Finland

Finland är en republik i Norden, vid Östersjön. Finland gränsar till Sverige, Norge och Ryssland och är EU-medlem. Genom sitt läge i norr, mellan väst och öst, och sitt icke-indoeuropeiska språk, är landet exotiskt för folk från Västeuropa, men som ett av de nordiska länderna ett lätt resmål: landet är tryggt, förbindelserna goda och befolkningen språkkunnig.

Planering innan resan

Nordiska medborgare, EU-medborgare och andra medborgare i EES-länder eller Schweiz behöver inte planera resan särskilt noga. Det mesta går att ordna på plats.

Visumbestämmelserna är gemensamma för Schengenområdet. Arbetstillstånd och uppehållstillstånd för längre vistelse har dock nationella särdrag. De ovannämnda grupperna behöver normalt inga särskilda tillstånd.

Att ta med sig till Finland

Nordiska medborgare behöver formellt inte ha passet med sig för att resa till Finland, om det sker inom den nordiska passunionens område, dock bör man vid behov kunna visa sin identitet. Personer från övriga Schengenområdet ska ha pass eller officiellt identitetsbevis att visa vid gränsen. Det behövs inget visum för att resa till Finland från Schengen, EU, EES eller Schweiz.

Pass eller officiellt identitetsbevis, där nationaliteten framgår, kan behövas för inresa med flyg och fartyg också då de inte behövs för den egentliga gränskontrollen, samt för betalning med kreditkort och liknande. Finländare använder ofta körkortet som identitetsbevis, men i synnerhet äldre körkort har inte samma status som officiella identitetsbevis. Då identitetsbeviset används som resehandling är det väsentligt att nationaliteten framgår.

EU-medborgare bör skaffa och ha med sig det europeiska sjukförsäkringskortet. Nordiska medborgare borde dock utan problem få hälsovård också utan det kortet, och akut sjukvård sköts oberoende av sjukförsäkring. För arbete eller längre vistelse kan också andra dokument gällande EU-medborgares specialstatus behövas.

Det mesta man kan behöva finns att tillgå i Finland.

Den som använder mediciner som inte kan köpas utan recept i Finland bör kontrollera regler om införsel.

Det lönar sig att ta med sig väderbeständiga och varma kläder oavsett årstid, om man ska vistas utomhus – liksom i övriga Norden. Väldigt många finländare njuter av naturen och det är förargligt att bara ha högklackat om man blir bjuden till en sommarstuga eller på en skogsutfärd.

Att ta med sig från Finland

Intresset att bada bastu, för dem finns det massor av i Finland och bastukulturen är väl utvecklad (vänta dig inte att den skall vara likadan som i andra länder). Det finska ordet för bastu är "sauna".

Den finska designen är berömd: köp till exempel Iittala-glas eller Kalevala-smycken. Det finns också gott om hantverk, om man letar upp de marknader eller mindre butiker där sådant erbjuds (i större turistbutiker finns ofta bara krimskrams).

Om man gillar friluftsliv är en finsk slidkniv, puukko, av bättre kvalitet en bra souvenir. Från Lappland kan man ha med sig motsvarande niibi eller leuku, eller en kåsa (kuksa). För samiskt hantverk kan det vara bra att kontrollera att de har etiketten sámi duodji.

Fakta om Finland

Finland är ett land i Norden, med vad det innebär av säkerhet och välfärd. Det viktigaste språket, finskan, är däremot ett av de få språk i Europa som inte är indoeuropeiskt, utan finsk-ugriskt liksom samiskan, estniskan och ungerskan (men med många västliga lånord och en semantik starkt påverkad av svenskan). Kulturen har påverkats också av närheten till det slaviska, ortodoxa Ryssland.

Urbaniseringen skedde sent i Finland, främst på 1950-talet. Det betyder att de flesta vuxna har far- och morföräldrar som växt upp på landet och många har bevarat ett nära band till naturen. Sommarstugor är för många en viktig del av semestern.

Bland de stora exportnäringarna kan nämnas skogsindustri, högteknologi (Nokia är det bäst kända exemplet, men det finns många andra) och varvsindustri (lyxkryssare, isbrytare).

Historik

Finland blev en del av Sverige genom "korstågen" på 1100-talet. Det bekräftades i och med freden i Nöteborg år 1323. Sedan var Finland en del av Sverige, med varierande gränser, tills Tsar-Ryssland erövrade Finland i det svensk-ryska kriget 1808–1809. Då blev Finland ett autonomt storfurstendöme. Finland utvecklades starkt under denna tid, samtidigt som en nationell väckelse ägde rum: det finska språket och den finska kulturen togs till heders också i svenskspråkiga kretsar och finskan blev jämställd med svenskan. Genom lantdagsreformen 1906 infördes allmän och lika rösträtt; de finska kvinnorna var bland de första att bli invalda i ett parlament.

Efter den ryska revolutionen förklarade Finland sig självständigt den 6 december 1917, vilket datum idag firas som självständighetsdag. Det var svåra tider och misstron mellan "röda" socialister och "vita" borgerliga ledde till att ett inbördeskrig bröt ut på vårvintern 1918. I maj hade de vita trupperna med hjälp från Tyskland fått kontroll över hela landet och vunnit kriget. Summariska avrättningar på båda sidor och behandlingen av krigsfångar efter kriget ledde till en långvarig bitterhet mellan parterna (kriget är fortfarande ett känsligt diskussionsämne), men vinnarna förstod att genomföra en del reformer som minskade de problem som lett till arbetarbefolkningens missnöje.

