Hoppa till innehållet

Sylvia Pankhurst

Från Wikipedia
Sylvia Pankhurst
Född5 maj 1882[1][2][3]
Manchester[4]
Död27 september 1960[1][2][3] (78 år)
Addis Abeba[4], Etiopien
BegravdTreenighetskatedralen[5]
Medborgare iStorbritannien[4]
Utbildad vidManchester High School for Girls[6]
Manchester School of Art, [6]
Royal College of Art, [6][7]
Manchester Metropolitan University
SysselsättningAnti-imperialist, rösträttsaktivist, konstnär[4], författare[4], oljemålare[8], kvinnosakspolitiker, redaktör[9], journalist, feminist[4]
ArbetsgivareWorkers' Dreadnought[5]
New times & Ethiopia news (1936–)[5]
Politiskt parti
Storbritanniens kommunistiska parti (–)[5]
PartnerSilvio Corio[7]
BarnRichard Pankhurst (f. 1927)[7]
FöräldrarRichard Pankhurst[7]
Emmeline Pankhurst[7]
SläktingarChristabel Pankhurst (syskon)[7]
Adela Pankhurst (syskon)[7]
Utmärkelser
Hunger Strike Medal
Redigera Wikidata

Estelle Sylvia Pankhurst, född 5 maj 1882 i Manchester, död 27 september 1960 i Addis Abeba i Etiopien, var en känd företrädare för suffragettrörelsen i Storbritannien. Hon grundade tillsammans med sin mor Emmeline Pankhurst och sin syster Christabel Pankhurst en rörelse för rösträtt åt kvinnor (ursprungligen i Storbritannien); Women's Social and Political Union (WSPU). I dagligt tal kom de att kallas suffragetterna.[10][11][12]

Till skillnad från sin mor och systern Christabel, såg hon vikten av att samarbeta med arbetarrörelsen och framhärdade i att allmän rösträtt skulle gälla för alla kvinnor oavsett samhällsklass.[13][14]

En tid var hon en känd vänsterkommunist och senare var hon aktiv mot fascism och för fred. Hon engagerade sig för Etiopien och flyttade senare dit.

Uppväxt

[redigera | redigera wikitext]

Sylvia Pankhurst föddes i Manchester som dotter till Richard Pankhurst och Emmeline Pankhurst, medlemmar av Independent Labour Party och engagerade för kvinnors rättigheter. Hon och hennes systrar gick i Manchester High School for Girls. Hennes syster, Christabel, skulle också bli aktivist.[15]

År 1906 började hon arbeta på heltid i Women's Social and Political Union (WSPU) tillsammans med sin syster och sin mor. Till skillnad från dem behöll hon sitt intresse för arbetarrörelsen.

Den 1 oktober 1913 höll hon ett tal för kvinnlig rösträtt i Göteborg.[16]

Arbete i östra London

[redigera | redigera wikitext]

År 1914 bröt hon med WSPU, en organisation som leddes av hennes mor och syster, på grund av gruppens stöd för första världskriget. Sylvia Pankhurst bildade East London Federation of Suffragettes (ELFS), som genom åren utvecklades politiskt och ändrade namn i samband med det, först till Women's Suffrage Federation och sedan till Workers' Socialist Federation. Hon grundade WSF:s tidning, Women's Dreadnought, som senare blev Workers Dreadnought. Den organiserade människor mot kriget, och en del av dess medlemmar gömde vapenvägrare från polisen.[13][14]

Gruppen fortsatte att röra sig åt vänster och antog kortvarigt namnet Communist Party (British Section of the Third International), fastän den faktiskt inte var den erkända sektionen. CP(BSTI) motsatte sig parlamentarism, till skillnad från det nyligen grundade Communist Party of Great Britain (CPGB). CP(BSTI) upplöste snart sig självt och gick upp i det större officiella Kommunistpartiet. Denna enighet kom att bli kortlivad och när ledningen för CPGB föreslog att Sylvia Pankhurst skulle lämna över Workers Dreadnought till partiet revolterade hon. Som en följd av detta blev hon utesluten från CPGB och bildade det kortlivade Communist Workers Party.[17]

