Hoppa till innehållet

USA:s försvarsdepartement

Från Wikipedia
USA:s försvarsdepartement
Officiellt sigill.
UnderordnadUSA:s kongress
(lagstiftande makt)
USA:s president
(verkställande makt)
SätePentagon, Arlington County, Virginia, USA
Överordnad
FöregångareKrigsdepartementet och Marindepartement
Inrättad10 augusti 1949
FörsvarsministerLloyd Austin
BudgetUS$ 530,1 miljarder (2010)[1]
US$ 549,1 miljarder (2011)[2]
US$ 553,0 miljarder (uppskattat 2012)
Antal anställda718 000 (civila)
1 418 542 (aktiva militära)
1 100 000 (reservister): 3,23 miljoner totalt[3] (2009)
Webbplatswww.defense.gov

USA:s försvarsdepartement (engelska: United States Department of Defense, ofta förkortat DOD), även som metonym kallat för Pentagon efter den byggnad i vilken försvarsdepartementet har sitt högkvarter, är ett av landets federala regeringsdepartement.

Försvarsdepartementet leds av USA:s försvarsminister (Secretary of Defense), som utnämns av presidenten med senatens råd och samtycke. Under överinseende av presidenten i egenskap som högste befälhavare och kongressens bägge kamrar som fastställer budgeten, leder försvarsministern likt en koncernchef hela det amerikanska försvaret i både administrativ och operativ mening. I frågor som rör utnyttjande av stridskrafterna lyder tio försvarsgrensövergripande militärbefälhavare (Combatant Commanders) direkt under försvarsministern. I frågor som rör administration, utveckling och utbildning finns under försvarsministern särskilda ministrar för de tre militärdepartementen (Secretaries of the Military Departments) som innefattar de fem försvarsgrenarna.

USA:s försvarsdepartement är till skillnad från dess finländska och svenska motsvarigheter inte bara en benämning på den högsta ledningens försvarsfunktion utan också namnet på hela den amerikanska krigsmakten och alla dess tillhörande enheter.[4] Separat från försvarsdepartementets organisation, men ändå en del av USA:s väpnade styrkor, är kustbevakningen (United States Coast Guard) som lyder under inrikessäkerhetsdepartement (Department of Homeland Security).

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Försvarsdepartementet upprättades den 26 juli 1947 i och med att president Truman stadfäste 1947 års nationella säkerhetsakt. Innan försvarsdepartementet tillkom så fanns krigsdepartementet som omfattade armén (Department of War) och marindepartementet (Department of the Navy) omfattande flottan och marinkåren som alltsedan 1700-talet var självständiga departement vars bägge ministrar (Secretary of War samt Secretary of the Navy) var medlemmar av presidentens kabinett. Syftet med förändringen var att samla armén, marinen och det från armén nybildade flygvapnet under ett regeringsdepartement. Senaten godkände den 18 september samma år James Forrestal som den förste försvarsministern. Departementet fick från början namnet National Military Establishment, men det ändrades redan 1949 i och med tilläggen till nationella säkerhetslagen, då det nuvarande namnet antogs på grund av att den engelska förkortningen NME hade det i sammanhanget olyckliga uttalet enemy (fiende på svenska). Från 1949 är det enbart försvarsministern (från försvarsdepartementet) som är både medlem av presidentens kabinett och ständig medlem av nationella säkerhetsrådet.

Pentagon, försvarshögkvarteret i Arlington, Virginia utanför Washington, D.C.

Den senaste större förändringen i departementets struktur skedde genom en lag från 1986 (Department of Defense Reorganization Act), som också kallas Goldwater-Nichols Act efter senator Barry Goldwater och kongressledamot William Flynt Nichols. Lagen tillkom som ett svar på de organisatoriska problem som uppenbarade sig vid den misslyckade fritagningen av gisslan vid USA:s ambassad i Iran 1980 samt efter självmordsbombningarna mot USA:s fredsbevarande trupper i Libanon under det tidiga 1980-talet. Den förtydligade försvarsministerns överhöghet inom allting som sker i departementet, utökade befogenheterna för försvarschefen på bekostnad av det kollegiala organet samfällda stabscheferna, stärkte militärbefälhavarnas roll jämte försvarsgrensministrarna (Service Secretaries) och försvarsgrenscheferna (Service Chiefs) samt betonade vikten av försvarsgrensövergripande tänkande (Jointness) fram det rent försvarsgrensspecifika. Idag så måste de officerare som kommer ifråga för befordring till generals- eller amiralsgrader tjänstgjort i en försvarsgrensövergripande position, såvida inte försvarsministern eller presidenten beviljar undantag i särskilda fall.

