Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1989

	Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1989
Datum	15 april–1 maj 1989
Deltagare
Nationer i; huvudmästerskap	8
Värdskap
Land	Sverige
Spelplatser	Stockholm ; Södertälje
Placeringar
Guld	Sovjetunionen
Silver	Kanada
Brons	Tjeckoslovakien
Övrigt
Matcher	40
Mål	282 (7,05 mål per match)
	← 1987 Österrike Schweiz 1990 ⊟

Världsmästerskapet i ishockey 1989 var det 53:e världsmästerskapet i ishockey, arrangerat av International Ice Hockey Federation, och matcherna europeiska lag emellan gällde samtidigt som det 64:e Europamästerskapet i ishockey. Mästerskapet avgjordes i fyra divisioner som A-, B-, C- och D-VM. De fyra turneringarna avgjordes som följer:

A-VM i Stockholm och Södertälje, Sverige under perioden 15 april–1 maj 1989.

B-VM i Oslo och Lillehammer, Norge under perioden 30 mars–9 april 1989.

C-VM i Sydney, Australien under perioden 20–29 mars 1989.

D-VM i Geel och Heist-op-den-Berg, Belgien under perioden 16–21 mars 1989.

Totalt var 29 landslag anmälda, ett nytt rekord för VM i ishockey.

A-VM spelades i Sverige. Globen i Stockholm användes för första gången i större ishockeysammanhang. Övrig spelplats var Scaniarinken i Södertälje. Sovjetunionen tog guldmedalj, Kanada tog silver och Tjeckoslovakien tog brons. Värdlandet Sverige slutade på fjärde plats.

Nya dopingavslöjanden drabbade världsmästerskapen, I A-gruppen blev USA:s spelare Corey Millen fälld för dopingbrott. Tillämpningen av IIHF:s regler var sådana att laget fråntogs eventuella erövrade poäng men de gjorda målen för det icke dopingfällda laget behölls i resultatet. Sålunda vann Tjeckoslovakien med 5–0 (egentligt resultat 5–4) och Kanada med 8–0 (egentligt resultat 8–2). I D-gruppen fälldes spelare i samtliga lag i matcherna Nya Zeeland–Storbritannien och Belgien–Rumänien, resultaten sattes till 0–0 och noterades som förluster för alla fyra lagen^[1]. På grund av Rumäniens fråntagna seger (vinst 8–3 mot Belgien i den spelade matchen) vann istället Belgien gruppen och skulle, enligt reglerna, som vinnare ensamma flyttas upp till C-gruppen. Dock bedömde IIHF att Rumänien drabbats för hårt av beslutet och därför fick de också flytta upp till C-gruppen i VM 1990, vilken utökades från åtta till nio lag detta år. Ett dopingfall till avslöjades i B-gruppen då Österrike avslöjades och dömdes som förlorare med 8–0 mot Norge i en match som slutade 8–2.

Förväntningarna på Sverige var höga inför mästerskapet på hemmaplan och man inledde på ett lovande sätt i grundserien med segrar mot bland annat Finland och USA. Den senare matchen avgjordes på ett spektakulärt sätt av Kent Nilsson, som fri mot den amerikanske målvakten gjorde en avancerad fint som senare skulle kopieras av Peter Forsberg vid OS 1994. Särskilt minnesvärd var dock den dramatiska matchen mot Kanada som vanns av Tre Kronor med 6–5, efter att en frispelad Johan Strömwall gjort det avgörande målet några minuter före full tid. Noterbart i övrigt var att den svenske NHL-stjärnan Börje Salming spelade sitt första VM för Sverige sedan 1973.

Värt att notera från detta världsmästerskap var det första som sändes i den 1987 startade skandinaviska kabel-TV-kanalen TV3 som endast kunde ses av en liten del av den svenska befolkningen. Efter förhandlingar med Sveriges Television sändes matcherna med femton minuters fördröjning även i SVT^[2] mot att SVT åtog sig att producera sändningarna åt TV3.

Värdlandet Sveriges officiella kampsång var Nu tar vi dom, skriven av Lasse Holm och framförd av Håkan Södergren & Hockeylandslaget. Den blev en stor hit.

