Hoppa till innehållet

Roadracing-VM 1998

Från Wikipedia

Världsmästerskapen i Roadracing 1998 arrangerades av Internationella motorcykelförbundet och innehöll klasserna 500GP, 250GP och 125GP i Grand Prix-serien samt Superbike och Endurance. VM-titlar delades ut till bästa förare och till bästa konstruktör. Grand Prix-serien kördes över 16 omgångar.

Världsmästare i roadracing 1998
Klass Mästare individuellt Mästare konstruktörer
500GP Mick Doohan (Honda) Honda
250GP Loris Capirossi (Aprilia) Aprilia
125GP Kazuto Sakata (Aprilia) Honda
Superbike Carl Fogarty (Ducati) Ducati
Endurance Doug Polen, Christian Lavieille (Honda) -
Sidvagn Steve Webster/David James -

Mick Doohan försvarade sin titel och vann för femte året i rad. Han fick dock hårt motstånd av nykomlingen Max Biaggi, men till slut var ändå Doohans titel inte i fara, eftersom han vann åtta race, mot Biaggis två. Trea blev Álex Crivillé.

Banor och vinnare

[redigera | redigera wikitext]
Grand Prix Bana Vinnare Märke
Japan Suzuka Max Biaggi Honda
Malaysia Johor Mick Doohan Honda
Spanien Jerez Àlex Crivillé Honda
Italien Mugello Mick Doohan Honda
Frankrike Paul Ricard Àlex Crivillé Honda
Madrid Jarama Carlos Checa Honda
Holland Assen Mick Doohan Honda
Storbritannien Donington Park Simon Crafar Yamaha
Tyskland Sachsenring Mick Doohan Honda
Tjeckien Brno Max Biaggi Honda
Imola Imola Mick Doohan Honda
Katalonien Barcelona Mick Doohan Honda
Australien Phillip Island Mick Doohan Honda
Argentina Buenos Aires Mick Doohan Honda

Slutställning

[redigera | redigera wikitext]
Plats Förare Team Poäng
1 Mick Doohan Repsol Honda 260
2 Max Biaggi Marlboro Honda 208
3 Àlex Crivillé Repsol Honda 198
4 Carlos Checa Honda 139
5 Alex Barros Honda 138
6 Norifumi Abe Yamaha 128
7 Simon Crafar Yamaha 119
8 Tadayuki Okada Honda 106
9 Nobuatsu Aoki Suzuki 101
10 Régis Laconi Yamaha 86

Det utbröt en rejäl skandal i sista loppet i Argentina, när Loris Capirossi körde av Tetsuya Harada och vann VM, med Harada på tredjeplats, bakom Valentino Rossi. Capirossi blev sparkad av hans och Haradas Apriliastall efteråt för den osportsliga manövern och blev hårt kritiserad efteråt.

Bana Vinnare Märke
Suzuka Daijiro Kato Honda
Johor Tetsuya Harada Aprilia
Jerez Loris Capirossi Aprilia
Mugello Marcellino Lucchi Aprilia
Paul Ricard Tetsuya Harada Aprilia
Jarama Tetsuya Harada Aprilia
Assen Valentino Rossi Aprilia
Donington Park Loris Capirossi Aprilia
Nürburgring Tetsuya Harada Aprilia
Brno Tetsuya Harada Aprilia
Imola Valentino Rossi Aprilia
Barcelona Valentino Rossi Aprilia
Phillip Island Valentino Rossi Aprilia
Buenos Aires Valentino Rossi Aprilia

Slutställning

[redigera | redigera wikitext]
Plats Förare Märke Poäng
1 Loris Capirossi Aprilia 224
2 Valentino Rossi Aprilia 201
3 Tetsuya Harada Aprilia 200
4 Tohru Ukawa Honda 148
5 Olivier Jacque Honda 116
6 Haruchika Aoki Honda 112
7 Stefano Perugini Honda 102
8 Takeshi Tsujimura Yamaha 92

Japanen Katuzo Sakata på Aprilia blev världsmästare.

Delsegrare 125GP

[redigera | redigera wikitext]
Bana Vinnare Märke
Suzuka Kazuto Sakata Aprilia
Johor Noboru Ueda Honda
Jerez Kazuto Sakata Aprilia
Mugello Tomomi Manako Honda
Paul Ricard Kazuto Sakata Aprilia
Jarama Lucio Cecchinello Honda
Assen Marco Melandri Honda
Donington Park Kazuto Sakata Aprilia
Nürburgring Tomomi Manako Honda
Brno Marco Melandri Honda
Imola Tomomi Manako Honda
Barcelona Tomomi Manako Honda
Phillip Island Masao Azuma Honda
Buenos Aires Tomomi Manako Honda

Slutställning 125GP [1]

[redigera | redigera wikitext]
Plats Förare Startnr Land Motorcykel Poäng Segrar
1 Kazuto Sakata 4 Japan Japan Aprilia 229 4
2 Tomomi Manako 3 Japan Japan Honda 217 5
3 Marco Melandri 13 Italien Italien Honda 202 2
4 Masao Azuma 20 Japan Japan Honda 135 1
5 Lucio Cecchinello 10 Italien Italien Honda 130 1
6 Mirko Giansanti 32 Italien Italien Honda 113 0
7 Masaki Tokudome 5 Japan Japan Aprilia 97 0
8 Gianluigi Scalvini 8 Italien Italien Honda 89 0
9 Roberto Locatelli 15 Italien Italien Honda 87 0
10 Frédéric Petit 9 Frankrike Frankrike Honda 78 0

Totalt tog 34 förare VM-poäng.