Organisation

[redigera | redigera wikitext]

USA:s väpnade styrkor är en traditionell militär hierarkisk organisation med ett system av militära grader som markerar auktoritetsförhållanden mellan individer. Den militära personalen delas in i fyra kategorier: officerare (commissioned officers), specialistofficerare (warrant officers), underofficerare (non-commissioned officers) och manskap. Den militära personalen är enligt lag förbjuden att organisera sig fackligt.[5] Öppet homosexuella var tidigare, till den 20 september 2011[6], förbjudna att tjänstgöra inom USA:s väpnade styrkor genom de lagregler som i folkmun kallades för "don't ask, don't tell".

Den militära personalen kan åtalas och bestraffas i enlighet med Uniform Code of Military Justice (UCMJ), som är en särlagstiftning för att upprätthålla disciplinen bland den militära personalen.[7]

Utöver den militära personalen finns ett stort antal civilanställda som delas in i olika lönegrader efter befattning och utbildningsbakgrund. De högsta civila chefstjänstemännen, under de politiskt tillsatta posterna, tillhör kategorin Senior Executive Service, förkortat SES.

Försvarsministern

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: USA:s försvarsminister

Försvarsministern (Secretary of Defense) är chef för försvarsdepartementet.[8] Försvarsdepartementets näst högste befattningshavare är biträdande försvarsministern (Deputy Secretary of Defense).[9] Den biträdande försvarsministern har i ett av försvarsministern utfärdat direktiv delegerats rätten att utöva de befogenheter som tillkommer försvarsministern i lag, förutom då det uttryckligen stadgas att dessa inte får delegeras vidare.[10]

Försvarsministerns kansli

[redigera | redigera wikitext]

Försvarsministerns kansli (Office of the Secretary of Defense), förkortat OSD, har ansvaret för policy, planering, budget och programutvärdering och motsvarar sålunda närmast de funktioner som i Sverige utövas av försvarsdepartementet. I kansliet som omfattar över 2 000 anställda[11], där de allra flesta är civilister, ingår förutom försvarsministern och den biträdande försvarsministerns kontor även följande enheter, listade efter deras enhetschefers titlar nedan.

  • Statssekreteraren för upphandling, teknologi och logistik (Under Secretary of Defense for Acquisition, Technology and Logistics), ansvarar för den gemensamma materialförsörjningen samt forskning och utveckling.[12][13]
  • Statssekreteraren för policy (Under Secretary of Defense for Policy), är försvarsministerns rådgivare och samordnare i säkerhetspolitiska frågor.[14][15]
  • Statssekreteraren för budgetstyrning (Under Secretary of Defense (Comptroller)), är försvarsdepartementets finans- och budgetchef.[16][17]
  • Statssekreteraren för personal- och beredskapsfrågor (Under Secretary of Defense for Personnel and Readiness).[18][19]
  • Statssekreteraren för underrättelsefrågor (Under Secretary of Defense for Intelligence), utövar tillsyn över försvarets flora av underrättelseorgan.[20][21]
  • Chefen för försvarets forskning och utveckling (Director of Defense Research and Engineering).[22][23]
  • Chefen för tester och utvärderingar (Director of Operational Test and Evaluation).[24][25]
  • Chefsjuristen (General Counsel of the Department of Defense).[26][27]
  • Chefen för public affairs (Assistant Secretary of Defense for Public Affairs).
  • Förvaltningschefen (Director of Administration and Management), som inofficiellt brukar kallas för "Pentagons borgmästare".
  • Tilläggstecken för militär personal som tjänstgör eller har tjänstgjort vid försvarsministerns kansli.
    Tilläggstecken för militär personal som tjänstgör eller har tjänstgjort vid försvarsministerns kansli.
  • Organisationsschema över försvarsministerns kansli från 2008.
    Organisationsschema över försvarsministerns kansli från 2008.

