alfabet

Se även Appendix:Alfabet.

Svenska

Substantiv

Böjningar av alfabet	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	alfabet	alfabetet	alfabet	alfabeten
Genitiv	alfabets	alfabetets	alfabets	alfabetens

alfabet

1. (lingvistik) uppräkning av de skrivtecken, där varje tecken motsvarar ett ljud (fonem), som används för att skriva vissa språk

   I det svenska alfabetet finns 29 olika bokstäver.

   Etymologi: Av senlatinska alphabetum, bildat av grekiska alfabetets två första bokstäver alfa (ἄλφα) och beta (βῆτα).

   Besläktade ord: alfabetisk, analfabet

   Sammansättningar: morsealfabet, runalfabet

   Se även: abjad, abugida, futhark, teckentabell

Översättningar

ordnade skrivtecken

• asturiska: alfabetu ^(ast) m, abecedariu ^(ast)
• bambara: sigini
• bokmål: alfabet ^(no) n
• danska: alfabet ^(da) n
• engelska: alphabet ^(en)
• esperanto: aboco, alfabeto ^(eo)
• finska: aakkoset ^(fi), aakkosto ^(fi)
• franska: alphabet ^(fr) m
• hebreiska: אלפבית ^(he) m (alefbet)
• isländska: stafróf ^(is) n
• japanska: アルファベット ^(ja) (arufabetto)
• jiddisch: אַלפֿאַבעט m (alfabet), אַלף־בית ^(yi) m (alef-beys)
• kasjubiska: abecadło ^(csb)
• katalanska: alfabet ^(ca) m
• kroatiska: abeceda ^(hr) f
• latin: alphabetum ^(la)
• lettiska: alfabēts
• malajiska: abjad ^(ms)
• nederländska: alfabet ^(nl)
• nordsamiska: alfabehta
• persiska: الفبا ^(fa) (alefbâ)
• polska: alfabet ^(pl) n
• portugisiska: alfabeto ^(pt) m
• rumänska: alfabet ^(ro) n
• ryska: алфавит ^(ru) m (alfavít), азбука ^(ru)
• schlesiska: abecadło
• spanska: alfabeto ^(es) m
• sydsamiska: aalfabeete
• tyska: Alphabet ^(de) n
• ungerska: ábécé ^(hu)

Albanska

Substantiv

alfabet

1. alfabet

   Besläktade ord: alfabetik

Bokmål

Substantiv

alfabet n

1. (lingvistik) alfabet

Danska

Substantiv

alfabet n

1. (lingvistik) alfabet

Katalanska

Substantiv

Böjningar av alfabet	Singular	Plural
Maskulinum	alfabet	alfabets

alfabet m

1. (lingvistik) alfabet

Nederländska

Substantiv

alfabet

1. (lingvistik) alfabet