Publikrekord noterades, då totalt 387 427 personer kom och tittade på matcher, och Svenska Ishockeyförbundet, som hade som mål att tjäna så mycket pengar som möjligt på turneringen, gjorde mer nettovinst på 33 miljoner SEK och Sverige satsade även på slutseger under parollen "Going for Gold", och svenske tränaren Tommy Sandlin fick kritik då framgångarna uteblev.^[3]

Vid samma poäng gick resultat vid inbördes möte före målskillnad i samtliga grupper.

A-VM i Stockholm och Södertälje, Sverige

Grundserien

Efter en inledande omgång, där de åtta lagen spelade alla-mot-alla, fortsatte de fyra bäst placerade lagen till mästerskapsomgången om placeringarna 1–4, medan de fyra övriga lagen spelade vidare i nedflyttningsomgången om placeringarna 5–8. Poäng och målskillnad från den inledande omgången fördes inte med till mästerskapsomgången, vilket det dock gjordes till nedflyttningsomgången.

Inledande omgång

Matcherna spelades i Stockholm och Södertälje i Sverige.

Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
Sovjetunionen	7	7	0	0	36	12	24	14
Sverige	7	4	2	1	29	20	9	10
Kanada	7	5	0	2	45	18	27	10
Tjeckoslovakien	7	3	2	2	33	15	18	8
Finland	7	2	1	4	22	25	−3	5
USA	7	2	1	4	20	29	−9	5
Polen	7	1	0	6	10	59	−49	2
Västtyskland	7	0	2	5	17	34	−17	2

Till Mästerskapsomgången	Till Nedflyttningsomgången

15 april 1989	Tjeckoslovakien	3 – 3	Västtyskland
	(0–1, 1–2, 2–0)

15 april 1989	Sovjetunionen	4 – 2	USA
	(2–2, 0–0, 2–0)

15 april 1989	Kanada	6 – 4	Finland
	(2–1, 1–1, 3–2)

15 april 1989	Sverige	5 – 1	Polen
	(1–0, 2–1, 2–0)

16 april 1989	Tjeckoslovakien	3 – 1	Finland
	(1–0, 1–1, 1–0)

16 april 1989	Sverige	4 – 2	USA
	(0–1, 0–0, 4–1)

16 april 1989	Kanada	11 – 0	Polen
	(2–0, 7–0, 2–0)

16 april 1989	Sovjetunionen	5 – 1	Västtyskland
	(1–0, 2–0, 2–1)

18 april 1989	Kanada	8 – 0	USA^[a]

18 april 1989	Tjeckoslovakien	15 – 0	Polen
	(4–0, 8–0, 3–0)

18 april 1989	Sovjetunionen	4 – 1	Finland
	(1–1, 0–0, 3–0)

18 april 1989	Sverige	3 – 3	Västtyskland
	(1–1, 2–0, 0–2)

19 april 1989	Sovjetunionen	12 – 1	Polen
	(5–0, 5–1, 2–0)

19 april 1989	Kanada	8 – 2	Västtyskland
	(2–1, 3–1, 3–0)

19 april 1989	Tjeckoslovakien	5 – 0	USA^[b]

19 april 1989	Sverige	6 – 3	Finland
	(2–0, 3–0, 1–3)

21 april 1989	Finland	7 – 2	Polen
	(2–1, 2–1, 3–0)

21 april 1989	Sovjetunionen	4 – 2	Tjeckoslovakien
	(1–1, 1–0, 2–1)

21 april 1989	USA	7 – 4	Västtyskland
	(0–0, 4–3, 3–1)

21 april 1989	Sverige	6 – 5	Kanada
	(2–3, 2–1, 2–1)

22 april 1989	Sverige	3 – 3	Tjeckoslovakien
	(0–0, 0–0, 3–3)

22 april 1989	Sovjetunionen	4 – 3	Kanada
	(2–1, 1–1, 1–1)

23 april 1989	Finland	3 – 3	USA
	(0–0, 0–0, 3–3)

23 april 1989	Västtyskland	3 – 5	Polen
	(3–2, 0–3, 0–0)

24 april 1989	Tjeckoslovakien	2 – 4	Kanada
	(0–1, 1–1, 1–2)

24 april 1989	Sovjetunionen	3 – 2	Sverige
	(0–0, 2–2, 1–0)

25 april 1989	USA	6 – 1	Polen
	(1–1, 1–0, 4–0)

25 april 1989	Finland	3 – 1	Västtyskland
	(2–1, 1–0, 0–0)

^ USA fällt för doping, ursprungligt resultat 8–2 (2–2, 3–0, 3–0) till Kanada.
^ USA fällt för doping, ursprungligt resultat 5–4 (2–0, 1–1, 2–3) till Tjeckoslovakien.