Försvarschefen

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: USA:s försvarschef

Samfällda stabscheferna (Joint Chiefs of Staff), leds av en försvarschefen (Chairman of the Joint Chiefs of Staff) som är yrkesofficeraren på aktiv stat i USA:s väpnade styrkor med högst rang. Försvarschefen har i lag tilldelats uppgiften att fungera som den främste yrkesmilitäre rådgivaren till presidenten, försvarsministern och det nationella säkerhetsrådet.

Joint Chiefs of Staff
[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Joint Chiefs of Staff

Joint Chiefs of Staff utgör försvarsministerns militära stab och hans främsta militära rådgivare. De biträder försvarsministern vad gäller strategisk planering och pågående operationer samt koordination i gemensamma frågor som rör utveckling och utbildning. Till dessa hör, förutom försvarschefen, vice försvarschefen samt de fyra militära stabscheferna för försvarsgrenarna: arméstabschefen, chefen för flottan, marinkårskommendanten samt flygvapenstabschefen. Under senare år har även cheferna för Nationalgardsbyrån och rymdstyrkan tillkommit som fullvärdiga medlemmar.

Dessa är, kollegialt och individuellt, är enbart rådgivare och saknar operativ befälsrätt över militära förband.

Joint Staff
[redigera | redigera wikitext]

Försvarschefen har för att kunna fullfölja ämbetet till sitt stöd och exklusiva förfogande den samfällda staben (The Joint Staff) som i sin tur leds av chefen för samfällda staben (Director of the Joint Staff), som är alltid av generallöjtnant/viceamirals grad. Samfällda staben består av militär personal från samtliga försvarsgrenar och de bemannar den nationella ledningscentralen (National Military Command Center) som samordnar den information som skickas från försvarsministern till militärbefälhavarna och vice versa.

  • Tilläggstecken för militär personal som tjänstgör eller har tjänstgjort vid samfällda stabscheferna/samfällda staben.
    Tilläggstecken för militär personal som tjänstgör eller har tjänstgjort vid samfällda stabscheferna/samfällda staben.
  • Organisationsschema för samfällda stabscheferna/samfällda staben.
    Organisationsschema för samfällda stabscheferna/samfällda staben.

Militärdepartementen

[redigera | redigera wikitext]

De olika militärdepartementens organisation påminner om försvarsdepartementets centrala organisation, där en civil minister har den allra högsta chefspositionen, som biträds dels av sitt eget i huvudsak civila kansli och av en militär försvarsgrenschef (Service Chief) med en renodlat militär stab. Försvarsgrensministrarna, som är underställda försvarsministern, ansvarar för allting som försiggår i respektive militärdepartement och de har befogenhet att utöva departementets samtliga befogenheter[28][29][30], d.v.s. en ministerförvaltning. Bland de uppräknade ämbetsuppgifterna finns administration, budget, rekrytering, utbildning, forskning och utveckling, utrustning och rättsskipning. Varje militärdepartement har exempelvis sin egen generalauditör, generalläkare och kriminalpolis: armédepartementets USACIDC[31], flygvapendepartementets AFOSI[32] och marindepartementets NCIS.[33]

Varken den civile försvarsgrensministern eller den militäre försvarsgrenschefen har något som helst operativt ansvar över sina styrkor utan den operativa befälskedjan går från försvarsministern ned till de försvarsgrensövergripande militärbefälhavarna (för en förklaring av dessa och deras roll, se längre ned i artikeln).[34]

I takt med att försvarsministerns lagstadgade befogenheter har tydliggjorts, från ämbetets tillkomst 1947, till att numera vara den utan tvekan viktigaste makthavaren inom försvaret, har försvarsgrensministrarna och militärdepartementens relativa inflytande successivt minskat över tid till förmån för försvarsministerns kansli och samfällda stabscheferna/samfällda staben.

Armédepartementet
[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: USA:s armé

Armédepartementet (Department of the Army)[35] leds av den civile arméministern (Secretary of the Army)[28], med stöd av arméstabschefen (Chief of Staff of the Army) som är arméofficeraren med högst rang.[36] Arméns högkvartersorganisation (Headquarters, Department of the Army) består av två staber: arméministerns kansli (Office of the Secretary of the Army)[37] samt Arméstaben (The Army Staff).[38]

Den moderna amerikanska armén har sina rötter i den kontinentala armén som skapades 14 juni 1775, före USA:s grundande för att möta kraven från Amerikanska revolutionen. Kongressen skapade amerikanska armén den 3 juni 1784 efter slutet av amerikanska revolutionen för att ersätta den upplösta Kontinentalarmén. Armén själv anser dock sig vara en utveckling av den Kontinentalarmén och daterar därför sitt ursprung därav.

