blått

Svenska

Substantiv

Böjningar av blått
neutrum	Singular
Nominativ	blått
Genitiv	blåtts

 

blått

 

blått (lite mörkare)

blått

1. (färger) blå färg; samma eller liknande färg som blåbär eller himmel har; färg liggande mellan cyan och violett i regnbågen; färg med frekvens 600...690 THz i det elektromagnetiska spektret; grundfärg i diverse färgsystem; kulört grundfärg i systemet NCS; färgen som ibland associeras med öppet vatten

   Visst finns den här klänningen i blått men blått är tyvärr slutsålt just nu.

   De större politiska inriktningarna betecknas ofta med färgerna rött, blått och grönt.

   Etymologi: Substantiverat adverb.

   Hyperonymer: grundfärg

   Homofoner: blott

Översättningar

blå färg

• engelska: blue ^(en), blue ^(en) colour ^(en), blue ^(en) color ^(en)
• esperanto: bluo, blua ^(eo) koloro
• franska: bleu ^(fr) m
• indonesiska: biru ^(id), warna ^(id) biru ^(id)
• isländska: blámi ^(is) m
• italienska: blu ^(it) m
• nederländska: blauw ^(nl)
• spanska: azul ^(es) m

Adjektiv

blått

1. böjningsform av blå

   Homofoner: blott

Adverb

Böjningar av blått
Positiv	blått
Komparativ	blåare
Superlativ	blåast

blått

1. avledning till adjektivet blå; på ett blått sätt, med blå färg

   Kan du måla blått?

2. (politik) på ett sätt som uttrycker en viss politisk åskådning

   Han röstade blått i år igen.

   Arbetsgivare brukar rösta blåare än arbetstagare.

   Vanliga konstruktioner: rösta blått - rösta på ett blått parti

Homofoner: blott

Översättningar

på ett blått sätt

• engelska: bluely ^(en)