År 1939 angreps Finland av Sovjetunionen; relationerna hade varit mycket ansträngda sedan länge. Efter drygt tre månaders strider (Vinterkriget) slöts en fred där Finland avstod en del områden men behöll sin självständighet. Områdena återerövrades 1941 då Finland deltog i det tyska anfallet på Sovjet just för att få tillbaka dessa områden. Anfallskriget fortsatte dock, officiellt för att få en mer lättförsvarad frontlinje, men vissa kretsar drömde om ett Stor-Finland, som skulle inkludera de finsk-ugriska folken öster om gränsen. Ett långt ställningskrig följde. År 1944 tvingades Finland till en tung fred och stora delar av finska Karelen och en del av Lappland tillföll Sovjetunionen. Befolkningen omplacerades i resten av landet i en enorm operation.

Under kalla kriget förde Finland en neutral, alliansfri utrikespolitik – med VSB-pakten med Sovjet, men i övrigt klart tillhörande Väst; Norden var en särskilt viktig referensgrupp under denna tid. Landets ledning tog sig en roll som brobyggare, med "Helsingforsprocessen" (senare OSSE) central för dialogen över Järnridån. Sedan Sovjetunionens sammanbrott har Finland mer uttalat orienterat sig mot Väst. Tiden fram till 1970-talet präglades av snabb industrialisering och urbanisering. I dag är Finland ett av världens teknologiskt mest utvecklade länder, liksom de andra nordiska länderna med ett fungerande välfärdssystem – som dock hotas av högervindar, åldrande befolkning och statsskuld, liksom i många andra länder.

I och med Rysslands fullskaliga anfall mot Ukraina 2022 bröt Finland de flesta kontakter med Ryssland och anslöt sig till Nato. Finland hör till de länder som starkast driver solidaritet med Ukraina, militärt såväl som på andra sätt. Ukrainare blev en betydande invandrargrupp.

Lokalbefolkningen

Majoriteten talar finska. Det finns en betydande svenskspråkig minoritet (ca 300 000 personer), främst längs kusten, där de i vissa områden utgör majoritet. Åland är officiellt helt svenskspråkigt, med en viss inflyttning av finskspråkiga.

Den samiska minoriteten har en officiell ställning i norra Lappland. Också romerna är en erkänd minoritetsgrupp. Före 1990-talet var invandringen mycket liten och fortfarande utgör personer med sentida invandrarbakgrund under 10 procent av befolkningen; 140 000 av invånarna, 2,7 procent, har fötts utomlands, ytterligare 4,8 procent har sentida utländsk härkomst. De största invandrarspråken är ryska, estniska, engelska, somaliska, arabiska, kurdiska, albanska och kinesiska. Ukrainare blev en av de största invandrargrupperna 2022 (men beaktas inte i statistiken ovan).

De flesta infödda tillhör den evangelisk-lutherska kyrkan, men religionen har för många en undanskymd roll.

Klimat

Liksom i resten av Norden är klimatet tack vare Golfströmmen mycket varmare än på motsvarande breddgrader utanför Europa. Klimatet är en blandning mellan kust- och kontinentalklimat, i östra Finland betydligt mer kontinentalt än i Sverige.

På sommaren ligger temperaturen vanligen mellan 15 och 25 grader dagtid i södra Finland, medan den är något lägre i Lappland. Särskilt i början av sommaren kan det vara kallt och ostadigt. På vintern kan temperaturen i extrema fall sjunka till -30 grader i södra delen av landet, medan man i Lappland kan uppleva -40 grader. Köldrekordet från 1999 mäter -51,5 grader.

Den första snön brukar falla i oktober i Lappland och hela landet, förutom möjligen sydkusten, är vanligtvis snötäckt januari–mars. I Lappland kan det finnas snö till slutet av maj.

Allmänt taget är det i kustområdena och skärgården under sommaren svalare och under vintern mildare än i de inre delarna av landet.

Högtider

Nyår: (fi. uusivuosi) 1 januari – presidentens tal, konserten i Wien, backhoppning i Garmisch-Partenkirchen
Påsk: (fi. pääsiäinen) i mars eller april, varierar från år till år – på palmsöndagen går barn omkring med videknippen (motsvarande påskhäxorna på påsklördagen, men med önskning om god hälsa), under stilla veckan framförs passioner i många kyrkor, den ortodoxa gudstjänsten inför att graven befinns tom kan vara värd att uppleva
Första maj: (fi. vappu) 1 maj – kvällen innan (valborgsmässoafton) firas av studenter på många håll, första maj studentpicknick, krimskramsmarknader och vänsterpartiers processioner och tal
Midsommar: (fi. juhannus) i slutet av juni – de flesta firar på sommarstugor i vänners lag, en del byar och kommuner ordnar allmänna midsommarfester, många danspaviljonger ordnar midsommardans
Självständighetsdagen: (fi. itsenäisyyspäivä) 6 december, nationaldag – gudstjänster, konserter, uppvaktning vid hjältegravarna, presidentens självständighetsbal (Finlands svar på Nobelfesten)
Jul: (fi. joulu) 24–26 december – julfriden utlyses i Åbo julafton kl. 12, julbastu, julmiddag, julgubben (Sverige: tomten), kyrkokonserter och besök på gravgårdar på kvällen; på juldagen julotta, annars stilla med familjen; annandag middag och kaffe hos släkt och vänner
Nyårsafton: (fi. uudenvuodenaatto) 31 december – nyårslyckor och fyrverkerier

Regioner

Finland är indelat i nitton landskap, varav det autonoma Åland utgör ett. Länen avskaffades 2009. Landskapen har fortfarande viss betydelse för folks identitet.