Armédepartementet har det federala samordningsansvaret för delstaternas arménationalgarden (National Guard), som vid behov kallas in för federal tjänstgöring i armén både i USA och utomlands. Till armén tillhör ingenjörskåren United States Army Corps of Engineers som förutom sedvanliga ingenjörtruppsuppgifter i fält ansvarar för: konstruktion och underhåll av USA:s farbara vattenvägar, dammar, armébaser samt tillhörande miljöskyddsfrågor. Arméministern ansvar även för militär fångvård och militärfängelset U.S. Disciplinary Barracks i Fort Leavenworth i Kansas, samt för genomförandet av dödsstraff i militären. En annan säregen funktion som armén ansvarar för är heraldikinstitutet United States Army Institute of Heraldry som utformar heraldiska vapensköldar för andra myndigheter inom USA:s federala statsmakt.

  • Armédepartementets emblem.
    Armédepartementets emblem.
  • Armédepartementets sigill.
    Armédepartementets sigill.
  • Arméns logotyp.
    Arméns logotyp.
  • Arménationalgardets heraldiska vapen.
    Arménationalgardets heraldiska vapen.
Marindepartementet
[redigera | redigera wikitext]

USA:s marindepartement (Department of the Navy) leds av den civile marinministern (Secretary of the Navy).[29] Till skillnad från de två andra militärdepartementen består marindepartementen av två försvarsgrenar[39], flottan och marinkåren[40][41], med varsin militär försvarsgrenschef: chefen för flottan (Chief of Naval Operations) och marinkårens kommendant (Commandant of the Marine Corps).[42][43] Marinens högkvartersorganisation består av tre olika staber: marinministerns kansli (Office of the Secretary of the Navy)[44] samt en för vardera försvarsgrenschef: Office of the Chief of Naval Operations[45] samt Headquarters, Marine Corps.[46]

Flottan (United States Navy) består av 279 fartyg och över 4 000 flygplan och är sedan Sovjetunionens sönderfall världens mest kraftfulla marina stridskraft, den är så överlägsen i styrka att den har större tonnage än för de nästkommande 13 i storlek tillsammans.

Marinkåren (United States Marine Corps) grundades år 1775 för att strida ombord på flottans örlogsfartyg vid äntringar, för att bevaka flottans fartyg, göra landräder samt att assistera vid landstigningar. Det som idag särskiljer marinkåren från armén, bortsett från sitt marina arv, är en fokusering på lättrörliga och expeditionära förband.

  • Marindepartementets sigill.
    Marindepartementets sigill.
  • Marinkårens sigill.
    Marinkårens sigill.
  • Flottans flagga.
    Flottans flagga.
  • Gös.
    Gös.
Flygvapendepartementet
[redigera | redigera wikitext]

USA:s flygvapendepartement (Department of the Air Force), som innefattar det reguljära flygvapnet samt reserver, leds av den civile flygvapenministern (Secretary of the Air Force).[30][47] Ministern biträds och understödjs av den militäre flygvapenstabschefen (Chief of Staff of the Air Force), som är den högst rankade yrkesofficeraren i flygvapnet och som traditionellt sett alltid varit en flygförare.[48] Flygvapnets högkvartersorganisation (Headquarters, U.S. Air Force) består formellt sett av två organisationer: en i huvudsak civil (Office of the Secretary of the Air Force)[49] samt en huvudsakligen militär stab (The Air Staff).[50]

Det amerikanska flygvapnet i sin nuvarande form som ett eget militärdepartement konstituerades formellt 1947, i samband med att försvarsministerposten inrättades. Innan dess hade flygstridskrafterna som ej tillhörde marinen (dvs både flottan och marinkåren) varit underordnade armén i olika former. Men eftersom flygstridskrafterna visade sig få en oerhört stor betydelse i modern krigföring under och efter andra världskriget hade arméns flyg blivit såpass omfattande att det motiverade en helt egen försvarsgren.

Flygvapendepartementet har det federala samordningsansvaret för delstaternas flygnationalgarde (Air National Guard), som vid behov kallas in för federal tjänstgöring i flygvapnet både i USA och utomlands.

Sedan 2019 ingår även USA:s rymdstyrka (United States Space Force) som en egen försvarsgren i flygvapendepartementet.

