beläte

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av beläte  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ beläte belätet beläten belätena
Genitiv belätes belätets belätens belätenas

beläte

  • uttal: beˈlɛːte eller ˈbèːˌlɛːte eller mindre vanligt beˈlɛ̀ːte
  1. (ålderdomligt) bild; avbild
    2020: De stulna hittebina, Bertil Falk:
    Han stänkte vildsvinblod på ett beläte som föreställde Oden i dennes egenskap av Jólnir.
  2. överfört om en ful eller anskrämlig sak i allmänhet
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska bilæte, bilate, belæte, belætte, belæt, besläktat med forndanska bilæte (danska billede, "bild"), av fornsaxiska biliði (”bild”). Besläktat med frisiska bilethe, medellåtgyska belde, bilde, nederländska beeld, fornhögtyska bilidi, biladi ("tyska Bild). Förändringen udner fornsvenska från bi- till be- kommer sig av att ordets första stavelse ofta varit obetonad. Bruket av t kan ha påverkats av fornsvenska læte (jämför isländska læti).

Översättningar

[redigera]