Södra Finland utom västkusten: Nyland, Päijänne-Tavastland, Egentliga Tavastland, Kymmenedalen, Södra Karelen
Västkusten och en del av inlandet: Egentliga Finland, Satakunta, Österbotten, Södra Österbotten, Birkaland, Mellersta Finland
Östra Finland: Södra Savolax, Norra Savolax, Norra Karelen
Tidigare Uleåborgs län: Mellersta Österbotten, Norra Österbotten, Kajanaland
Lappland
Åland

Städer

Helsingfors – Finlands huvudstad och största stad.
Esbo – Finlands näst största kommun, utgör numera Helsingfors västra förorter.
Jyväskylä – en universitetsstad i Mellersta Finland.
Kuopio – den största staden i landskapet Savolax.
Uleåborg – en snabbt växande universitetsstad vid Bottenviken.
Rovaniemi – Lapplands centralort.
Nyslott – mitt i Finlands sjödistrikt, känt för fästningen Olofsborg och operaföreställningarna på dess borggård.
Tammerfors – Finlands näststörsta stadsområde, viktig industristad.
Åbo – Finlands äldsta stad och före detta huvudstad.
Vasa – centrum för det svenskspråkiga Österbotten, med starka influenser från Sverige.
Vanda – Finlands fjärde största kommun, utgör numera Helsingfors norra förorter.
Lahtis – känt för sina skidtävlingar och sin radiosändare.
Borgå – Finlands näst äldsta stad.

Att ta sig till Finland

Finland ligger vid Östersjön, med landförbindelse från norra Sverige, norra Norge och Ryssland. Från Väst- och Centraleuropa går den naturliga förbindelsen genom Sverige och med färja från Stockholmstrakten till Åbotrakten eller Helsingfors. Från Central- och Östeuropa kan man resa via Estland, vars huvudstad Tallinn har täta färjeförbindelser med Helsingfors. Från Ryssland kommer man vanligen via Sankt Petersburg med tåg eller längs landsväg (men gränsövergångarna har mestadels varit stängda sedan hösten 2023). Det finns också färjeförbindelser från Tyskland och över Kvarken (Bottniska vikens "midja"). Flygförbindelser finns framförallt till Helsingfors, men också till exempel från Stockholm till Mariehamn och Åbo.

Den som reser med husdjur bör kontrollera vilka vaccinationer och intyg som behövs.

Tack vare samarbetet inom Norden och Schengen-området får man ta sig över gränsen från Sverige och Norge var man vill om man inte har något att förtulla (och mot Sverige finns ingen tullgräns).

Vid den ryska gränsen gäller normala gränsformaliteter, och på bägge sidor av gränsen finns en gränszon, som man inte får gå in i utan specialtillstånd. Med anledning av Rysslands krig mot Ukraina har de flesta förbindelser brutits, turistvisum för ryska medborgare makulerats och hela landgränsen varit stängd sedan hösten 2023. Observera också att flera trafikförsäkringsavtal och liknande är uppsagda.

Åland är inte med i EU:s tull- och moms-union. För de flesta resenärer är gränsen osynlig och irrelevant, men t.ex. för postgången och för införsel av större mängder alkohol kan byråkratin behöva beaktas.

Med flyg

Nästan alla turister längre ifrån kommer till Finland med flyg, oftast till Helsingfors flygplats . Det nationella flygbolaget Finnair flyger till Helsingfors från de flesta länder i Europa samt från Asien och Nordamerika. Flera mindre flygplatser har några förbindelser från utlandet, de i Lappland i synnerhet under vintersäsongen. Stockholm har förbindelser till Mariehamn och Åbo, eventuellt också Björneborg, Jakobstad och Karleby. Lågprisbolagen Blue 1 , Ryanair och NextJet har en del förbindelser till Finland.

Med buss

Bussförbindelser är relevanta närmast i Lappland och Tornedalen. Fram till 2023 fanns flera förbindelser även över östgränsen.

Rovaniemi har bussförbindelse från norra Norge via Karigasniemi från Nordkap och via Skibotn och Kilpisjärvi från Tromsø dagligen sommartid, samt via Nuorgam, EU:s nordligaste punkt, från Tana Bru fyra gånger i veckan. Förbindelsen från Tromsø körs även under vintersäsongen. Alla förbindelserna går via E6 och kan därmed nås från resten av Norge. Från det mesta av landet lönar sig det dock att resa genom Sverige.

Via Haparanda och Torneå finns många förbindelser.

Med tåg

Fram till 2023 fanns det tåg från Moskva och Sankt Petersburg. Dessa förbindelser ligger dock på is på grund av Rysslands krig mot Ukraina.