  • Flygvapendepartementets sigill.
    Flygvapendepartementets sigill.
  • Flygvapnets moderna logotyp.
    Flygvapnets moderna logotyp.
  • Rymdstyrkans sigill.
    Rymdstyrkans sigill.
  • Flygnationalgardets heraldiska vapen.
    Flygnationalgardets heraldiska vapen.

Försvarsgrensövergripande militärkommandon

[redigera | redigera wikitext]
En karta som visar den geografiska uppdelningen av det amerikanska försvarets geografiska försvarsgrensövergripande militärkommandon.

Den amerikanska militärens operationer leds inte av försvarsgrenarna själva utan sker på en försvarsgrensövergripande nivå genom försvarsgrensövergripande militärkommandon. Respektive kommandos uppdrag och ansvarsområde fastställs av presidenten, på försvarsministern och försvarschefens rekommendation, i ett dokument som benämns som Unified Command Plan (UCP).[51] UCP uppdateras normalt vartannat år och är i sin helhet hemligstämplat.[52]

Den operativa kommandokedjan går från presidenten via försvarsministern och från försvarsministern till varje militärbefälhavare (Combatant Commaders), såvida presidenten inte uttryckligen beslutar annorlunda.[53] USA:s försvarschef, som alltid är en fystjärning amiral eller general, biträder i egenskap av senior yrkesmilitär både presidenten och försvarsministern i deras befälsroll, men försvarschefen har ingen självständig befälsrätt.[54][55]

Varje militärbefälhavare har omfattande befogenheter att leda och organisera styrkorna som står tilldelade under dennes befäl, men med det uttryckliga förbehållet att i princip allting kan åsidosättas av försvarsministern eller presidenten om någon av dessa finner det nödvändigt.[56] Militärbefälhavarna tilldelas förband av försvarsgrensministrarna (arméministern, marinministern & flygvapenministern) på försvarsministerns befallning.[53] Endast försvarsministern eller presidenten kan bevilja förflyttning av förband mellan militärbefälhavarna.[53]

Sju av militärkommandona har geografiskt ansvar för militära operationer i olika regioner i världen. Därutöver har fyra militärkommandon funktionella, dvs inte geografiskt definierade, ansvarsområden.[57]

Geografiska militärkommandon
[redigera | redigera wikitext]
Vapen Namn Förkortning Ansvarar för USA:s militära operationer och trupper i: Grundad Högkvarter
United States Africa Command USAFRICOM Afrika 2008 Kelley Barracks, Stuttgart, Baden-Württemberg, Tyskland
United States Central Command USCENTCOM Centralasien och Mellanöstern (exklusive Egypten & Israel)[52] 1983 MacDill Air Force Base, Tampa, Florida
United States European Command USEUCOM Europa, inklusive Egypten, Israel, Ryssland & Turkiet
Samma person som leder USEUCOM är separat även SACEUR inom Nato.[58] 		1952 Patch Barracks, Stuttgart, Baden-Württemberg, Tyskland
United States Indo-Pacific Command USINDOPACOM Antarktis, oceanien, ostasien (inklusive Indien) och Stilla havet.
Fram till 2018 var namnet United States Pacific Command (USPACOM). 		1947/2018 Camp H.M. Smith, Hawaii
United States Northern Command USNORTHCOM Nordamerika, inklusive kontinentala USA
Inrättades i oktober 2002, som en följd av 11 septemberattackerna.
Samma person som leder USNORTHCOM är även befälhavare för det med Kanada bilaterala NORAD.[59] 		2002[59] Peterson Space Force Base, Colorado Springs, Colorado[59]
United States Southern Command USSOUTHCOM Sydamerika 1948 Miami, Florida
United States Space Command USSPACECOM Rymden[60]
Fanns även mellan 1985 och 2002, dess chef var då även chef för NORAD.
Uppgick därefter i Unites States Strategic Command.
Återupprättades under 2019.[60] 		1985/2019 Peterson Space Force Base, Colorado Springs, Colorado
Funktionella militärkommandon
[redigera | redigera wikitext]
Vapen Namn Förkortning Ansvarar för: Grundad Högkvarter
United States Cyber Command USCYBERCOM Cyberkrigföring
Bildades 2010, då underställt United States Strategic Command.
Upphöjdes 2018 till eget funktionellt kommando.[61]
Samma person som leder USCYBERCOM är även chef för National Security Agency. 		2018 Fort George G. Meade, Maryland
United States Special Operations Command USSOCOM Specialförband 1988 MacDill Air Force Base, Tampa, Florida
United States Strategic Command USSTRATCOM Strategiska kärnvapen 1992 Offutt Air Force Base, Omaha, Nebraska
United States Transportation Command USTRANSCOM Transporter och logistik 1987 Scott Air Force Base, Illinois

