SONNET.
Öfwer Christi Födelse.
O Äwig hemlighet/ ho wil ho kan utgrunda
Hur Gud kan bli et barn/ en Jungfru wara mor/
At den i krubban lägs/ på hwilkens makt beror
At wärldsens bygning står/ förnufft du måste blunda/
Din hiärna famlar här och fattar ingalunda/
En Gudoms-hemlighet så obegriplig stor;
Men den som fult och fast enfaldigt ordet tror
Ser tröst och siälegagn sig däraf wist tilstunda.
De arma Herdar/ få strax JEsu-barnet skåda/
När nya stiernan/ först dem wisom måste båda/
Hwad håpp/ det nya lius/ den hedna-hopen spår/
Uplyste herde-flok/ ehr har Gud hållit wärde/
At här om weta mer än alla skriffte-lärde/
Långt mer än Käysaren och hela Rom förstår.
Om Nattwardens stora hemlighet.
SONNET.
MEr är mig ey förunt/ ey bör mig mera weta
Och mer begär iag ey/ det är och blir mig nog/
At den mig återlöst/ för än han afsked tog/
Sig siälfwan skiftat ut och budit alla äta.