Från Sverige måste man ta sista biten med buss också i Tornedalen (Finland har bredspårig järnväg, i motsats till Sverige, och spåren över gränsen har inte persontrafik) – men om man skall till Torneå räcker det att promenera över gränsen från Haparanda. Torneå har en del tåg från södra Finland (mot Kolari); under lågsäsong får man ta buss till Kemi för nattågen mellan södra Finland och Rovaniemi och Kemijärvi.

Med båt

Det finns flera turer dagligen med bilfärja från Sverige och Estland och turer nästan dagligen från Tyskland.

Det går också utmärkt att ta sig till Finland med egen båt. Avståndet över Ålands hav, Kvarken eller Finska viken är kort, så det räcker med lugnt väder en dag. Om man kommer från ett Schengenland (alla Östersjöländer utom Ryssland) och inte har något att förtulla behöver man inte anlöpa en tullstation. Det finns gott om gästhamnar.

Saima kanal erbjuder kontakt med Insjö-Finland, men kryssningarna har upphört och kanalen är stängd för småbåtstrafik sedan 2024.

Från Sverige: Silja Line (numera ägd av Tallink) och Viking Line trafikerar dagligen från Stockholm till Åbo (dag- och nattur) och Helsingfors (tidig kväll till sen morgon). Mellan Sverige och Åland trafikerar förutom dessa två även Eckerölinjen och möjligen Birka Line. Finnlines trafikerar linjen mellan Kapellskär (i Norrtälje) och Nådendal utanför Åbo. Även Tallinks färja mellan Stockholm och Tallin anlöper antingen Mariehamn eller Långnäs på Åland. Wasaline trafikerar mellan Umeå och Vasa.

Från Estland Det går täta båtturer mellan Helsingfors och Tallinn; bland annat Viking Line, Eckerö Line och Tallink trafikerar. De traditionella stora bilfärjorna korsar Finska viken på ca 4 timmar, snabbare bilfärjor av nyare modell på 2 timmar, och katamaraner på drygt 1,5 timme. Vid hård vind kan de snabba turerna inställas.

Från Ryssland St. Peter Line trafikerar mellan S:t Petersburg och Helsingfors (kolla!).

Från Tyskland Finnlines trafikerar rutterna Travemünde–Helsingfors och Rostock–Helsingfors.

Med bil

Finland gränsar till Sverige och Norge i norr samt Ryssland i öst. Det finns gott om gränsövergångar (mot Sverige i form av broar). Vid den svenska gränsen finns inga gränsstationer, vid den norska finns tullstationer på endera sidan, för dem som har något att deklarera eller förtulla. Vid ryska gränsen gäller normala gränsformaliteter. Gränsstationerna i norr är inte öppna nattetid. Gränskontroller infördes tillfälligt också mot Sverige och Norge i samband med migrationsvågen 2015 och covid-19-pandemin 2020–2022.

Hela landgränsen mot Ryssland är stängd för landsvägstrafik sedan hösten 2023.

Färjorna från Sverige och Tyskland tar bilar, liksom en del av dem från Baltikum. Under semestertider kan det löna sig att boka i tid, i synnerhet om man har en större bil eller husvagn.

Bilen bör vara försedd med nationalitetsbeteckning, antingen som skild dekal ("S-märke" om bilen är svenskregistrerad) eller i forma av EU-registerskylt.

Med cykel

Cykel kan tas ombord på färjorna (kontrollera detaljerna vid biljettbokning). Norra Finland är glest befolkat och avstånden således stora.

Förflyttning i Finland

För att vara ett glest befolkat land har Finland ett mycket väl utvecklat trafiknät. Resorna mellan orter kan dock vara lite dyrare än i övriga Europa.

Med flyg

Ofta det dyraste sättet att resa, men det lönar sig att jämföra priser. Om man köper biljetten i god tid kan flyget vara det billigaste sättet. Flyg brukar löna sig endast om man skall resa mellan södra och norra Finland (eller i samband med in- eller utresa med flyg). Från Helsingfors går reguljära inrikesflyg till Åbo, Mariehamn, Tammerfors, Björneborg, Vasa, Villmanstrand, Nyslott, Jyväskylä, Seinäjoki, Varkaus, Joensuu, Kuopio, Karleby-Jakobstad, Kajana, Uleåborg, Kuusamo, Kemi-Torneå, Rovaniemi, Kittilä och Ivalo. Vintertid går många direktflyg mellan utlandet och flygfält i Lappland.

Med buss

Med buss kan man komma till så gott som alla platser i Finland. Det är dessutom ofta billigare än att åka tåg. Förbindelserna mellan större städer är ofta express- eller snabbturer, som inte stannar på alla hållplatser. Små orter har inte nödvändigtvis dagliga förbindelser. En del snabbturer har en hållplats vid riksvägen utanför mindre städer istället för att köra via busstationen, vilket kan betyda en promenad på några (eller flera) kilometer.

Tidtabeller och priser för de flesta rutterna i Finland finns på Matkahuoltos webbsidor.

Lågprisbuss hittar du här: och här: . Lågprisbussarna kör sällan via busstationerna i mindre städer och kan vara ganska trånga. En del turer kräver att barn åtföljs av någon äldre och vägrar ta cyklar eller annat skrymmande bagage.

