Enligt uppgift från Johannes Rudbeckius studerade han i sin ungdom med framgång "sin kristeliga tro och religion såsom ock tungomål och bokliga konster" och med "gott hopp om sig, att han skulle bliva en lärd person". Han följde dock enligt faderns önskemål i dennes fotspår och blev faderns medhjälpare som handelsman. Från 1619 bodde han vid "Strijkegården" vid Kyrkogatan i Västerås och uppges 1620 vara rådman och kyrkvärd i staden. I likhet med sin far visade han stor frikostighet mot Västerås domkyrka. Sin förmögenhet placerade han förutom i handelsrörelsen i inköp av fastigheter i Västerås och Stockholm. Han omtalas 1625 av Carl Bonde som bruksägare i Västerbergslagen med Skinnskatteberg.