Sulawesiörn
| Sulawesiörn Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Ungfågel | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hökfåglar Accipitriformes |
| Familj | Hökar Accipitridae |
| Släkte | Nisaetus |
| Art | Sulawesiörn N. lanceolatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Nisaetus lanceolatus | |
| Auktor | Temminck & Schlegel, 1844 |
| Synonymer | |
| |
Sulawesiörn[2] (Nisaetus lanceolatus) är en fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.[3]
Utseende och läte
[redigera | redigera wikitext]Sulawesiörnen är en medelstor örn, med kroppslängden 56–64 cm och vingspannet 110–135 cm. Den har rätt korta och breda, rundade vingar och olikt flera av sina släktingar saknar den huvudtofs. Adulta fåglar har mörkbrunt huvud, vit strupe med ett centralt strupstreck, kraftigt streckat rostfärgad bröst, tätt tvärbandad buk och befjädrade "lår". I flykten syns tvärbandad kropp och framsida av vingen är tvärbandad, mer sparsamt på vingens yttre del och jämnt tvärbandad stjärt. Ungfågeln har vitt på huvud och undersida, mörkbrunt på ovansidan och smalare tvärband på stjärten. Jämfört med sympatriska sulawesibivråken är en kraftigare, med större huvud och näbb. Stjärtbanden är också jämnare. Ungfågeln liknar rödbukig örn, men saknar mörka flanker och mörk mask över ögat. Lätet är ett ljudligt "ke-ke-ke-ke...".[4]
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Fågeln häckar i skogar på Sulawesi, Banggai och Sula i Indonesien.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Släktestillhörighet
[redigera | redigera wikitext]Örnarna i Nisaetus inkluderades tidigare i Spizaetus, men studier visar att de inte är varandras närmaste släktingar.[5]
Levnadssätt
[redigera | redigera wikitext]Sulawesiörnen hittas i högvuxen skog i både låglänta områden och bergstrakter.
Status
[redigera | redigera wikitext]Sulawesiörnen är en fåtalig art med ett uppskattat bestånd på endast mellan 1 000 och 10 000 individer. Den tros också minska i antal. Trots det anses den inte vara hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Birdlife International 2012 Nisaetus lanceolatus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2015.
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2014-12-12
- ^ Ferguson-Lees, J., and D. A. Christie (2001). Raptors of the World. Christopher Helm, London, UK.
- ^ Helbig AJ, Kocum A, Seibold I & Braun MJ (2005) A multi-gene phylogeny of aquiline eagles (Aves: Accipitriformes) reveals extensive paraphyly at the genus level. Molecular phylogenetics and evolution 35(1):147-164 PDF
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Nisaetus lanceolatus.
Wikimedia Commons har media som rör Nisaetus lanceolatus.- Läten på xeno-canto.org
|