svåra att lära in.
- 1995 (20 juni): Låt Stockholmarna röst om OS! (Svenska Dagbladet), Sune Sylvén:
- glänsa, triumfera
- 1980: När morgonvinden blåser, Elsi Rydsjö:
- Vad hade Karna att hovera sig över? Ingenting hade hon skaffat av egen kraft, av eget arbete.
- Vad hade Karna att hovera sig över? Ingenting hade hon skaffat av egen kraft, av eget arbete.
- 1980: När morgonvinden blåser, Elsi Rydsjö:
- domdera
- 1950: De unga baronerna, Birgit Th. Sparre:
- Folk skulle dras till Läsket som myror till stacken, för att höra domprosten hovera sig över det fördärvliga spritmissbruket, som han påstod var farligare för folkhälsan än både bröstsjukan och koleran.
- Folk skulle dras till Läsket som myror till stacken, för att höra domprosten hovera sig över det fördärvliga spritmissbruket, som han påstod var farligare för folkhälsan än både bröstsjukan och koleran.
- 1950: De unga baronerna, Birgit Th. Sparre:
- Etymologi: Av fornsvenska hovera (”roa sig i festligt umgänge, pråla (med mera)”), efter medelnederländska hoveren och medellågtyska hoveren, en avledning av hof ("hov"). Besläktat med danska hovere och tyska hofieren.