Hoppa till innehållet

Sangamon-klass

Från Wikipedia
Sangamon-klass
Allmänt
TypEskorthangarfartyg
Operatörer USA:s flotta
FöreBogue-klass
EfterCasablanca-klass
I tjänst1942–1947
Färdigställda4
Tekniska data
Deplacement11 600–24 665 ton
Längd i vattenlinjen160 meter
Längd över allt169 meter
Bredd23–35 meter
Djupgående9,8 meter
Framdrift
Maskinstyrka13 500 shp (10 067 kW)
Prestanda
Maxfart18 knop (33 km/h)
Lastförmåga
Besättning860–1080
Beväpning
Bestyckning2 x enkelmonterade 12,7 cm sjömålskanoner
4 x dubbelmonterade 40 mm automatkanoner
12 x enkelmonterade 20 mm automatkanoner
Flygplan25–32
Flygdäck153 meter

Sangamon-klassen var en klass av fyra eskorthangarfartyg som tjänstgjorde under andra världskriget i den amerikanska flottan.

Sangamon-klassen var ursprungligen civila tankfartyg av Cimarron-klass som hade sjösatts 1939. De förvärvades och togs i bruk av den amerikanska flottan 1940-1941. På grund av bristen på MARAD-typ C3 fartyg för konvertering till Bogue-klass hangarfartyg beslutades det i början av 1942 att fyra tankfartyg skulle konverteras till eskorthangafartyg. Ombyggnade tog cirka sex månader.[1]

Fartygen var de största ombyggda hangarfartygen som byggdes för den amerikanska flottan. Eskorthangarfartygen i Commencement Bay-klassen som tillverkades i slutet av kriget var ungefär lika stora, men byggdes som hangarfartyg från början. Eftersom fartygen byggdes som T3-tankfartyg var maskinutrymmet placerat akterut, vilket resulterade i att skorstenarna placerades på båda sidor akter om flygdäcket. Sangamon-klassen kunde operera med omkring 30 flygplan och var det enda eskorthangarfartyget som kunde operera störtbombflygplan.[2]

Alla fartyg i klassen fick namn efter floder i enlighet med den amerikanska flottans praxis för tankfartyg när de togs i tjänst och behöll dessa namn efter att de konverterats till hangarfartyg.

Tjänstgöring

[redigera | redigera wikitext]

Från slutet av 1942 fram till krigsslutet deltog fartygen i insatser i Medelhavet, Atlanten och Stilla havet. Tre av fartygen skadades av japanska kamikazeattacker i slaget vid Leytebukten, men alla överlevde kriget. I Stilla havet opererade hangarfartygen ofta tillsammans som Hangarfartygsdivision 22.[3]

Fartygen togs ur tjänst strax efter krigsslutet. Några av dem hölls i reserv och om klassificerades till helikopterhangarfartyg. Alla hade sålts eller skrotats i början av 1960-talet.[4]

Skepp i klassen

[redigera | redigera wikitext]
Namn Fartygsnummer Varv Kölsträckt Sjösatt Färdigställd som hangarfartyg Tagen ur tjänst Öde
Sangamon CVE-26 Federal Shipbuilding and Dry Dock Company,

Kearny, New Jersey
13 mars 1939 4 november 1939 25 augusti 1942 24 oktober 1945 Placerad i malpåse i november 1945. Skrotad i augusti 1960
Suwannee CVE-27 3 juni 1938 4 mars 1939 24 september 1942 8 januari 1947 Placerad i malpåse 1 mars 1959. Såld som skrot 30 november 1959
Chenango CVE-28 Sun Shipbuilding and Dry Dock Company,

Chester, Pennsylvania
10 juli 1938 1 april 1939 19 september 1942 14 augusti 1946 Placerad i malpåse 1 mars 1959. Såld som skrot 12 februari 1960
Santee CVE-29 31 maj 1938 4 mars 1939 24 augusti 1942 21 oktober 1946 Placerad i malpåse 1 mars 1959. Såld som skrot 5 december 1959
  1. ^ Terzibaschitsch 1979 p. 31
  2. ^ Terzibaschitsch 1979 p. 67
  3. ^ Paul H. Silverstone: US Warships of World War II. Ian Allan, London 1965 (reprint 1982), p. 55. ISBN 0-7110-0157-X
  4. ^ Paul H. Silverstone: US Warships since 1945. Ian Allan, London 1986, p. 23. ISBN 0-7110-1598-8

Källförteckning

[redigera | redigera wikitext]
  • Friedman, Norman (1983). U.S. Aircraft Carriers. Naval Institute Press. ISBN 0-87021-739-9 
  • Terzibaschitsch (1979). Flugzeugtraeger der U.S. Navy. Geleitflugzeugtraeger. Bernard & Graefe. ISBN 978-3-7637-5212-6 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]