Svenska kolonier

	Nordisk territorialhistoria
	Sverige
	Sveriges historiska län; Sveriges gränsförändringar; Gotlands historia; Sveriges hertigdömen; Sveriges underhållsländer; Sveriges livgeding; Sveriges grevskap; Sveriges historiska unioner; Svenska besittningar;
	Svenska kolonier
	Nya Sverige; Cabo Corso; Saint-Barthélemy; Guadeloupe; Svenska Västindien; Porto Novo;
	Sveriges historia
	Finland
	Finlands historiska län; Finlands gränsförändringar; Finlands historiska unioner;
	Finlands historia
	Danmark
	Danmarks historiska amt; Danmarks gränsförändringar; Danmarks hertigdömen; Danmarks livgeding; Danmarks grevskap; Danmarks historiska unioner; Danska besittningar; Danska kolonier;
	Danmarks historia
	Norge
	Norges historiska amt; Norges gränsförändringar; Norges grevskap; Norges historiska unioner; Norska besittningar; Norska kolonier;
	Norges historia
	Island
	Islands historia
	Nordisk och baltisk; kolonialhistoria
	Vikingatidens landnam; Nordiska korståg; Koloniseringen av Sameland; Nordiska kolonialkompanier; Kurländska kolonier;
	Norden
	Redigera

För europeiska territorier som varit under svensk kontroll, se Svenska besittningar.

Svenska kolonier har utgjorts av fem besittningar varav fyra kortvariga: Nya Sverige, Cabo Corso, Saint-Barthélemy, Guadeloupe och Porto-Novo. Dessa kolonier var belägna i Nordamerika, Afrika och Asien.

De två första – Nya Sverige och Cabo Corso – bedrevs av kompanier med kungligt sanktionerat monopol, det vill säga privata företag med så kallade privilegiebrev. Besittningarna var huvudsakligen inriktade på handel; Nya Sverige var det enda försöket till varaktig bosättning av utflyttade svenskar ur olika samhällsskikt. Ön Saint-Barthélemy i Karibien är den enda kolonin som stod under svensk förvaltning någon längre tid, 94 år, kolonin Nya Sverige var svensk i sjutton år, handelsstationen Cabo Corso i elva år, ön Guadeloupe under endast fjorton månader och faktoriet i Porto Novo mindre än ett år.

Nya Sverige

Detta avsnitt är en sammanfattning av Nya Sverige.

1638–1655: Nya Sverige, vid Delawarefloden under Nya Sverigekompaniet (även Söderkompaniet eller Nova Suecia-kompaniet) i dagens delstater Delaware, New Jersey, Pennsylvania och Maryland i USA. I området bodde irokes-folket susquehannocker (eller minqua) och algonkin-folket lenape. Kolonin förlorades till Nederländerna.

Cabo Corso

Detta avsnitt är en sammanfattning av Cabo Corso.

1650–1658 och 1660–1663: Cabo Corso under Afrikanska kompaniet (eller Guineakompaniet) i dagens Ghana vid Guineabukten i Västafrika. Territoriet köptes av det Afrikanska kompaniet från kungen av Fetu år 1650. Området beboddes av ashanti-folket fante (eller fanti) som tillhörde kungariket Efutu (eller Fetu). Området förlorades 1658 till Danmark och 1663 till Nederländerna och bestod huvudsakligen av kastellet Carolusborg, i nuvarande Cape Coast (Cabo Corso; fante Oguaa).

Porto Novo

1733: Sverige försökte få fotfäste i Indien när Svenska Ostindiska Companiet började bygga ett faktori i staden Porto Novo (nuvarande Parangipettai) på Koromandelkusten. Det anfölls dock efter en månad och förstördes av fransmän och britter.^[1]

Saint-Barthélemy

Detta avsnitt är en sammanfattning av Svenska S:t Barthélemy.

1784–1878: Saint-Barthélemy, som både före och efter den svenska tiden tillhörde Frankrike. Sedan år 2007 är Saint-Barthélemy ett eget utomeuropeiskt förvaltningsområde (Collectivité d’outre-mer). Ön överläts av Frankrike år 1784 och såldes tillbaka dit 1878. Till 1805 styrdes ön i samverkan med Svenska Västindiska Kompaniet.

Guadeloupe

Detta avsnitt är en sammanfattning av Svenska Guadeloupe.

1813–1814: Under Storbritanniens ockupation av ön Guadeloupe överläts denna tillfälligt – under 14 månader – till Sverige. Ön överläts till Karl XIII som ersättning för Sveriges deltagande i alliansen mot Napoleon under slutet av Napoleonkrigen. Det korta överlåtandet av Guadeloupe var dock endast formellt. Under hela perioden fortsatte Guadeloupe att styras av öns brittiska guvernör. Vid freden i Paris 1814 återgick ön till Frankrike mot att Storbritannien ersatte det svenska kungahuset med den s.k. Guadeloupefonden.

Se även

Källor

Carlsson Sten, Jerker Rosén, Gunvor Grenholm m.fl: Den svenska historien, Stockholm 1966–1968 (senare upplaga finns)
Englund, Peter, Ofredsår, Stockholm 1993, ISBN 91-7486-067-4 (senare upplagor finns)
Henrikson, Alf, Svensk historia, Stockholm 1966, ISBN 91-0-010551-1 (senaste upplagan 2004)
Nationalencyklopedin
Nordisk Familjebok, 1800-talsupplagan & Uggleupplagan, Stockholm 1876–1926
Sjögren, Otto, Sveriges historia, Malmö 1938
Starbäck, Carl Georg & Per Olof Bäckström: Berättelser ur den svenska historien, Stockholm 1885–1886
Svensk Uppslagsbok, Malmö 1947–1955
Åberg, Alf, Vår svenska historia, Lund 1978, ISBN 91-27-00783-9 (senare upplagor finns)

Litteratur

Norman, Hans & Anna Larsdotter (1994). ”När Sverige skulle bli kolonialmakt”. Populär historia (nr. 4). https://popularhistoria.se/artiklar/nar-sverige-skulle-bli-kolonialmakt.

Noter och hänvisningar

^ Porto Novo i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)

Externa länkar

Mémoire St Barth | Historia av Saint-Barthélemy, Comité de Liaison et d'Application des Sources Historiques (Saint-Barthélemy) - Resurser om St:Barth historia: slaveri, slavhandel och dess avskaffande och hur det påverkade denna ö i de Små Antillerna
Wikimedia Commons har media som rör Svenska kolonier.
Bilder & media

[1] Porto Novo i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)

[1]