Hoppa till innehållet

Stilfigur

Från Wikipedia
Stilfigurer

DIALOG
Apostrofering
Descriptio
Divisio
Hypofor
Illeism
Prosopopoeia
Ratiocinatio
Retorisk fråga
Sermocinatio

JÄMFÖRELSE
Allegori
Antites
Kenning
Liknelse
Metafor
Metonymi
Pars pro toto
Synekdoke

ORDLEK
Malapropism
Oxymoron
Paronomasi
Zeugma

STRUKTUR
Anastrof
Isokolon
Kiasm
Parallellism
Trikolon

TILLÄGG
Evidentia
Hopning
Hyperbol
Perifras
Pleonasm
Polysyndeton
Stegring
Tautologi

UPPREPNING
Allitteration
Anadiplos
Anafor
Assonans
Epanalepsis
Epifor
Rim
Symploke
Synonymi

UTESLUTNING
Asyndeton
Ellips
Ironi
Litotes
Meiosis

ÖVRIGT
Antonomasi
Dysfemism
Eufemism
Exclamatio
Katakres

Stilfigurer, retoriska figurer[1] eller särskilt i modern stilistik[källa behövs] stilmedel är språkliga redskap för att skapa stilistiska effekter. Stilfigurer används såväl i dagligt tal som i snart sagt alla former av skriven text.

Språkfigurernas teori formulerades inom den klassiska retoriken, som delade in stilfigurerna i troper och figurer[1] eller ornament. Figurerna delades sedan in i tankens figurer och talets figurer. Denna indelning av stilfigurerna har idag övergivits, och alla stilfigurerna kallas enbart så.[1]

Typer av stilfigurer

[redigera | redigera wikitext]
  • Allitteration – ”tryckstarka ord som står nära varandra och börjar på vokaler eller samma konsonant, bokstavsrim”[2]
    • Exempel: ur askan i elden, hus och hem, lika barn leka bäst, sitter på en sten i en skog vid en sjö.
  • Anafor – En upprepning av ett ord i inledningen av sats eller mening, vanligast är tre upprepningar. Anafor ingår ofta i stegring (klimax).
  • Antiklimax – Att efter stora förväntningar ge en kraftlös upplösning. Komisk effekt kan vara en avsikt med att använda antiklimax.
    • Exempel: Han stod nu vid den spöklika stugan, djupt inne i den mörka och fuktiga skogen. Vad för hemskt monster skulle han finna där inne? Han öppnade sakta dörren, och fick plötsligt syn på... en gullig kanin.
  • Antites – absolut motsats inom samma område.
  • Assonans – en typ av oäkta rim.
  • Besjälning – konkreta saker får mänskliga drag.
    • Exempel: Väggarna andades och TV-apparaten stirrade tillbaka.
  • Hyperbol – en medveten överdrift för att föra fram en poäng.
    • Exempel: Jag har sagt till dig tusen gånger!
  • Ironi – att uttrycka motsatsen till den egentliga avsikten.
  • Isokolon – en mening som är uppbyggd av två eller flera delar som är uppbyggda av samma struktur, längd och rytm. Isokolon kan förekomma i olika former, beroende på hur många delar meningen består av. Beroende på om meningen består av två, tre eller fyra delar kallas den för bikolon, trikolon eller tetrakolon.
    • Exempel: I fred begraver söner sina fäder, i krig begraver fäder sina söner.
  • Ordpar – två sammansatta ord som kan anses bilda ett eget uttryck.
    • Exempel: Ordning och reda. Vått och torrt.
  • Oxymoron – en omöjlig kombination med syfte att framkalla en djupare mening.
    • Exempel: Fulsnygg.
  • Parodi – förlöjligande imitation.
  • Stegring – även klimax – innebär en ökning av sammanhörande led.
    • Exempel: Vid slutet av stigen fanns ett torn, och högst upp i tornet fanns en kikare, och i denna kikare kunde man se över hela staden.
  • Parallellism – upprepning med andra ord för att betona något.
    • Exempel: Kul att du kunde komma - det var kul att ha dig här.
  1. ^ [a b c] Stilfigur i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 23 juni 2014.
  2. ^ Norstedts svenska ordbok