Hoppa till innehållet

Stadsmuseets Norrmalmsinventering

Från Wikipedia

Stadsmuseet i Stockholm genomförde våren 2007 en omfattande kulturhistorisk inventering och klassificering av samtliga fastigheter på Norrmalm i Stockholm som hade uppförts i samband med och efter Norrmalmsregleringen, 1960-1989.

Stadsmuseets byggnadsantikvarier dokumenterade samtliga fastigheter i ord och bild som vägledning vid eventuella framtida förändringar av bebyggelsen i city. Bland husen som dokumenterades fanns verk av ledande svenska arkitekter som Sven Markelius, Peter Celsing och Carl Nyrén liksom det flitiga Stockholmskontoret Backström & Reinius.[1]

Huvudartikel: Norrmalmsregleringen

Under efterkrigstiden genomfördes en omfattande reglering av Norrmalm och dagens centrum skapades. Husen som uppfördes under 1960-, 70- och 80-talen var präglade av tidens stadsplaneideal och en vilja att manifestera det framgångsrika Sverige. Många av husen var mycket påkostade, med dyra fasadmaterial som exempelvis PK-husets rosa sandsten och Riksbankshusets svarta granit.

Hamngatan 1956 och 2008
En ny stad: Hamngatan före och efter Norrmalmsregleringen. Bilden till vänster är från 1956, bilden till höger från 2008, båda är tagna från Malmskillnadsgatan mot öst. Bara två byggnader är kvar: NK på vänstra sidan Hamngatan och Hästskopalatset med brun fasad intill NK. En ny stad: Hamngatan före och efter Norrmalmsregleringen. Bilden till vänster är från 1956, bilden till höger från 2008, båda är tagna från Malmskillnadsgatan mot öst. Bara två byggnader är kvar: NK på vänstra sidan Hamngatan och Hästskopalatset med brun fasad intill NK.
En ny stad: Hamngatan före och efter Norrmalmsregleringen. Bilden till vänster är från 1956, bilden till höger från 2008, båda är tagna från Malmskillnadsgatan mot öst. Bara två byggnader är kvar: NK på vänstra sidan Hamngatan och Hästskopalatset med brun fasad intill NK.

Kulturhistorisk klassificering

[redigera | redigera wikitext]

Byggnaderna har klassificerats i fyra kategorier med hänsyn till deras kulturhistoriska värde. Stadsmuseet använder ett färgsystem för att klassificera byggnader, blått, grönt, gult och grått.[2]

Blåmärkta byggnader

[redigera | redigera wikitext]

De mest värdefulla fastigheterna har getts en blåmärkning vilket innebär det starkaste skyddet och att fastighetens kulturhistoriska värde motsvarar fordringarna för byggnadsminnen i Kulturmiljölagen. Vid inventeringen gavs 14 byggnader en blå märkning.[1] De fjorton husen är ritade av några av tidens mest namnkunniga arkitekter.


Bild Fastighet Byggår Arkitekt Kvarter Adress
Bryggaren 16 (om/tillbyggnad) 1986 Sune Malmquist Bryggaren 16 Apelbergsgatan/Kungsgatan[3]
Klarahuset 1986-89 Carl Nyrén Hägern Större 16 Drottninggatan
Kulturhuset 1971 Peter Celsing Skansen 23 Sergels torg
NK:s tillbyggnad 1960-talet Hans Asplund Hästen 19 Regeringsgatan
Departementets hus 1969-71 Nils Tesch Björnen & Loen 1 Jakobsgatan
Parkaden 1963 Hans Asplund Hästskon 10 Regeringsgatan
PK-huset 1971-1974 Backström & Reinius Hästen 23 Hamngatan
Riksbankshuset 1970 Peter Celsing Skansen 20 Brunkebergstorg
Sheraton 1971 AOS Arkitekter Snäckan 7 Tegelbacken
SIF-huset 1985 Carl Erik Fogelvik/Hans Birkholz Apeln 8 Olof Palmes gata
Sparbankshuset 1973-1975 Carl Nyrén Spektern 13 Hamngatan
Stadsteatern 1971 Peter Celsing Skansen 23 Sergels torg
Sverigehuset 1961-69 Sven Markelius Kungliga trädgården 7 Hamngatan
Åhlens City 1964 Backström & Reinius Gripen 12 Klarabergsgatan