Med tåg

Statens järnvägar, VR , sköter tillsvidare (2024) all passagerartrafik. Man kan komma med tåg till nästan alla större städer i Finland. På linjerna Helsingfors–Åbo och Helsingfors–Tammerfors går tåg nästan varje timme dagtid. Räkna med risken för förseningar, i synnerhet vid svåra vinterförhållanden. Biljetterna måste köpas före resan. De är relativt dyra, men barn, studerande vid finska skolor och universitet och vissa andra grupper får rabatt, och biljetterna kan vara billiga om de köps i god tid (dagar till månader före). Kontrollera också möjligheten till familje- och grupprabatt. Över disk eller per telefon tillkommer en liten betjäningsavgift. Endast de största stationerna har betjäning, medan de flesta har biljettautomater, och biljetterna kan köpas på nätet. Nattågen mellan södra Finland och Lappland har sovvagnar och vagnar för personbilar.

Med bil

Vill man resa utanför de större städerna är bil ett praktiskt alternativ. Vägarna håller i regel god kvalitet och skyltning. Skyltningen är tvåspråkig i tvåspråkiga kommuner. Från Helsingfors går det motorvägar till Åbo, Tammerfors, Tusby, Lahtis, Borgå och ryska gränsen, i övrigt finns motorvägar kring de största städerna. Tänk på att finska bilister förutsätter att högerregeln efterföljs: väja för trafik från höger där det inte finns triangel. Tänk även på att noga följa hastighetsbegränsningarna, då all överträdelse högre än 3 km/h bötfälls. Vid större hastighetsöverträdelser gäller dagsböter. Bilbränsle är i allmänhet lite dyrare i Finland än i övriga Europa, Norge undantaget.

Vintertid är vinterdäck (med eller utan dubbar) obligatoriska, sedan 2020 endast i vinterföre, men det är opraktisk att behöva lämna bilen om det råkar snöa. En spade är att rekommendera också i städerna, med tanke på vallar som uppstår vid plogning. På längre sträckor bör varma kläder finnas till hands i fall av motorstopp.

Hjort, älg och i norra Finland ren kan springa ut på vägen, de förra i synnerhet i skymningen. Respektera varningarna, också då de gäller för långa vägavsnitt.

Med taxi

Taxitrafiken i Finland har avreglerats. De flesta taxibolag har startavgift, kilometer- och minuttaxa, vilka adderas. Taxin beställs vanligen via telefoncentral eller mobilapp, men vid flygplatser, järnvägsstationer och vissa andra ställen finns ofta väntande bilar vid taxistolpen. På landsbygden är det också vanligt att direkt kontakta ett lokalt taxibolag. Sedan avregleringen krävs inte lokalkännedom av chaufförerna, och det är vanligt att de orienterar med sin navigator då det gäller ovanligare adresser. Komforten är i allmänhet god såsom förr, och prisen skäliga, då avtalen med telefoncentralerna ställer enhetliga krav. Typisk kostnad är startavgift 5 eller 9 euro (dyrare kvällar och helger), och kilometer- och minutavgift sammanlagt ca 3 euro/km (något dyrare om man beställt bil för fler än fyra passagerare). Taxibilarna har en lapp med prisuppgifter, med exempelpris för en resa nattetid på 10 km och 15 minuter, som borde kosta kring 35 euro. För en bil med stort bagageutrymme, be om en "farmari", för fler än fyra passagerare, uppge antalet eller be om en "tilataksi" (det som i Sverige kallas minibuss). De sistnämnda är ofta utrustade för att klara rullstol, men ange det skilt vid behov. En del bilar kan ha barnsitsar, fråga vid behov då du beställer (barn under tre år får inte åka utan).

Med cykel

Finlands topografi lämpar sig väl för cykling och eftersom trafikmängderna är relativt små kan man ibland cykla även längs huvudvägar. Åland är ett populärt mål för cykelturister. I städerna och en bit utanför är cykelvägsnäten tämligen väl utbyggda. Ofta finns möjlighet att använda mindre vägar, eventuellt nu till lokalvägar förvandlade historiska huvudvägar. Hör dig för vid turistbyråerna, som har broschyrer för vissa rutter och cykelkartor för vissa områden.

Med liftning

Finland har inte längre någon liftkultur att tala om och finländare plockar inte gärna upp liftare. Bästa sättet är att söka sig till någon stor bensinstation och där försöka få lift med en långtradare. Om man liftar vid vägkanten, kan det hjälpa att göra en tydlig skylt som talar om vart man ska.

Betalning

Sedlar större än 50 euro tas helst inte emot i mindre butiker. I bussar är gränsen ofta 20 euro.

Det pris som står på prislappen inkluderar moms, skatter och serviceavgifter. Prutning sker normalt inte annat än på större varor. Dricks förutsätts normalt inte, men vid dyrare måltider med bordsservering eller hos taxi kan man runda av beloppet uppåt.

Gångbara valutor

Euron är sedan 2002 den officiella valutan i Finland. På Åland går det oftast bra att använda svenska kronor vid sidan av euro, vid gränserna i norr kan svenska och norska kronor duga. Kontanter accepteras på de allra flesta ställen; en del automater kan vara kontantfria. Vid betalning med kronor, räkna med dålig kurs.