Försvarsmyndigheter

[redigera | redigera wikitext]

Syftet med de centrala försvarsmyndigheterna (Defense Agencies) är att utföra uppgifter som det är mer rationellt att samla under ett tak, istället för att låta militärdepartementen driva var för sig.

Vapen Namn Förkortning Beskrivning Grundad Högkvarter
Defense Advanced Research Projects Agency DARPA Forskning och utveckling av försvarsmateriel, ofta på en konceptuell och teoretisk nivå 1958 Arlington, Virginia
Defense Commissary Agency DCA Försvarets kommissionsmyndighet: driver PX – militärbasernas detaljhandelsbutiker 1991 Fort Lee, Virginia
Defense Contract Audit Agency DCAA Försvarets entreprenadrevision 1965-01-08 Fort Belvoir, Virginia
Defense Contract Management Agency DCMA Försvarets entreprenadavtal Alexandria, Virginia
Defense Criminal Investigative Service DCIS Försvarets gemensamma kriminalpolis. Lyder under försvarsdepartementets generalinspektör. Alexandria, Virginia
Defense Finance and Accounting Service DFAS Försvarets kassahantering och redovisning 1991 Arlington, Virginia
Defense Information Systems Agency DISA Lednings-, sambands- och informationssystem 1960-05-12 Arlington, Virginia
Defense Intelligence Agency DIA Försvarets underrättelsetjänst, bemannar USA:s ambassader med försvarsattachéer 1961-10-01 Joint Base Anacostia-Bolling, Washington, D.C.
Defense Legal Services Agency DLSA Juridisk rådgivning och rättsvård Pentagon
Defense Logistics Agency DLA Försvarets logistikhantering, tekniska tjänster, upphandlingsstöd samt inköp av gemensamma förbrukningsvaror 1961 Fort Belvoir, Virginia
Defense Security Cooperation Agency DSCA Vapen och materiel till förbundna stater (Foreign Military Financing och Foreign Military Sales) Arlington, Virginia
Defense Security Service DSS Försvarets säkerhetstjänst Alexandria, Virginia
Defense Threat Reduction Agency DTRA Förhindra spridning av massförstörelsevapen 1998-10-01 Fort Belvoir, Virginia
Missile Defense Agency MDA Utveckling och utprovning av robotförsvar 2002 Pentagon
National Defense University NDU Högre gemensam forskning och utbildning 1976 Fort Lesley J. McNair, Washington DC
National Geospatial-Intelligence Agency NGIA Underrättelseanalys av kartor och satellitbilder 1996-10-01 Bethesda, Maryland
National Reconnaissance Office NRO Anskaffning och drift av försvarets satelliter för underrättelseändamål 1961-09-06 Chantiliy, Virginia

National Security Agency/
Central Security Service 		NSA/CSS Signalspaning och signalskydd 1952-11-04
1972 		Fort George G. Meade, Maryland
Pentagon Force Protection Agency PFPA Civil polismyndighet för bevakning av Pentagon med omnejd 2002-05-03 Pentagon

Försvarsdepartementets fältverksamheter

[redigera | redigera wikitext]

Syftet med försvarsdepartementets fältverksamheter (Department of Defense Field Activities) likt försvarsmyndigheterna ovan, är att utföra uppgifter som det är mer rationellt att samla under ett tak, istället för att låta militärdepartementen driva var för sig själva.

