baneman

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av baneman 1.1-1.2 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ baneman banemannen banemän banemännen
Genitiv banemans banemannens banemäns banemännens

baneman

  1. person som tagit livet av annan person
    Ännu var banemannen icke identifierad.
    1896: Arnliot Gällina: historisk roman, Victor Hugo Wickström:
    Man förstod ej hvad hans bleka läppar sökte tälja om banemannen, och strax han nått hemmet, afled han.
    Etymologi: Av fornsvenska banaman.[1]
    Användning: Möjligtvis något ålderdomligt.

Översättningar

[redigera]

Källor

[redigera]
  1. Svensk ordbok: "baneman"