Nedflyttningsomgång

De fyra sämst placerade lagen från den inledande omgången spelade alla-mot-alla om att undgå att flyttas ned i B-gruppen. De intjänade poängen och målskillnaden från den inledande omgången flyttades med till nedflyttningsomgången.

Alla matcher spelades i Stockholm.

Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
Finland	10	5	1	4	35	27	8	11
USA	10	4	1	5	37	40	−3	9
Västtyskland	10	1	2	7	22	41	−19	4
Polen	10	1	0	9	12	76	−64	2

Nedflyttning till B-VM

26 april 1989	Finland	3 – 0	Västtyskland
	(2–0, 1–0, 0–0)

26 april 1989	USA	11 – 2	Polen
	(4–1, 5–0, 2–1)

28 april 1989	USA	4 – 3	Västtyskland
	(2–2, 1–0, 1–1)

28 april 1989	Finland	4 – 0	Polen
	(1–0, 3–0, 0–0)

30 april 1989	Västtyskland	2 – 0	Polen
	(0–0, 1–0, 1–0)

30 april 1989	Finland	6 – 2	USA
	(0–2, 3–0, 3–0)

Mästerskapsomgång

De fyra bäst placerade lagen från den inledande omgången spelade alla-mot-alla om världsmästerskapstitel och placeringarna 1 till 4. Poäng och målskillnad från den inledande omgången flyttades inte med till mästerskapsomgången, alla lag startade från noll poäng och 0–0 i målskillnad.

Alla matcher spelades i Stockholm.

Lag	S	V	F	GM	IM	MS	P
Sovjetunionen	3	3	0	11	4	7	6
Kanada	3	2	1	12	11	1	4
Tjeckoslovakien	3	1	2	5	6	−1	2
Sverige	3	0	3	5	12	−7	0

27 april 1989	Sovjetunionen	1 – 0	Tjeckoslovakien
	(0–0, 0–0, 1–0)

27 april 1989	Sverige	3 – 5	Kanada
	(1–2, 2–2, 0–1)

29 april 1989	Sverige	1 – 2	Tjeckoslovakien
	(0–2, 0–0, 1–0)

29 april 1989	Sovjetunionen	5 – 3	Kanada
	(3–1, 1–2, 1–0)

1 maj 1989	Kanada	4 – 3	Tjeckoslovakien
	(2–0, 2–3, 0–0)

1 maj 1989	Sverige	1 – 5	Sovjetunionen
	(0–2, 1–1, 0–2)

EM

EM-medaljer delades ut till de från Europa deltagande lagen.

Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
Sovjetunionen	5	5	0	0	28	7	21	10
Tjeckoslovakien	5	2	2	1	26	11	15	6
Sverige	5	2	2	1	19	13	6	6
Finland	5	2	0	3	15	16	−1	4
Polen	5	1	0	4	9	42	−33	2
Västtyskland	5	0	2	3	11	19	−8	2

B-VM i Oslo och Lillehammer, Norge

Spelades 30 mars till 9 april.

Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
Norge	7	5	1	1	28	16	12	11
Italien	7	5	1	1	37	16	21	11
Frankrike	7	4	2	1	29	18	11	10
Schweiz	7	5	0	2	40	21	19	10
Östtyskland	7	3	0	4	22	29	−7	6
Österrike	7	2	0	5	25	32	−7	4
Japan	7	2	0	5	20	34	−14	4
Danmark	7	0	0	7	9	44	−35	0

Uppflyttning till A-VM	Nedflyttning till C-VM

30 mars 1989	Österrike	3 – 4	Italien

30 mars 1989	Norge	7 – 4	Japan

30 mars 1989	Frankrike	3 – 5	Östtyskland

30 mars 1989	Schweiz	6 – 3	Danmark

31 mars 1989	Norge	3 – 1	Italien

31 mars 1989	Frankrike	8 – 0	Danmark

1 april 1989	Japan	0 – 10	Schweiz

1 april 1989	Östtyskland	4 – 0	Österrike

2 april 1989	Österrike	10 – 3	Danmark

2 april 1989	Norge	5 – 2	Östtyskland

2 april 1989	Frankrike	5 – 4	Japan

3 april 1989	Schweiz	6 – 7	Italien

4 april 1989	Italien	3 – 3	Frankrike

4 april 1989	Östtyskland	0 – 3	Schweiz

4 april 1989	Japan	2 – 4	Österrike

4 april 1989	Norge	3 – 2	Danmark

5 april 1989	Norge	8 – 0	Österrike^[a]