Vapen Namn Förkortning Beskrivning Grundad Högkvarter
Defense Media Activity DMA Teve, radio, tidningar för de försvarsanställda 1 oktober 2008 Alexandria, Virginia
Defense Prisoner of War/Missing Personnel Office DPMO Eftersökande av amerikanska krigsfångar och saknade i strid 1993 Pentagon
Defense Technical Information Center DTIC Arkivering och tillhandahållande av tekniska rapporter 1963 Fort Belvoir, Virginia
Defense Technology Security Administration DTSA Förhindrar att försvarskritisk teknologi hamnar i orätta händer Pentagon
Department of Defense Education Activity DoDEA Grundskolor och gymnasier för den militära och civilanställda personalens barn 1992 Arlington, Virginia
Department of Defense Human Resources Field Activity DHRA Personalvård Arlington, Virginia
Office of Economic Adjustment OEA Söker stimulera aktivitet på orter efter förbandsnedläggning Arlington, Virginia
Tricare Management Activity TMA Administration av sjukvård för försvarsanställda och deras anhöriga 1998 Falls Church, Virginia
Washington Headquarters Services WHS Administrativa tjänster, drift och förvaltning av Pentagon samt för andra gemensamma fastigheter i huvudstadsregionen 1 oktober 1977 Pentagon

Kapacitet

[redigera | redigera wikitext]

USA:s militär är unik i sin förmåga att projicera militär makt över hela jordklotet. Man förfogar över ett flygvapen vars strategiska bombflyg har en räckvidd som gör att det kan operera från hemlandet mot vilken annan plats på jorden, man har en stor flotta av lufttankningsflyg samt en växande arsenal av obemannade luftfarkoster. Vidare har flottan tillsammans med marinkåren möjlighet att operera med flyg från hangarfartyg, avfyra kryssningsrobotar från atomdrivna ubåtar samtidigt som markstridskrafter kan landsättas från sjöss. Den strategiska transportkapaciteten i luften och till sjöss är överlägsen alla andra nationers, vilket gör att markstridskrafter kan användas långt utanför hemlandet eller allierade stater som härbärgerar amerikanska styrkor. Dessutom har man en avsevärd uppsättning satelliter för kommunikation-, ledning- och underrättelseändamål. Slutligen så förfogar USA över världens näst största kärnvapenarsenal.

Trots sin numerära och teknologiska överlägsenhet har emellertid USA mött omfattande svårigheter, framförallt när motståndaren för gerillakrigföring.