Sylvia Pankhurst var vid denna tid anhängare av vänster- eller rådskommunism. Hon var en viktig person i dåtidens kommuniströrelse och besökte kommunistiska internationalens möten i Ryssland och Amsterdam och även möten med Italienska socialistpartiet. Hon var oenig med Lenin på viktiga punkter i kommunistisk teori och strategi och stödde "vänsterkommunister" såsom Amadeo Bordiga och Anton Pannekoek.[18]

Partner och son

[redigera | redigera wikitext]

Pankhurst vände sig mot att ingå äktenskapskontrakt och ta en makes namn. Vid slutet av första världskriget började hon leva med Silvo Corio, en italiensk socialist, och flyttade till Woodford Green där hon bodde i över 30 år. År 1927 födde hon en son, Richard Pankhurst. Eftersom hon vägrade gifta sig med barnets far bröt hennes egen mor, Emmeline Pankhurst, med henne och talade aldrig mer med henne.

Anhängare av Etiopien

[redigera | redigera wikitext]

I mitten av 1920-talet gled Pankhurst iväg från kommunistisk politik men förblev involverad i rörelser med anknytning till antifascism och antikolonialism. Hon svarade på Italiens invasion av Etiopien genom att ge ut The New Times and Ethiopia News från 1936, och blev anhängare till Haile Selassie. Hon samlade in pengar till Etiopiens första universitetssjukhus, och skrev mycket om etiopisk konst och kultur. Hennes forskning publicerades som Ethiopia, a Cultural History (London: Lalibela House, 1955).

Från 1936 höll MI5 Pankhursts korrespondens under bevakning.[19] År 1940 skrev hon till Viscount Swinton, som var ordförande i en kommitté som undersökte femtekolonnare, och skickade honom en lista över aktiva fascister som fortfarande var på fri fot och antifascister som hade blivit internerade. En kopia av detta brev i MI5:s akt har en anteckning i Swintons handstil med texten "en högst tvivelaktig informationskälla skulle jag tro"[20][19]

Efter Etiopiens befrielse efter kriget blev hon en stark anhängare av en union mellan Etiopien och det tidigare Italienska Somaliland. MI5 fortsatte att följa hennes aktiviteter.[19]

Pankhurst blev vän och rådgivare till Etiopiens kejsare Haile Selassie och följde en genomgående antibrittisk hållning. Hon flyttade till Addis Abeba på Haile Selassies inbjudan 1956,[19] med sin son, Richard, och grundade en månatlig tidskrift, Ethiopia Observer, som rapporterade om många aspekter av etiopiskt liv och utveckling.[21]

Sylvia Pankhurst dog 1960, och gavs en full statsbegravning där Haile Selassie kallade henne 'hedersetiopier'. Hon är den enda utlänningen som har begravts framför Heliga treenighetens katedral i Addis Abeba, på området som reserverats för patrioter från kriget mot Italien.

Bibliografi (urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • The Home Front (1932; återutgiven 1987 av The Cresset Library) ISBN 0-09-172911-4
  • Soviet Russia as I saw it (London, 1921)
  • The Suffragette Movement: An Intimate Account of Persons and Ideals (återutgiven 1984 av Chatto & Windus)
  • A Sylvia Pankhurst Reader, red. av Kathryn Dodd (Manchester University Press, 1993)
  • Non-Leninist Marxism: Writings on the Workers Councils (innehåller Pankhursts "Communism and its Tactics"), (St. Petersburg, Florida: Red and Black Publishers, 2007). ISBN 978-0-9791813-6-8