6 april 1989	Italien	6 – 0	Japan

6 april 1989	Danmark	0 – 9	Östtyskland

6 april 1989	Schweiz	2 – 5	Frankrike

7 april 1989	Danmark	0 – 6	Italien

7 april 1989	Norge	1 – 1	Frankrike

8 april 1989	Japan	8 – 1	Östtyskland

8 april 1989	Österrike	5 – 7	Schweiz

9 april 1989	Danmark	1 – 2	Japan

9 april 1989	Östtyskland	1 – 10	Italien

9 april 1989	Österrike	3 – 4	Frankrike

9 april 1989	Norge	1 – 6	Schweiz

^ Österrike fällt för doping, ursprungligt resultat 8–2 till Norge.

C-VM i Sydney, Australien

Spelades 18 till 27 mars.

Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
Nederländerna	7	7	0	0	48	15	33	14
Jugoslavien	7	6	0	1	55	15	40	12
Kina	7	4	1	2	31	29	2	9
Ungern	7	3	1	3	32	30	2	7
Bulgarien	7	3	1	3	35	35	0	7
Nordkorea	7	2	0	5	26	40	−14	4
Sydkorea	7	1	1	5	27	46	−19	3
Australien	7	0	0	7	14	58	−44	0

Uppflyttning till B-VM	Nedflyttning till D-VM

18 mars 1989	Jugoslavien	8 – 1	Bulgarien

18 mars 1989	Ungern	6 – 3	Nordkorea

18 mars 1989	Nederländerna	5 – 2	Sydkorea

18 mars 1989	Australien	1 – 3	Kina

19 mars 1989	Jugoslavien	11 – 2	Sydkorea

19 mars 1989	Australien	2 – 9	Ungern

20 mars 1989	Bulgarien	3 – 3	Kina

20 mars 1989	Nederländerna	3 – 1	Nordkorea

21 mars 1989	Kina	5 – 3	Ungern

21 mars 1989	Nederländerna	4 – 1	Bulgarien

21 mars 1989	Nordkorea	7 – 4	Sydkorea

21 mars 1989	Australien	2 – 8	Jugoslavien

22 mars 1989	Ungern	0 – 3	Jugoslavien

22 mars 1989	Australien	2 – 6	Sydkorea

23 mars 1989	Kina	5 – 8	Nederländerna

23 mars 1989	Bulgarien	8 – 4	Nordkorea

24 mars 1989	Sydkorea	4 – 10	Kina

24 mars 1989	Jugoslavien	14 – 1	Nordkorea

24 mars 1989	Ungern	7 – 4	Bulgarien

24 mars 1989	Australien	1 – 12	Nederländerna

26 mars 1989	Bulgarien	6 – 4	Sydkorea

26 mars 1989	Kina	1 – 8	Jugoslavien

26 mars 1989	Nederländerna	8 – 2	Ungern

26 mars 1989	Australien	1 – 8	Nordkorea

27 mars 1989	Nordkorea	2 – 4	Kina

27 mars 1989	Sydkorea	5 – 5	Ungern

27 mars 1989	Jugoslavien	3 – 8	Nederländerna

27 mars 1989	Australien	5 – 12	Bulgarien

D-VM i Geel och Heist, Belgien

Spelades 16 till 21 mars. Alla fyra lagen som spelade första dagen: Nya Zeeland–Storbritannien och Belgien–Rumänien, hade spelare som testades positivt för droger. Båda resultaten sattes i efterhand till 0–0 och noterades som förluster för alla lagen^[1]

Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
Belgien	4	3	0	1	35	9	26	6
Rumänien	4	2	1	1	69	7	62	5
Storbritannien	4	1	1	2	19	16	3	3
Spanien	4	1	0	3	29	27	2	2
Nya Zeeland	4	0	0	4	3	96	−93	0