Få banker växlar valuta. Det främsta alternativet för att växla kontanter är Forex, men kursen är i allmänhet dålig. Det lönar sig i allmänhet att ta ut de kontanter man behöver i bankautomat istället.

Resecheckar

Kan lösas in på en del bankkontor och i vissa större internationella hotellkedjor. Kontrollera i förväg.

Betalkort

Kreditkort accepteras på de flesta ställen, Visa Electron-kort på många ställen. Torghandlare och liknande godkänner ibland bara kontanter. På långfärdsbuss kan man i allmänhet betala med kort, på lokalbuss endast i vissa kommuner. MobilePay och liknande appar (dock ej Swish) accepteras på många ställen som accepterar betalkort.

Bankomater

Bankautomaterna kallas Otto (bankernas samarbete) eller Nosto (en oberoende nykomling). I glesbygden kan det vara mycket långt mellan dem. En del butiker tillåter att man lyfter pengar i samband med köp.

Boende

De flesta hotellen i Finland är av någorlunda hög standard och i städerna hör de ofta till någon hotellkedja, t.ex. Sokos Hotels , Cumulus , Next Hotels eller Scandic . I Helsingfors finns dessutom hotell som tillhör större globala kedjor. Mindre hotell (som inte är lika vanliga i Finland som t.ex. i Mellaneuropa) kan vara värda att prova på; på väldigt små orter håller de inte nödvändigtvis så hög standard.

Vandrarhem är ganska ovanligt med undantag för de större städerna. Däremot finns ett mycket stort utbud av olika slags semesterstugor i hela landet. Ett antal lantgårdar erbjuder också bed&breakfast-boende (men benämningen betyder inte alltid att morgonmål ingår).

Tältande är tillåtet inom ramen för allemansrätten: i naturen, inte längre tider på ett ställe, öppen eld kräver tillstånd. I nationalparker rekommenderas tältning vid stugorna (som ofta är gratis att använda) eller vid annan infrastruktur, och tältning annanstans kan vara förbjuden. I bebyggda områden håller man sig lämpligen till campingplatser.

Mat och dryck

Äter man på restaurang i städerna, kan det bli dyrt. På caféer och på vägkrogar är maten billigare, liksom i kebabpizzerior. På många vägkrogar finns det dessutom bufféer; man betalar en gång och sedan får man äta så mycket man orkar. Om man vill resa billigt lönar det sig att bo så att man har möjlighet att själv laga mat på veckoslut och kvällar.

Arbetsdagar, åtminstone 11–14, har de flesta restauranger billigare luncherbjudanden (ofta något alternativ 9–15 euro). Också många caféer erbjuder lunch, ofta i form av soppa med tilltugg. I universitetsstäder finns studentrestauranger med mycket prisvärd husmanskost under lunchtiden, i en del restauranger också andra tider (ofta 9 euro för utomstående; öppna främst under terminerna, visa studentkort om du har ett finskt sådant, priset är då 3 euro för huvudalternativen).

Vid kusterna finns det många restauranger som specialiserat sig på fiskrätter. I många gästhamnar säljs nyrökt fisk. I östra Finland är de lokala specialiteterna karelsk stek, karjalanpaisti (köttgryta som traditionellt serveras med potatis), karelsk pirog, karjalanpiirakka (rågskal fyllt med risgrynsgröt), och i trakten kring Kuopio kan man smaka på kalakukko (rågbröd som är fyllt med fisk). I Tammerfors är den lokala specialiteten mustamakkara (ung. "svartkorv"), ett slags blodkorv. I Lappland kan man smaka på poronkäristys (renskav), och leipäjuusto, ett slags färskost.

Både mat- och restaurangkulturen i Finland är ung, också om en del restauranger håller mycket god klass. På små orter finns ofta finns bara en pizzeria eller ölkrogar med mycket enkel mat, men en del av dem har också bra restauranger.

Kranvattnet är drickbart och används allmänt som matryck.

Att se

Helsingfors domkyrka. Alexander II i förgrunden.

För den som vill besöka många museer kan det löna det sig att skaffa museikortet som ger gratis inträde under ett år till de flesta museer i Finland. Kortet kostar 79 euro (2024).

Helsingfors
Tammerfors
Åbo och Skärgårdshavet
Finska Lappland med skidcentra, ödemark och samekultur
Sjödistriktet i östra Finland (Järvi-Suomi)
De gamla trähuskvarteren i t.ex. Borgå, Ekenäs, Raumo och Kristinestad

Att göra

Det finns många nationalparker, naturparker, strövområden och ödemarksområden, i synnerhet i norra och östra Finland. Allemansrätten (finska: jokamiehenoikeus) i Finland motsvarar den i Sverige, men att göra upp öppen eld annat än i nödsituationer förutsätter alltid markägarens tillstånd, och är alltid förbjudet under skogsbrandsvarning, som utannonseras landskapsvis (i Lappland per kommun) i samband med de flesta väderleksrapporter. På Åland är det inte självklart ens att kunna övernatta i tält utan tillstånd (det är ont om avsides mark). I naturreservat och nationalparker gäller särskilda regler, som dock inte borde ställa till problem. Den av Forststyrelsen upprätthållna webbplatsen utinaturen.fi ger god information om större (och många mindre) för rekreation lämpliga naturområden. Områden och faciliteter administrerade av andra saknas dock där, och enspråkiga kommuner utan betydande utländsk turism har ofta sådan information enbart på finska. Det kan löna sig att höra sig för lokalt.