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6dn46bk, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p64293.htm#i642926, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] FemBios databas, FemBio-ID: 21425, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d e f] Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 118874675, läst: 6 maj 2024.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d] läs online, www.wcml.org.uk , läst: 17 augusti 2023.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c] Colin Matthew (red.), Oxford Dictionary of National Biography, Oxford University Press, 2004.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c d e f g] läs online, www.sylviapankhurst.com , läst: 17 augusti 2023.[källa från Wikidata]
  8. ^ CLARA, CLARA-id: 13145, läst: 21 april 2022.[källa från Wikidata]
  9. ^ WeChangEd, läs online.[källa från Wikidata]
  10. ^ ”Sylvia Pankhurst - Uppslagsverk - NE”. www.ne.se. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/sylvia-pankhurst. Läst 28 augusti 2017. 
  11. ^ ”Suffragette sisters at war: SYLVIA PANKHURST: THE REBELLIOUS SUFFRAGETTE BY SHIRLEY HARRISON”. Mail Online. http://www.dailymail.co.uk/home/books/article-2192650/Suffragette-sisters-war-SYLVIA-PANKHURST-THE-REBELLIOUS-SUFFRAGETTE-BY-SHIRLEY-HARRISON.html. Läst 28 augusti 2017. 
  12. ^ Correspondent, By Will Bennett, Art Sales. ”Sylvia Pankhurst, militant suffragette and talented artist” (på engelska). Telegraph.co.uk. http://www.telegraph.co.uk/news/uknews/1384820/Sylvia-Pankhurst-militant-suffragette-and-talented-artist.html. Läst 28 augusti 2017. 
  13. ^ [a b] Boffey, Daniel (5 mars 2016). ”Sylvia Pankhurst: shunned, snubbed, now to be honoured at last” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/uk-news/2016/mar/06/sylvia-pankhurst-honoured-at-last. Läst 28 augusti 2017. 
  14. ^ [a b] Jackson, Sarah (12 oktober 2015). ”The suffragettes weren’t just white, middle-class women throwing stones” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/commentisfree/2015/oct/12/suffragettes-white-middle-class-women-pankhursts. Läst 28 augusti 2017. 
  15. ^ ”Sylvia Pankhurst | Making Britain”. www.open.ac.uk. http://www.open.ac.uk/researchprojects/makingbritain/content/sylvia-pankhurst. Läst 28 augusti 2017. 
  16. ^ ”Kvinnors rösträtt i Sverige 100 år: Mytomspunnet tal från 1913 återfunnet (R) - Vetandets värld”. sverigesradio.se. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1315166?programid=412. Läst 29 juli 2019. 
  17. ^ ”Brooklyn Museum: Sylvia Pankhurst”. www.brooklynmuseum.org. https://www.brooklynmuseum.org/eascfa/dinner_party/heritage_floor/sylvia_pankhurst. Läst 28 augusti 2017. 
  18. ^ ”From the archive, 27 October 1920: Sylvia Pankhurst's letter to Lenin” (på brittisk engelska). The Guardian. 27 oktober 2011. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/theguardian/2011/oct/27/pankhurst-letter-to-lenin-1920. Läst 28 augusti 2017. 
  19. ^ [a b c d] Communists and suspected communists: Sylvia Pankhurst, file ref KV 2/1570 Arkiverad 7 oktober 2008 hämtat från the Wayback Machine. på mi5.gov.uk (hämtad 17 april 2008)
  20. ^ "I should think a most doubtful source of information." Redaktörens översättning.
  21. ^ Jeffrey, James (18 juni 2016). ”How suffragette Sylvia Pankhurst became an 'honorary Ethiopian'” (på brittisk engelska). BBC News. http://www.bbc.com/news/world-africa-36322972. Läst 28 augusti 2017. 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Mary Davis, Sylvia Pankhurst (Pluto Press, 1999) ISBN 0-7453-1518-6
  • Richard Pankhurst, Sylvia Pankhurst: Artist and Crusader, An Intimate Portrait (Virago Ltd, 1979) ISBN 0-448-22840-8
  • Richard Pankhurst, Sylvia Pankhurst: Counsel for Ethiopia (Hollywood, Calif.: Tsehai, 2003) London: Global
  • Shirley Harrison, Sylvia Pankhurst, A Crusading Life 1882–1960 (Aurum Press, 2004)
  • Barbara Castle, Sylvia and Christabel Pankhurst (Penguin Books, 1987) ISBN 0-14-008761-3
  • Martin Pugh, The Pankhursts (Penguin Books, 2002)
  • Patricia W. Romero, E. Sylvia Pankhurst. Portrait of a Radical (New Haven and London: Yale University Press, 1987)
  • Barbara Winslow, Sylvia Pankhurst: Sexual Politics and Political Activism (New York: St. Martin's Press, 1996) ISBN 0-312-16268-5

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sylvia_Pankhurst&oldid=54801472”