Uppflyttning till C-VM

16 mars 1989	Nya Zeeland	0 – 0 (0 – 26)	Storbritannien

16 mars 1989	Belgien	0 – 0 (3 – 8)	Rumänien

17 mars 1989	Spanien	23 – 0	Nya Zeeland

17 mars 1989	Storbritannien	6 – 6	Rumänien

18 mars 1989	Belgien	8 – 2	Spanien

19 mars 1989	Nya Zeeland	1 – 52	Rumänien

19 mars 1989	Storbritannien	5 – 6	Belgien

20 mars 1989	Spanien	0 – 11	Rumänien

21 mars 1989	Spanien	4 – 8	Storbritannien

21 mars 1989	Belgien	21 – 2	Nya Zeeland

Total slutställning

A-VM 1989
Guld	Sovjetunionen
Silver	Kanada
Brons	Tjeckoslovakien
4	Sverige
5	Finland
6	USA
7	Västtyskland
8	Polen

B-VM 1989
9	Norge
10	Italien
11	Frankrike
12	Schweiz
13	Östtyskland
14	Österrike
15	Japan
16	Danmark

C-VM 1989
17	Nederländerna
18	Jugoslavien
19	Kina
20	Ungern
21	Bulgarien
22	Nordkorea
23	Sydkorea
24	Australien

D-VM 1989
25	Belgien
26	Rumänien
27	Storbritannien
28	Spanien
29	Nya Zeeland

Allstar team

Målvakt: Dominik Hasek, Tjeckoslovakien
Högerback: Anders Eldebrink, Sverige
Vänsterback: Vjatjeslav Fetisov, Sovjet
Högerforward: Sergej Makarov, Sovjet
Center: Steve Yzerman, Kanada
Vänsterforward: Vjatjeslav Bykov, Sovjet

Skytteliga

Spelare	M	A	Png
Brian Bellows, Kanada	8	6	14
Vladimír Růžička, Tjeckoslovakien	7	7	14
Kari Jalonen, Finland	5	9	14
Kent Nilsson, Sverige	3	11	14
Vjatjeslav Bykov, Sovjet	6	6	12
Steve Yzerman, Kanada	5	7	12
Dale Hawerchuk, Kanada	4	8	12
Kirk Muller, Kanada	6	4	10
Jukka Vilander, Finland	6	4	10
Vladimir Svitek, Tjeckoslovakien	4	6	10

IIHF direktoratets val av turneringens bästa spelare

Målvakt: Dominik Hasek, Tjeckoslovakien
Back: Vjatjeslav Fetisov, Sovjet
Forward: Brian Bellows, Kanada

Laguppställningar

Sverige

Målvakter: Peter Lindmark (Malmö IF), Rolf Ridderwall (Djurgården Hockey), Peter Åslin (Leksands IF)

Backar: Tommy Albelin (New Jersey Devils), Peter Andersson (IF Björklöven), Anders Eldebrink (Södertälje SK), Thomas Eriksson (Djurgården Hockey), Mats Kihlström (Södertälje SK), Fredrik Olausson (Winnipeg Jets), Börje Salming (Toronto Maple Leafs), Tommy Samuelsson (Färjestads BK)

Forwards: Jonas Bergqvist (Leksands IF), Bo Berglund (AIK Ishockey), Anders Carlsson (New Jersey Devils), Ulf Dahlén (New York Rangers), Peter Eriksson (HV71), Kent Nilsson (Djurgården Hockey), Thomas Rundqvist (Färjestads BK), Tomas Sandström (New York Rangers), Thomas Steen (Winnipeg Jets), Johan Strömwall (Luleå HF), Håkan Södergren (Djurgården Hockey), Jens Öhling (Djurgården Hockey)

Förbundskapten: Tommy Sandlin

Referenser

^ [a b] 1989 Summary at Passionhockey.com
^ ”Aftonbladet”. 6 maj 2003. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article137881.ab?service=print. Läst 30 juni 2011.
^ (på svenska)Hockey (CEWE) (4). 1995.

[4] USA fällt för doping, ursprungligt resultat 8–2 (2–2, 3–0, 3–0) till Kanada.

[5] USA fällt för doping, ursprungligt resultat 5–4 (2–0, 1–1, 2–3) till Tjeckoslovakien.

[6] Österrike fällt för doping, ursprungligt resultat 8–2 till Norge.

[doping-1] [a b] 1989 Summary at Passionhockey.com

[2] ”Aftonbladet”. 6 maj 2003. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article137881.ab?service=print. Läst 30 juni 2011.

[3] (på svenska)Hockey (CEWE) (4). 1995.

[1]

[2]

[3]

[a]

[b]

[a]