Kartläggningen har fått kritik från politiskt håll då flera av husen är föremål för förändringstryck[1] och ombyggnadsplaner[4] (2007). Bland annat kritiserade dåvarande stadsbyggnadsborgarrådet Mikael Söderlund slutsatserna och ifrågasatte öppet stadsmuseets klassificering av bland annat Sheraton, Åhléns City och parkeringshuset Parkaden. Enligt Ann-Charlotte Backlund, stadsantikvarie och chef för Stockholms stadsmuseum, avgörs den kulturhistoriska klassificeringen av museet på uppdrag direkt från kommunfullmäktige och är inte en fråga för stadsbyggnadsnämnden.[4]

Förändringstryck

[redigera | redigera wikitext]

Förutom det politiska motståndet finns också en vilja hos fastighetsägarna att bygga på och om fastigheterna. Bland annat finns det långtgående planer på att bygga på Näringsdepartementets hus med två nya glasvåningar som skiljer sig från den nuvarande fasaden med sin upprepande prefabricerade betongelement samt bygga om bottenvåningen.[5] Stadsmuseet har starkt motsatt sig planerna på påbyggnaden:

Med hänsyn till kontorshusets i Loen synnerligen stora kulturhistoriska värde bör byggnaden ges skyddsbestämmelser för bevarande av exteriören, byggnadens planstruktur och delar av interiören såsom trapphus och konferensrum. Skyddsbestämmelserna bör även omfatta förbud mot rivning. [6]

Stadsmuseet motsätter sig också på ett principiellt plan att höja takhöjderna i kvarteret eftersom det anses hota Stockholms stadsbild och strider mot generalplanen City 62 som syftar till att Brunkebergsåsens dominans i stadslandskapet bör bibehållas.[6] Norrmalms stadsdelsnämnd har däremot inget att erinran mot förslaget.[7]

Ett annat hus som har förändrats är Sparbankshuset där den översta våningen byggdes om från teknikvåning med framför allt fläktsystem, ombyggnaden som genomfördes av samma arkitektkontor som byggde huset, Nyréns Arkitekter, ändrade dock inte volymen på huset och de nya fönstren som togs upp anpassades till husets moderna arkitektur.

  1. ^ [a b c] ”Nu har det moderna city inventerats”. Stockholms stadsmuseum. Arkiverad från originalet den 12 mars 2009. https://web.archive.org/web/20090312051716/http://www.stadsmuseum.stockholm.se/kma.php?kategori=15&sprak=svenska. Läst 12 januari 2009. 
  2. ^ ”Kulturhistorisk klassificering”. Stockholms stadsmuseum. Arkiverad från originalet den 22 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130522085614/http://www.stadsmuseum.stockholm.se/byggvard.php?kategori=69&sprak=svenska&sprak=svenska. Läst 12 januari 2009. 
  3. ^ ”Kungsgatan 60–62”. Diligentia AB. http://data.bovision.se/bilder/8343/70058849.Faktablad_Bryggaren.PDF. Läst 16 januari 2009. [död länk]
  4. ^ [a b] Elisabeth Andersson (21 juni 2007). ”K-märkt City döms ut” (på svenska). SvD: s. Okänt. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_239525.svd. Läst 12 januari 2009. 
  5. ^ ”Kvarteret Loen, Stockholm”. Statens fastighetsverk. Arkiverad från originalet den 19 februari 2009. https://web.archive.org/web/20090219053237/http://sfv.se/cms/sfv/aktuellt/projekt/kvarteret_loen_stockholm.html. Läst 17 januari 2009. 
  6. ^ [a b] ”FDnr 106-40/2996/2008”. Stadsmuseeet. http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:PBW0VnRSBckJ:www.kultur.stockholm.se/default.asp?id=28555 Björnen och Loen tesch&hl=sv&ct=clnk&cd=1f. Läst 17 januari 2009. 
  7. ^ ”Förslag till detaljplan för Björnen och Loen 1, Jacobsgatan 26”. Norrmalms Stadsdelsförvaltning. http://insyn.stockholm.se/norrmalm/document/2008-09-18/Dagordning/10/10_ Förslag till detalgplan för Björnen och Loen 1.pdf. Läst 17 januari 2009.