Skärgården och insjöarna är berömda och väl värda besök. På många håll ordnas rundturer och åtminstone i Skärgårdshavet och på Åland kan man utnyttja förbindelsebåtarna, om man ser till att man vid behov har någonstans att övernatta (bilen bör i allmänhet inte tas ombord annat än på de gula landsvägsfärjorna).

Det finns många turistföretagare som kan ordna fiskefärder eller guidade turer i naturen, på vintern i norr oftast som motorkälkssafari, ibland med draghund, i sällsynta fall med ren. För längre färd med guide lönar det sig att höra sig för i god tid: det finns vildmarksguider som gärna ställer upp, men mainstream-företagarna kanske inte har sådant på programmet. Kanot- eller kajakturer är möjliga på många håll, såväl havspaddling i skärgården som forspaddling och lugnare turer lämpade också för barnfamiljer.

Flera städer har vattenparker och liknande rekreationsmål för barnfamiljer. Också badhotell har blivit vanliga sedan 1990-talet.

Om man har tur blir man bjuden på bastu av bekanta eller nya vänner i landet. Man kan också lära känna bastukulturen i simhallar, där finländare alltid kombinerar besöket med bastubad (men i hastigare version än under bastukvällar), i gästhamnar eller på campingplatser. Också en del stugor i nationalparkerna har bastu. Vintertid kan man söka upp ett lokalt sällskap för vinterbad i vak, kombinerat med bastu. Finsk bastu värms vanligen till 70–90°C och man kastar alltid bad. Det normala är att bada naken, baddräkt används endast i vissa specialfall. Normalt badar man familjevis eller män och kvinnor för sig, i vissa kretsar är det vanligt också att bada män och kvinnor tillsammans.

Shopping

Prisnivån i Finland är jämförbar med den i resten av norra EU. Genom skillnader i valutakurser kan den ibland vara högre, ibland lägre än i Sverige. Normalt prutar man inte.

Finsk design är berömd och passar bra som souvenirer. I norra Finland är samehantverk en given möjlighet, men se till att inte köpa billigimport (autentiska varor är ofta märkta Sámi duodji). Hantverk säljs i allmänhet inte i de större affärerna, men ofta i regi av hantverkarna i småbutiker, på speciella marknader (strömmingsmarknad, julmarknad etc.) eller som hemförsäljning.

Nära östgränsen och i Helsingfors finns det gott om rika ryska turister (befolkningen i S:t Petersburg är lika stor som i hela Finland och inkomstskillnaderna stora) och utbudet av lyxprodukter är därför större än vad man skulle vänta sig, bara man hittar rätt butiker. De flesta ryska turister är medelklass, men många inställda på shopping. Visum för turism beviljas dock inte längre åt ryssar.

Arbete

EU-medborgare och i synnerhet nordiska medborgare kan ta emot arbete utan att ansöka om arbetstillstånd. Också studerande har en specialställning. Behörighetskraven är i princip harmoniserade, men är det inte alltid i praktiken. I synnerhet krav på kunskaper i finska kan ställa till med problem. Arbetsmarknaden är reglerad; facket och kollektivavtal har stark ställning. Lönen betalas normalt till ett (finskt) bankkonto, vilket kan kräva en del byråkrati, liksom beskattningen. Inom restaurangbranschen kan ett hygienpass krävas (ett enkelt online-prov, även tillgängligt på svenska), och inom byggbranschen behövs ett särskilt intyg för att stävja svartarbete.

Nordjobb förmedlar sommarjobb, bostad och kultur- och fritidsprogram till ungdomar i åldern 18–28 år. Den ursprungliga målgruppen är nordbor, men också andra EU-medborgare som kan ett nordiskt språk kan delta.

Kommunikation

Eftersom landet räknar finska och svenska som sina nationalspråk har alla läst båda språken i skolan och "goda" kunskaper i båda språken är normalt en förutsättning för högskoleexamen. Ungefär halva befolkningen upplever sig kunna föra en diskussion på svenska. I det inre av landet har dock många inte haft någon kontakt med svenskan. Sedan 1990-talet har motstånd mot svenskan som inhemskt språk åter lyfts fram som en politisk fråga, driven av Sannfinländarna (med 20% understöd i valen), och de med svaga svenskakunskaper insisterar i allmänhet på att tala engelska istället.

Statliga och i tvåspråkiga kommuner också kommunala myndigheter (och samkommuner, t.ex. sjukvårdsdistrikten, om någon tvåspråkig kommun ingår) är skyldiga att betjäna på finska och svenska, i samernas hembygdsområde i nordligaste Finland också på samiska. I vissa situationer har man rätt att använda också andra nordiska språk. Språkkunskaperna kan dock vara skrala i enspråkiga områden. Vid behov går det att få betjäning på engelska.

Nästan alla finländare har sedan 1970-talet läst finska, svenska och engelska i skolan och klarar åtminstone att nödtorftigt kommunicera på de tre språken (äldre som endast gått folkskola, och de som invandrat som vuxna, kan ibland bara ett av språken). Kunskaperna i svenska och viljan att använda språket varierar mycket starkt bland de finskspråkiga, från rudimentär skolsvenska till fullkomlig tvåspråkighet. Många kan ytterligare något språk (främst tyska, franska eller spanska). Vid den ryska gränsen, och annanstans där turismen från öst varit betydande, har man ryskkunnig personal i många hotell och butiker.

