dekret

Svenska

Substantiv

Böjningar av dekret	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	dekret	dekretet	dekret	dekreten
Genitiv	dekrets	dekretets	dekrets	dekretens

dekret n

1. tvingande påbud som gäller som lag från myndighet eller annan auktoritet

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1400-talets första hälft som fornsvenska dekret, ett lån från latinska decretum.

   Besläktade ord: dekretal, dekretera, dekretist

Översättningar

tvingande påbud

• danska: dekret n
• engelska: decree ^(en)
• franska: décret ^(fr) m
• italienska: decreto ^(it) m
• portugisiska: decreto ^(pt) m
• ryska: декрет ^(ru) m
• spanska: decreto ^(es) m
• tyska: Dekret ^(de) n

Danska

Substantiv

dekret n

1. dekret

   Etymologi: Lånat från latinska decretum.