älta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Älta.

Svenska

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av älta  Aktiv Passiv
Infinitiv älta ältas
Presens ältar ältas
Preteritum ältade ältades
Supinum ältat ältats
Imperativ älta
Particip
Presens ältande, ältandes
Perfekt ältad

älta

  1. kraftigt bearbeta genom omrörning eller knådning
    Synonymer: röra om, knåda
  2. (bildligt) upprepat tänka igenom, diskutera eller säga samma sak utan variation
    Fraser: (konkreta) älta oförrätter/problem
    Hon ältade svåra minnen från sin barndom.
    Jag kan inte sluta älta om orsaken till att jag fick sparken.
    Att älta arbetet under fritiden kan leda till utbrändhet.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Sedan äldre Av fornsvenska ælta (”driva, jaga; röra om, knåda”).. Gemensamt nordiskt ord och troligen besläktat med grekiska elaa "driva".

Översättningar

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av älta  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ älta ältan
Genitiv ältas ältans

älta u (oräknebart)

  1. (i äldre tider, oftast i bestämd form) benämning på en rad barnsjukdomar (bland andra engelska sjukan)
    1931: Svenska kulturbilder. Första utgåvan, fjärde bandet (del VII & VIII) / sida 300, Louise Hagberg:
    Till bot och förekommande av ältan och skärvan ha s. k. ältstenar brukat hängas omkring det ältsjuka barnets hals.
    Synonymer: skärva
    Etymologi: Ordet finns belagt i svenskan från omkring 1635, i anslutning till verbet älta.[1]
    Sammansättningar: ältsjuk, ältsten

Källor

[redigera]
  1. Svensk ordbok: "älta"