Notera att platser ofta har namn på både svenska och finska. Skyltning i tvåspråkiga kommuner är i regel på båda språken, i enspråkiga på kommunens språk. Det är inte alltid lätt att härleda det ena namnet från det andra, ens om man kan båda språken. Det är hövligt att använda svenskt namn då man talar svenska med svenskspråkiga, men det finska namnet kan behövas i kontakt med finskspråkiga och för en del programvara (t.ex. OSM, Google Maps och en del reseplanerare kan ibland på ologiska sätt känna bara endera namnet).

Telefonkioskerna har nästan helt försvunnit, då de flesta har mobiltelefon. Mobiltelefonnätet täcker i princip hela landet, men i skärgården och i Lappland finns områden utan täckning. Hörbarheten är i allmänhet god åtminstone i städerna, på skidorter och längs landsvägarna. 3G-näten läggs ner 2023–2024, men 2G kvarstår.

Telefonnumren anges ofta på formen "(09) 1234 5678" eller "040-123 4567", vilka motsvarar den internationella formen 358 9 1234 5678 respektive 358 40 123 4567. Samtal till servicenummer kan vara dyra, se upp i synnerhet med nummerupplysning och vissa taxicentraler. Priset borde anges om det inte är frågan om normala tråd- eller mobilnummer, men ibland slarvas det (och ibland anges tidsdebiteringen per tio sekunder istället för per minut).

Posten drivs numera kommersiellt av ett statsbolag och servicen har försämrats betydligt. Kontrollera hur postgången fungerar lokalt; i glesbygden sköts postens uppgifter ofta av en butik. Poste restante fungerar dåligt, kom hellre överens med någon ortsbo du har att göra med. Paketautomater har blivit vanliga i städerna.

Internetcaféer är rätt ovanliga, eftersom de flesta har tillgång till Internet hemma, på sin arbetsplats och med sin mobiltelefon. På de flesta bibliotek och på vissa hotell kan man använda Internet gratis. Trådlösa nätverk blir hela tiden allmännare. I större städer bl.a. Uleåborg och i centrum av Helsingfors kan man koppla upp sig till Internet genom ett öppet trådlöst nätverk. Även på fjärrtåg och många bussar i fjärrtrafik kan man gratis utnyttja trådlöst nätverk. Universitetsstuderande och -personal kan använda Eduroam på campusen, kolla med ditt hemuniversitet.

Säkerhet

Finland anses vara ett av världens säkraste länder. Det farligaste är kylan, särskilt i Lappland. Om man planerar att röra sig i ödemark eller på is bör man se till att ha någon sakkunnig i sällskapet. Håll dig också undan för druckna gäng.

Cykelstölder är vanliga. Ficktjuvar förekommer tidvis i de större städerna. Lämna inte drycker, handväskor eller plånböcker obevakade under krogbesök.

Fästingar förekommer i hela landet upp till södra Lappland, och kan bära borrelios eller TBE, vilka båda är allvarliga sjukdomar.

Vid huggormsbett, håll dig lugn och ta dig till läkare. Du kan ringa 112 för råd. De stora rovdjuren utgör inget större hot, men respektera dem.

Respektera

Finländarna har i allmänhet en avslappnad attityd. Finnar är ett ökänt tystlåtet folk som inte har mycket till övers för småprat, så förvänta dig inte att höra fraser som "tack" eller "för all del" alltför ofta. I finskan är "han" och "hon" samma ord, vilket kan leda till förvirrande fel. Högljutt prat och högljudda skratt är inte normalt i Finland och kan irritera en del finländare. Standardhälsningen är ett handslag. Uteskor används inte inne i bostäder.

Finlandssvenskan skiljer sig inte mer från rikssvenskan än språket i olika delar av Sverige, också om det finns enstaka ord och uttryck som kan vara förvirrande. Missförstånd kan uppstå ifråga om graden av formalitet eller vänskap, markörerna är delvis annorlunda. I en del situationer är finlandssvenskarna mer rakt på sak än rikssvenskar, i andra mer försiktiga. Ta inte illa upp, och tolka nyanserna till det bästa.

Problemlösare

I Sverige

På plats

Det allmänna nödnumret är 112, och den regionala nödcentralen kan kalla på ambulans, polis, brandkår, sjöräddning och socialmyndigheter. Den som svarar kommer att fråga efter kommunens namn och platsens adress och själv ta ställning till vilken hjälp som behövs (bli inte otålig om du tycker dig veta det själv). Om du inte har en adress så fungerar koordinater (t.ex. från en smarttelefon). Någon i varje pass på nödcentralen kan svenska. Myndigheterna är pålitliga.

Akut sjukvård ges enligt behov. EU har ett internationellt sjukförsäkringskort som kan underlätta frågan om betalning.

Övrigt

Får absolut inte missas

Punkaharju anses vara en av de vackraste platserna i Finland där epitetet "De tusen sjöarnas land" gestaltas på ett ypperligt sätt. Landsvägen som går på Punkaharjuåsen är en väg som i princip är ett måste att köra om man befinner sig i området.