fare

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bokmål

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av fare  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fare faren farer farene
Genitiv fares farens farers farenes

fare m

  1. fara
    Besläktade ord: farlig

Verb

[redigera]

fare

  1. fara, åka

Danska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av fare  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fare faren farer farerne
Genitiv fares farens farers farernes

fare u

  1. fara
    Sammansättningar: aids-fare, brandfare, eksplosionsfare, farefuld, faremoment, faretruende, farezone, krigsfare, kræftfare, livsfare, smittefare, strålingsfare
    Besläktade ord: farlig

Verb

[redigera]

fare

  1. fara, åka (snabbt)
    Sammansättningar: nedfare, opfare
    Besläktade ord: færd, fært, korsfarer, omkringfarende, søfarende, vejfarende
  2. grisa; föda smågrisar
    Etymologi: Släkt med engelska farrow; påstås även finnas i svenska dialekter.
    Besläktade ord: faring

Engelska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av fare  Singular Plural
Nominativ fare fares
Genitiv fare's fares'

fare

  1. taxa, avgift, pris
  2. mat eller drink (för förbrukning eller nöje)

Verb

[redigera]
Böjningar av fare  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens fare fares fare
Preteritum fared
Perfektparticip fared
Presensparticip faring
Böjningar av fare  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens fare fares fare
Preteritum fore
Perfektparticip faren
Presensparticip faring

Not:

ålderdomligt

fare

  1. klara sig, lyckas
  2. äta
  3. , resa
    Homofoner: fair

Italienska

[redigera]

Verb

[redigera]

fare

  1. göra
    Cosa fai?
    Vad gör du?

Nynorska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av fare  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fare faren farar farane

fare m

  1. fara
    Besläktade ord: farleg

Verb

[redigera]

fare

  1. fara, åka