Rondo
- För andra betydelser, se Rondo (olika betydelser).
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Rondo, efter franskans rondeau 'något återkommande, något som går runt', är en lyrisk och musikalisk form där stycket består av ett återkommande grundtema eller ritornell, interfolierat av partier med annat material - episoder. Formen rondo har rötter i medeltida folk- och dansmusik, användes ofta av barockens kompositörer och har sedan följt med under framför allt den tonala eran (klassisk och romantik). Ritornellerna varieras ibland när de dyker upp på nytt; episoderna kan också ibland innehålla variationer - av varandra eller av material från ritornellerna. Ofta avrundas stycket av en coda.
Formen kan finnas var som helst, men har sin klassiska plats som final - sista sats - i en sonat.
Exempel på formscheman (A betecknar ritornell, övriga bokstäver olika episoder):
- ABACADAEA... (en gammal och gärna folklig variant; episoderna kan vara improviserade)
- ABACABA Coda (en vanligtvis nyare och mera konstmusikalisk)
Några berömda rondon:
- Pianosonat op. 13 ("Pathétique"), sista satsen (Beethoven)
- Pianosonat i A-dur K 331, sista satsen Rondo Alla Turca (Mozart)
- Violinkonsert op.61, sista satsen Ludwig van Beethoven