Hoppa till innehållet

Vägvråk

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Rupornis)
Vägvråk
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
Accipitridae
SläkteRupornis
ArtVägvråk
R. magnirostris
Vetenskapligt namn
§ Rupornis magnirostris
Auktor(Gmelin, 1788)
Utbredning
Synonymer
  • Buteo magnirostris

Vägvråk[2] (Rupornis magnirostris) är en fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.[3] Den förekommer i skogskanter stora delar av Central- och Sydamerika, från Mexiko till Argentina. Namnet syftar på fågelns förkärlek för att sitta intill vägar. Arten ökar i antal och beståndet anses vara livskraftigt.

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Vägvråken är en relativt liten (33–41 cm) vråk med ljusa ögon och streckat bröst som kontrasterar med tvärbandad buk. De olika populationerna skiljer sig åt, men de flesta har grå ovansida, grått huvud med gul vaxhud, bandad stjärt och rostfärgad tvärbandnings undertill. Vissa skiljer sig mer, som brun- och rostfärgade saturatus och bruna streckade gracilis (se Utbredning och systematik nedan). Ungfågeln är som många andra ungvråkar streckad under, men stjärten har breda och rätt jämna tvärband. Flykten är snabb och stel, påminnande om bandvingad vråk eller en hök. Under vårvintern har den en ljudlig spelflykt.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Vägvråken har en vid utbredning från Mexiko till norra Argentina. Den delas upp i två grupper med elva underarter med följande utbredning:

Släktestillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Vägvråk placerades tidigare i släktet Buteo men förs nu som ensam art till släktet Rupornis.[5][6]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Vägvråken trivs i skogskanter, från tropiska låglänta skogar till mer ökenartade områden. Som namnet avslöjar ses den ofta sitta utmed vägkanter på telefontrådar och stolpar. Födan består framför allt av insekter, men tar även reptiler och små däggdjur.[4]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal eftersom den gynnas av skogsavverkning.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till i storleksordning fem till 50 miljoner vuxna individer.[1]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Buteo magnirostris Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  4. ^ [a b] Bierregaard, R. O., P. F. D. Boesman, and G. M. Kirwan (2020). Roadside Hawk (Rupornis magnirostris), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.roahaw.01
  5. ^ Amaral, F.S.R., F.H. Sheldon, A. Gamauf, E. Haring, M. Riesing, L.F. Silveira, and A. Wajntal (2008), Patterns and Processes of Diversification in a Widespread and Ecologically Diverse Avian Group, the Buteonine Hawks (Aves, Accipitridae), Mol. Phylogenet. Evol. 53, 703-715. PDF
  6. ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]