Hoppa till innehållet

Vilho Väisälä

Från Wikipedia
Vilho Väisälä
Vilho Väisälä, 1958.
FöddVilho Väisälä
28 september 1889[1]
Kontiolax ​eller ​Utra
Död12 augusti 1969[1] (79 år)
Helsingfors[2]
Medborgare iFinland
Utbildad vidHelsingfors universitet
SysselsättningFysiker, universitetslärare, meteorolog[3], esperantist, affärsman
Befattning
Direktör för International Congress University
ArbetsgivareHelsingfors universitet
SläktingarYrjö Väisälä (syskon)
Kalle Väisälä (syskon)
Utmärkelser
Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden (1946)[4]
Vinterkrigets minnesmedalj[4]
Minnesmedalj för deltagande i 1941-1945 års krig[4]
Redigera Wikidata

Vilho Väisälä, till 1906 Veisell, född 28 september 1889 i Kontiolax, död 12 augusti 1969 i Helsingfors, var en finländsk meteorolog och geofysiker. Han var bror till astronomen Yrjö Väisälä och matematikern Kalle Väisälä.

Väisälä blev filosofie doktor 1919. Han var 1919–1948 chef för aerologiska avdelningen vid Meteorologiska centralanstalten, 1926–1948 docent i meteorologi vid Helsingfors universitet och 1948–1958 extra ordinarie professor.

Som forskare var Väisälä huvudsakligen verksam inom den experimentella meteorologin; han konstruerade bland annat en radiosond, den så kallade Väisäläsonden, som fått stor användning även utomlands och är i bruk i över 100 länder. Han var till sin död verkställande direktör för Vaisala Oy, ett av honom grundat företag, som tillverkar aerologiska och andra mätinstrument samt mätsystem främst för exportmarknaden. Det inledde 1981 som första företag i Finland tillverkning av halvledarkretsar.

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

  1. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 2 maj 2014.[källa från Wikidata]
  2. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014.[källa från Wikidata]
  3. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d e f] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 5759, läst: 28 februari 2021.[källa från Wikidata]
  5. ^ Schmadel, Lutz D. (2012). Dictionary of Minor Planet Names (6th ed. 2012.). Berlin, Heidelberg: Springer Berlin Heidelberg. sid. 217. Libris 13481224. ISBN 978-3-642-29718-2 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]