Kritik finns även mot att försvarsdepartementet, kongressen och försvarsindustrin (gemensamt kallat för det militärindustriella komplexet) trots, eller som en följd av, den generösa budgetmedlen är djupt slösaktigt till sin natur: att den federala statsmakten i praktiken subventionerar vissa högteknologiska industrier på bekostnad av större allmänintressen.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Budget of the US Government, FY 2011” (på engelska) (PDF). Arkiverad från originalet den 17 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110217132151/http://www.gpoaccess.gov///usbudget/fy12/pdf/BUDGET-2012-BUD-7.pdf. Läst 15 oktober 2010. 
  2. ^ ”?” (på engelska). USA:s försvarsdepartement. Arkiverad från originalet den 30 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120330224158/http://www.gpoaccess.gov/usbudget/fy12/pdf/BUDGET-2012-BUD-7.pdf. 
  3. ^ ”USA:s försvarsdepartement” (på engelska) (PDF). Arkiverad från originalet den 6 januari 2011. https://web.archive.org/web/20110106141031/http://siadapp.dmdc.osd.mil/personnel/MILITARY/history/hst0909.pdf. Läst 15 oktober 2010. 
  4. ^ 10 USC 101
  5. ^ 10 USC 976
  6. ^ ”US military lifts ban on openly gay troops”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/world/2011/sep/20/us-military-lifts-ban-gay-troops. Läst 18 maj 2012. 
  7. ^ 10 USC 801 et. seq.
  8. ^ 10 USC 113
  9. ^ 10 USC 132
  10. ^ DoD Directive 5105.02, February 18, 2009, läst den 2 januari 2010
  11. ^ 10 USC 131
  12. ^ 10 USC 131 (b) (2) (A)
  13. ^ 10 USC 133
  14. ^ 10 USC 131 (b) (2) (B)
  15. ^ 10 USC 134
  16. ^ 10 USC 131 (b) (2) (C)
  17. ^ 10 USC 135
  18. ^ 10 USC 131 (b) (2) (D)
  19. ^ 10 USC 136
  20. ^ 10 USC 131 (b) (2) (E)
  21. ^ 10 USC 137
  22. ^ 10 USC 131 (b) (4)
  23. ^ 10 USC 139a
  24. ^ 10 USC 131 (b) (6)
  25. ^ 10 USC 139
  26. ^ 10 USC 131 (b) (7)
  27. ^ 10 USC 140
  28. ^ [a b] 10 USC 3013
  29. ^ [a b] 10 USC 5013
  30. ^ [a b] 10 USC 8013
  31. ^ 10 USC 4027
  32. ^ 10 USC 9027
  33. ^ 10 USC 7480
  34. ^ 10 USC 162
  35. ^ 10 USC 3011
  36. ^ 10 USC 3033
  37. ^ 10 USC 3014
  38. ^ 10 USC 3031-3032
  39. ^ 10 USC 5061
  40. ^ 10 USC 5062
  41. ^ 10 USC 5063
  42. ^ 10 USC 5033
  43. ^ 10 USC 5043
  44. ^ 10 USC 5014
  45. ^ 10 USC 5031-5032
  46. ^ 10 USC 5041-5042
  47. ^ 10 USC 8011
  48. ^ 10 USC 8033
  49. ^ 10 USC 8014
  50. ^ 10 USC 8031
  51. ^ 10  U.S.C. § 161
  52. ^ [a b] ”Unified Commands, CENTCOM & Components” (på engelska). www.centcom.mil. United States Central Command. https://www.centcom.mil/ABOUT-US/COMPONENT-COMMANDS/. Läst 2 juni 2022. 
  53. ^ [a b c] 10 U.S.C. § 162
  54. ^ 10 U.S.C. § 152
  55. ^ 10 U.S.C. § 163
  56. ^ 10 U.S.C. § 164
  57. ^ ”Combatant Commands” (på engelska). defense.gov. USA:s försvarsdepartement. 2022. https://www.defense.gov/About/combatant-commands/. Läst 2 juni 2022. 
  58. ^ ”Supreme Allied Commander Europe” (på engelska). Supreme Headquarters Allied Powers Europe. Arkiverad från originalet den 22 maj 2022. https://web.archive.org/web/20220522150805/https://shape.nato.int/saceur. Läst 2 juni 2022. ”The Supreme Allied Commander Europe is one of the two strategic commanders for NATO and the commanding officer of Allied Command Operations (ACO).
    He is responsible to NATO's Military Committee, the highest military authority in NATO, for the overall direction and conduct of military operations for NATO. SACEUR, a United States Flag or General officer, leads all NATO military operations and is dual-hatted as Commander US European Command. His command is exercised from the Supreme Headquarters Allied Powers Europe (SHAPE) at Casteau, Mons, Belgium.”     
  59. ^ [a b c] ”Our Story” (på engelska). www.northcom.mil. United States Northern Command. 28 april 2006. https://www.northcom.mil/About/. Läst 2 juni 2022. 
  60. ^ [a b] Trump, Donald (18 december 2018). ”Establishment of United States Space Command as a Unified Combatant Command Memorandum for the Secretary of Defense” (på engelska) (A Presidential Document by the Executive Office of the President on 12/21/2018). www.federalregister.gov. Federal Register. https://www.federalregister.gov/documents/2018/12/21/2018-27953/establishment-of-united-states-space-command-as-a-unified-combatant-command. Läst 2 juni 2022. 
  61. ^ Trump, Donald (15 augusti 2017). ”Elevation of U.S. Cyber Command to a Unified Combatant Command” (på engelska) (A Presidential Document by the Executive Office of the President on 08/23/2017). www.federalregister.gov. Federal Register. https://www.federalregister.gov/documents/2017/08/23/2017-17947/elevation-of-us-cyber-command-to-a-unified-combatant-command. Läst 2 juni 2022. 

Lag

[redigera | redigera wikitext]

Direktiv

[redigera | redigera wikitext]

Doktrin

[redigera | redigera wikitext]

Officiella publikationer

[redigera | redigera wikitext]

Litteratur

[redigera | redigera wikitext]
  • (engelska) Cateau, Jeff & Levin, Michael (2003), The Complete Idiot's Guide to the Pentagon. Indianapolis, Indiana: Alpha Books. ISBN 002864414X
  • (engelska) Stevenson, Charles A. (2006), SECDEF: the nearly impossible job of Secretary of Defense. Dulles, Virginia: Potomac Books, Inc. ISBN 1574887947

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
USA:s regeringsdepartement
v • r
Nato
Symboler
Historia
Organisation
Befattningar
Medlemsstater
Multilaterala relationer
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=USA:s_försvarsdepartement&oldid=54620504”