horkarl

Svenska

Substantiv

Böjningar av horkarl	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	horkarl	horkarlen	horkarlar	horkarlarna
Genitiv	horkarls	horkarlens	horkarlars	horkarlarnas

horkarl

1. (ålderdomligt) man som utövar utomäktenskaplig sex (hor)

   Synonymer: horbock, äktenskapsbrytare

   Etymologi: Av fornsvenska horkarl.

2. (prostitution, föga brukligt) prostituerad man

   Synonymer: eskortpojke, gigolo, manshora (vulgärt)

   Antonymer: hora (motsatspar)

Översättningar

man som utövar utomäktenskaplig sex

• engelska: adulterer ^(en), fornicator ^(en)
• finska: huorapukki
• fornnordiska: hórkarl m
• franska: fornicateur ^(fr)
• spanska: fornicador, fornicario ^(es)
• tyska: Hurenbock ^(de), Hurer ^(de)

prostituerad man

• engelska: manwhore ^(en), hustler ^(en), rent boy ^(en)
• finska: rattopoika ^(fi)

Danska

Substantiv

horkarl (bestämd singular: horkarlen, plural: horkarle (obestämd), horkarlene (bestämd))

1. horkarl

Fornsvenska

Substantiv

horkarl m

1. horkarl

   Jämför: horkona