Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
gru f (definitiv singular grua, oberäknelig)
- skräck, rädsel
- Sammansättningar: grusom, grusomhet
- Etymologi: Besläktat med verbet grue (samt svenska gruva), "rysa", "förskräckas", "förfasa", "jämra", "oroa sig djupt" etc.
- Besläktade ord: grue
gru u (singular definitiv gruen, ej i plural)
- skräck, rädsel
- Sammansättningar: grusom, grusomhed
- Etymologi: Besläktat med verbet grue (samt svenska gruva), "rysa", "förskräckas", "förfasa", "jämra", "oroa sig djupt" etc.
- Besläktade ord: grue
gru
- imperativ av grue
gru f
- trana
