Wismar (svenskt guvernement)

	Svenska besittningar
	Kexholms län; Ingermanland; Östersjöprovinserna; Preussen; Svenska Pommern; Wismar; Bremen-Verden; Svenska generalguvernörer;
	Sveriges historia
	Redigera

Wismar
	Wismar
Flagga	Vapen
	Wismar (orange) under svenskt styre inom Sverige (grön). Wismar (orange) under svenskt styre inom Sverige (grön).
Huvudstad	Wismar; 53°54′N 11°28′Ö / 53.900°N 11.467°Ö
Språk	Lågtyska; Svenska
Religion	Protestantism
Bildades	24 oktober 1648
– bildades genom	Westfaliska freden
Upphörde	1903
– upphörde genom	Svenskt avstående från anspråk
– uppgick i	Hertigdömet Mecklenburg-Schwerin
Idag del av

Wismar med exklaverna Poel och Neukloster i Mecklenburg var en svensk besittning 1648-1803. År 1803 förpantades området till hertigen av Mecklenburg-Schwerin på 100 år, med svensk återinlösningsrätt. Den 20 juni 1903 förklarades Wismar formellt avträtt av Sverige och området annekterades av hertigdömet Mecklenburg-Schwerin i Kejsardömet Tyskland.

Wismar tillföll Sverige vid Westfaliska freden. Till skillnad från övriga besittningar styrdes den inte av en generalguvernör utan av en guvernör.^[1] Wismar var 1653–1802 säte för Wismarska tribunalet (Tribunalet i Wismar), överdomstol för de svenska besittningarna inom Tysk-romerska riket. Från 1654 ingick Poel och Neukloster i Drottning Kristinas (1626–1689) underhållsländer.

1803 pantsattes Wismar på 100 år till hertigdömet Mecklenburg-Schwerin. På samma gång överflyttades alla suveränitetsrättigheter på hertigen och hans arvingar och dessa förband sig till att aldrig avträda panten till någon främmande makt, inte befästa staden eller förvandla Wismar till krigshamn. För Sveriges del genomfördes affären för att få ihop en tillräcklig silverfond för att lösa in riksgäldssedlarna, vilket man beslutat om på riksdagen 1800.^[2]

Wismars egentliga betydelse för Sverige hade varit av militär art. Det hade på sin tid bildat en strategisk länk mellan svenska Pommern och Bremen-Verden. Men efter 1719, då Sverige tvingades avträda Bremen och Verden, förlorade staden denna betydelse och var sedan mest som en spillra av Sveriges forna stormaktsvälde.^[2]

För Sverige var uppgörelsen ekonomiskt förmånlig. Den årliga räntan på det erhållna kapitalet uppgick nämligen till mer än dubbelt så mycket som staden tidigare hade inbringat.^[3]

Panten löstes aldrig in och 20 juni 1903 avstod Sverige även formellt från sin återlösningsrätt.

Källor

Wismar i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)

Noter

^ 1635–1641 Johan Lilliesparre; 1644–1652 Erik Hansson Ulfsparre; 1652–1654 Georg Paijkull; 1657–1675 Conrad Mardefelt; 1680–1683 Bernd Christian Wangelin; 1683 Carl Leonhard Müller von der Lühnen; 1687–1690 Otto Johann von Grothusen; 1690–1693 Friedrich von Buchwald; 1693–1696 Jurgen Mellin; 1696–1698 Nils Carlsson Gyllenstierna; 1698–1700 Bernhard von Liewen; 1704 Hans Isak Ridderhielm; 1710 Mauritz Wellingk; 1710 Reinhold Johan von Fersen; 1713–1714 Gustaf Adam Taube.
^ [a b] Grimberg, Carl. ”580 (Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/7/0582.html. Läst 10 augusti 2022.
^ Grimberg, Carl. ”581 (Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/7/0583.html. Läst 10 augusti 2022.

[1] 1635–1641 Johan Lilliesparre; 1644–1652 Erik Hansson Ulfsparre; 1652–1654 Georg Paijkull; 1657–1675 Conrad Mardefelt; 1680–1683 Bernd Christian Wangelin; 1683 Carl Leonhard Müller von der Lühnen; 1687–1690 Otto Johann von Grothusen; 1690–1693 Friedrich von Buchwald; 1693–1696 Jurgen Mellin; 1696–1698 Nils Carlsson Gyllenstierna; 1698–1700 Bernhard von Liewen; 1704 Hans Isak Ridderhielm; 1710 Mauritz Wellingk; 1710 Reinhold Johan von Fersen; 1713–1714 Gustaf Adam Taube.

[:0-2] [a b] Grimberg, Carl. ”580 (Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/7/0582.html. Läst 10 augusti 2022.

[3] Grimberg, Carl. ”581 (Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/7/0583.html. Läst 10 augusti 2022.

[1]

[2]

[3]